Nu är det gjort! Ivägskickat! Ingen återvändo!

Hej!
För några veckor sedan fick jag veta att det gått ut ett brev till brukarna på daglig verksamhet. Brevet handlade om regler och innehöll även en handlingsplan. Min dotter läste upp brevet för mig och jag har sedan även läst det själv. Jag tänkte genast att brevet inte är lagligt. Främst är det handlingsplanen jag tänker på, även om reglerna också kan ifrågasättas i varje fall till viss del.

I mitt arbete jobbar jag ”nära” LSS som är den rättighetslag som ska gälla för personer med utvecklingsstörning och/eller autism. Personer med dessa svårigheter har rätt till insatsen Daglig verksamhet och om de har fått det beviljat så kan man inte ta bort det som ett straff.

Det beteende som omnämns som hot och våld kan även vara ett uttryck för att personer med dessa svårigheter har svårt med sin kommunikation samt inte förstår sin omgivning och ej heller orsak och verkan. Själva handlingsplanen är också ett hot fast i omvänd ordning, dvs de som skrivit den hotar brukarna med repressalier för sådant som kan vara effekt av deras funktionsnedsättning. Ett exempel är om man har ett rikt ordförråd, men svårt att använda det i en trängd situation och därmed får ett utbrott och skriker något fult till den som är närmast. Detta beror ofta på att man känner sig trängd, inte blir lyssnad på, inte kan göra sig förstådd på det sätt man behöver samt har svårigheter med perceptionen. I dessa situationer kan väldigt få människor med denna problematik, fundera ut vad de ska säga som låter bra i andras öron. De kan inte sätta sig in i att andra tänker och känner på ett annorlunda sätt än de själva gör i just den situationen. Ofta får de heller inte utrymme av andra att tänka och därefter forma ord, vilket gör dem ännu mer frustrerade.

I denna situation kan de känna sig ledsna, kränkta och oroliga. Kanske de även mår dåligt pga skuldkänslor över att det blivit ”fel”, eller behöver få prata med någon helt annan som i lugn och ro kan lyssna och försöka förstå (exempelvis en förälder, en personal på boendet eller någon annan). Kanske de dessutom vill komma därifrån. Om de då, med allt kaos som råder i huvudet, ska be om att få ringa med sin telefon, så kan det ytterligare späda på deras frustration.

Jag kan ändå förstå andemeningen med att inte ha telefonen på eftersom den kan missbrukas på olika sätt, speciellt med nuvarande Iphones. Jag kan även gissa att brevet till viss del handlar om ett fåtal ”busar” som stör ordningen på daglig verksamhet idag. Enligt min mening blir det då väldigt konstigt att skicka ut ett brev till alla andra också. Det kan oroa de som kanske inte brevet är riktat till egentligen.

Min dotter oroade sig till exempel för om något skulle ”gå fel” och det endast är vikarier i närheten som inte förstår hur hon tänker, skulle hon då få habpeng indragen, bli ”utslängd” från Daglig verksamhet eller kanske bli utskälld och hotad? Hennes telefon är hennes livlina som hon behöver för att få ”tolkhjälp” när hon hamnar i kaos.

Det finns många sätt att arbeta med personer med funktionsnedsättningar som hamnar i kaos. Ett sätt kan vara att ha en handlingsplan, men då är den till för att personalen ska veta hur de ska göra och ansvaret ska inte läggas över på de med svårigheter. Det är verksamheten som har skyldighet att se till att det är en fungerande miljö för de som har svårigheter och ska vistas där. Ansvaret ska enligt lagen INTE läggas över på de som är funktionshindrade.

De/ni som skrivit har inte undertecknat med namn, vilket gör det svårt att veta vart man ska vända sig med frågor om brevet. Jag antar att du som chef över verksamheten är en man kan vända sig till? Det är många som omnämns stå under beslutet att skriva brevet, men inget namn nämns. Jag antar att processen fram till hur brevet i slutänden ser ut, har varit lång eftersom så många har arbetat med det. Märkligt är då att ingen har granskat om brevet är förenligt med gällande lagstiftning.

När jag läser ett brev som detta, börjar jag naturligtvis vackla i min egen kunnighet, och undra över ifall jag ändå har fel på något sätt. Därför tog jag kontakt med några viktiga personer som har gett sina synpunkter. Jag bifogar deras mail separat.

Nu finns det säkert både föräldrar, gode män och brukare som tycker att reglerna är välkomna och bra. Jag skulle också kunna tycka det om jag inte kunde lagen. Istället blir jag oroad över situationen och okunnigheten kring funktionsnedsättningarna. Jag förstår även att det är svårt att gå ut och dementera det som står i brevet för brukarna. I de mail jag bifogar står även som förslag att jag kan kontakta IVO. Det har jag inte för avsikt att göra. Jag har heller inte som avsikt att det skrivs artikel i tidningen Intra som omnämns i ett annat mail.

Det ni skulle kunna göra är att skriva ett mildare förtydligande, där målen kanske är strävansmål och inte handlar om individen utan om hur man vill att miljön ska vara. Jag vet i ärlighetens namn inte vad som skulle stå i ett sådant brev. Det som känns viktigt för mig som förälder är att ni som är personal och har ansvar för att brukarna ska känna sig trygga istället för hotade, sätter er tillsammans med alla brukare (inte bara brukarrådet), i smågrupper eller enskilt. Inte i storgrupp för det orkar många inte med och om inte alla får ta del så är vitsen borta. Närkontakt, trygghet, chans att ställa frågor, eller säga vad man tycker tror jag på.

Om brukare är oroliga efter detta så ta bort den oron! Om brukare blir oroade av att ni tar bort handlingsplanen, så ta bort den oron också. Det behöver inte innebära att ni lovar att andra ska få strängare regler att leva upp till. Däremot kan det innebära att personalen sätter sig tillsammans och gör en handlingsplan utifrån kunnande om funktionsnedsättningarna för att förbättra miljön så alla (och då menar jag alla) har en trygg miljö att vistas i.

Sist men inte minst vill jag tala om att jag inte är arg på någon. Min dotter trivs bra på daglig verksamhet och vi är väldigt tacksamma för den skräddarsydda form hon har idag. Hon tycker mycket om personalen på daglig verksamhet och vill inte bli utpekad nu efter att jag skrivit detta brev. Om ni har frågor och funderingar av alla de slag får ni gärna kontakta mig.

Med vänlig hälsning Marielle Johnsson, förälder.

2 tankar om “Nu är det gjort! Ivägskickat! Ingen återvändo!

  1. Katarina R skriver:

    Beundrar ditt engagemang för din dotter och för de andra brukarna. Bra att du vågar säga ifrån. Hoppas det leder till en förbättring.

    • Polär Marielle skriver:

      Tack! Just nu så är jag ett frågetecken kring det där för jag har inte hört ett dyft. Inget svar, inga frågor, inget bemötande alls 😦 Och det gör mig lite nervös, vet inte vad dom klurar på…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s