En stycke soldat kom hem!

DSC02092Andreas skickade ett sms sent i går kväll där det stod att han var på hemväg. Vi fattade ingentig. Har trott att han skulle komma hem nästa helg, alltså påskhelgen. Men antingen har han förklarat dåligt eller så har vi fattat fel, för nu var han alla fall på väg hem. Vi blev väldigt förvirrade i vår planering. Peter skulle till Falköping och jag skulle till Gabriella på myskväll och först skulle jag förstås jobba.

Andreas kom klockan elva och blev upphämtad av mormor, sen stannade han där och åt. Jag kom vid ettsnåret och käkade också lite. Nu är vi hemma i huset och jag ska åka till G senare.

Jag hade tänkt simma och G ville ju egentligen ha  hamburgare från Max men det finns inte i vår stad utan hade passat bra om jag köpt när jag åkte igenom grannstaden. Hon kunde tänka sig att ändra sig, det var ju bra. Min simning, eller icke simning snarare – grämer mig en aning. Nu får jag rå om Andreas lite istället och det är ju bra förstås. Har inte träffat honom sen runt sportlovet.

Men som sagt ska ju till G sen och då vill han inte med så han får vara med katter och kanin istället. Jag tror han tycker det är skönt faktiskt. Datorn hägrar vänligt men bestämt 😉

I går var jag uppe alldeles för sent. Pratade i telefonen först med Andreas och sen med Gabriella, för att reda i hur dagen skulle se ut. Jag vet inte vad som hände men jag blev helt drogad, groggy av mina mediciner. Och idag har jag varit dyngtrött. Var på ett möte som gick bra i alla fall.

Men! När jag gick ur (hyr)bilen hemma hos min mamma så hittade jag inte nycklarna. Inget ovanligt när det gäller mig. Letade och letade. Och involverade de andra i letandet. I förhoppning om att jag glömt dom i dörren i morse åkte vi hem, DSC02096Andreas och jag. Men inga nycklar där! Hade ju en extranyckel gömd så det gick ju att komma in i alla fall. Då letade jag i datorn vad stället kan ha hetat som jag var på. (Bra va? När man inte ens vet vart man har varit :-/ ) Fick så småningom tag i någon i en reception som skulle springa och leta i de olika konferensrum som kunde vara möjliga att vi suttit i… Men då satte jag mig på golvet i hallen och gick systematiskt igenom alla väskor, fickor osv. Och där! Längst ner, under en massa papper och bröte, låg dom ju!

Så här kan det vara. Så ofta. Mamma säger det ibland att när hon tänker på mig så ser hon mig rotande i min väska. Mycket pinsamt!

Jag är en sån jag. En sakletare. Eller en sån som alltid glömmer allt överallt hela tiden. Finns kanske mediciner för det också….

Nu är det snart dags för resan till G och hamburgerköpet!

 

8 tankar om “En stycke soldat kom hem!

  1. Katarina R skriver:

    Vad skönt att du hittade nycklarna. Ha en mysig mor dotter kväll.:-)

  2. Maria E skriver:

    Skönt att få hem sonen ett tag 🙂 ha nu en härlig helg …kram i massor

  3. Milli skriver:

    Det fins metoder for å lære seg å huske nøklene. Jeg gjorde slik:
    Bestem fast plass til nøklene, if eks i vesken skal de være i høyre siderom. Hjemme skal de ligge i en liten kurv ved inngangsdøra eller henge på en knagg. Bruk 30 dager til å trene på å legge dem på plass, og vær bevisst på hvor nøklene er hele tiden, f eks hver halvtime til å begynne med. Sett på alarm på mobilen hver halvtime for å huske. Etter 30 dager går hjernen på autopilot.
    Ønsker deg alt godt og lykke til.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s