Speedrace

DSC00800Glömde mina mediciner hemma i morse så jag tog inget på hela dagen. Superspeedad! Ja inte på en gång då utan kommit vartefter, och nu är det nästan som värst, fast jag har tagit dom nu för några timmar sen.

Jag har träffat ett annat team idag. Vi hade en väldigt bra genomgång av olika saker. När det hela var slut och jag skulle åka så frågade någon om min halvtid, bara lite enkelt om det var halvtid jag jobbar nu osv. Jag förklarade lite kring det och att det var sjukersättning…. Sen sa jag att jag fått diagnos några år sen och att det var bipolär. Det kom naturligt på nåt sätt och inget spänt eller så.

Efteråt blev jag lite ångestladdad som jag ofta blir när såna där saker sker. Men gjort är gjort. Jag har ingen aning om ifall det var bra eller dåligt. Bara att gilla läget liksom…

Tillbaka på kontoret hade vi bestämt att gå ut och äta med en gammal arbetskamrat som slutat hos oss och nu jobbar inom psykiatrin. Två arbetskamrater kunde itne följa med och en var hemma (ledig tror jag), så vi blev tre. Jag kände då att jag började flippa ur lite, frågade kanske lite för mycket kring hennes jobb. Hon vet ju min diagnos så kanske det blev konstigt helt enkelt, men samtalsämnet byttes ut rätt snabbt. Kanske det var den tredje personen som inte riktigt kunde hantera det hela heller.

Efter en god buffémiddag åkte jag till Gabriella där jag skulle vara med på möte. Genomförandemöte tror jag det heter på de flesta ställen. Det är typ hennes kontaktpersoner på boendet och Godman samt Gabriella och jag. Ett ganska bra möte faktiskt. Snarare väldigt bra kan jag tycka. DSC00832

Medicinens ickebefinnande började  kännas rejält och jag hade svårt att sitta still. Jag hade svårt att hälla i vatten i mitt glas samt när jag skulle lyfta glaset och dricka. Jag riktigt skakade och det kändes väldigt pinsamt.

Nu inväntar jag det stora LUGNET i min kropp och hjärna. Tänk vad konstigt några fåniga piller kan göra!

Man kan ju tycka att det här är bättre än att vara så nere i ångestklorna som jag varit ett tag. Och ja kanske nu. Men att vara speedad i huvet är i längden inget bra alternativ. Så nu vill jag landa försiktigt och klara av att ta hand om mitt liv.

Vi får se! Önskar er alla en fin påsk! Här är det spöregn men det gör faktiskt inte så mycket. Man slipper se skiten på fönstren som bara gör mig depp istället.

Kram!DSC00835

2 tankar om “Speedrace

  1. Katarina R skriver:

    Oj vilken händelserik dag det har varit för dig. Jag hade nog blivit speedad bara av att göra allt du gjort. Stor eloge till dig att du klarade det så bra. Impad ! Hoppas du lyckas varva ned, landa och får sova gott i natt. Jobbigt när hjärnan håller på att koka över av alla intryck. Och det bara snurrar på snabbare och snabbare. Men inte för dig min vän. Inte i natt. Låt tröttheten vagga dig till sömns. Vackra du. Sov så gott ! Godnattkram ♥

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s