Som bäddat för ett skov…

Jag har fått en stämningsdagbok av min kurator som jag ska fylla i. Egentligen är det meningen att jag ska sätta kryss på vilken nivå jag befinner mig liksom. Sen finns det en sida att skriva på men även där är det tänkt att vara kortfattlig. Jag har ju svårt för det. I går brakade det loss. Och jag skrev ner allt. Inga hämningar och inget stopp. Ändå tycker jag att det var rätt kortfattligt med tanke på vad det handlar om. Här kommer det:

Bilkrångel, Gabriella-helg, kurs om bipolaritet på psykiatrin, flera heldagar på jobb (lediga dagar hjälper inte eftersom det är rutinen som är viktig), äta ute med jobb i morgon och sedan sova över hos arbetskamrat, (veckan innan: Våffelkväll med Balans), eventuellt träna på fredag, nästäppa (förkylning, allergi eller nässprayberoende), krångel med Gabriellas telefon (inte min uppgift men oro alla fall), kommande helg oro för ifall Gabriella behöver sällskap, vad tycker min mamma om jag säger nej? Dåligt med PENGAR!!! , att handla efter sent jobb, vad ska jag äta? vad orkar jag laga? sova: lägga mig tidigare – funkar ej!!! , vakna & gå upp – ett helsike, sobrilen är slut – vill ha nya snarast – finns ej recept på apoteket – KATASTROF!

Och reglerna på dagliga verksamheten som jag skulle kontakta kommunen om att de är olagliga. Något som jag skulle vilja strida för ordentligt och trodde att jag kunde. Tyvärr är det inte så. Orken är borta. Jag har försökt skriva ett brev till chefen men nu hittar jag inte vart jag sparade det 😦

Som bäddat för ett skov…. Men jag bestämmer mig för att jag ska nå helgen och sedan ta det lugnt, bry mig om mig själv. Peter och jag har bestämt att han ska hjälpa mig om G behöver hjälp. Tyvärr är jag inte säker på att det håller alla fall. Dessutom skulle jag nog behöva mer än en helg… Veckan därpå är några dagar fria, men veckan ännu därpå är full rulle på jobbet igen. Det är precis som att när det drar sig mot ett lov så ska alla ha hjälp precis samtidigt. Det gäller att hålla sig cool. Och det tror jag ni har förstått är väldigt svårt för mig.

Jag hoppas jag klarar mig den här gången. Jag kan försöka hitta strategier och avhjälpa triggers. Men jag kan inte bota mig själv. I slutänden går det som det går…

Så håll tummarna att jag lyckas.

Kram på er!

6 tankar om “Som bäddat för ett skov…

  1. Ambivalena skriver:

    Oj oj! Det där låter som om du redan är uppe i varv. Bara på hur du skriver texten tänker jag. Fasen att det alltid rör till sig på jobb när det passar som sämst på nåt vis.
    Hoppas verkligen att det går att hålla på en någotsånär nivå för dig.
    Kram gumman 😦 ❤

  2. Lisbeth skriver:

    Hej kära du och tack för grattis hälsningen. Det blir inte mycket av besöken i din blogg men jag tänker ofta på dig. Läste tillbaks för att uppdatera mig och jag vet att man inte får skratta på andras bekostnad men ett litet skratt blev det. Du är rolig du ett skov som ett brev på posten. Glömde du bort att du behöver leva ett ”speciellt” liv? Vissa saker som med Gabriella är ju måste men det andra? Lova att du lämnar över G till Peter i helgen. Ta en promenad eller fler. Det är så lätt att ta över trots allt så är ju P hennes pappa. Åter igen så känner jag att det vore mysigt om jag bodde närmare. Nu i vår skulle jag så gärna sitta någonstans vid vatten och bara prata och prata i timtal. trots min fysika skit så mår jag oförskämt bra i Bipolära. Min doktor berömmer mig och jag förstår nu att det beror på mitt levnadssätt att svängningarna har lagt sig. Hon tyckte att jag nu var så bra så jag skulle våga mig på att vara lite äventyrlig. Ska göra det bara skiten i magen blir kollad och åtgärdad. Gör som mig ta det på allvar och lev som du borde. Det är underbart att känna så här och jag trodde aldrig att jag skulle komma dit men det gjorde jag
    Ha ett bra slut på veckan sköt om dig o kram

    • Polär Marielle skriver:

      ❤ Det är så mycket man vill göra här i livet ju. Och ibland säger det pang! Ja jag måste verkligen försöka förstå att jag ska leva ett speciellt liv. Därför känns det viktigt att få ta det lugnt i helgen. Svårt att förklara för "vanliga" folk som stressar runt och tror att jag ska klara detsamma. Men i kväll ska jag ändå ut med gamla arbetskamrater. Det är jag som brukar ordna dom där tilldragelserna och det är dom andra så glada över. Och jag med. Jag måste få sticka ut. Jag måste få göra lite extra. Annars är jag inte jag. Balansgången är inte lätt. Du har lärt dig, kanske jag kommer dit en vacker dag också.
      Kramar!

      • Lisbeth skriver:

        Så klart ska du gå ut. Jag menade inte det roliga som lyfter utan ”måstena” som andra kan göra om man bara lämnar över. Ha en underbar kväll
        Kram

      • Polär Marielle skriver:

        Tyvärr är det ju så att måstena finns det ingen annan som gör. Men nu ska jag ta det lugnt i helgen och hoppas nån annan tar över ifall det är nåt med Gabriella. Tyvärr tror jag inte det blir så heller. Hon har redan ringt två gånger och varit lite gnällig.
        Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s