På väg över till den andra polen?

Jag är lite osäker på vad livet för med sig just nu. Vad som är på väg att hända. Jag har varit nere ett långt tag. Väldigt nere. DSC03709Men har mitt bipolära liv nu hamnat totalt fel; i omvänd ordning?

I onsdags nådde allt sin kulmen på nåt sätt. Jag kände mig förbannad på så mycket, till exempel på psykiatrin som inte tar mig på allvar. Som ställer frågor som jag svarar på, men som dom ändå borde fatta att det är värre än vad jag säger. Äsch, det är väl inte allt, det är ju detta med KBT också. Jag vill inte ha KBT. Efter mitt skov i julas hade vi några gånger som vi bara pratade, som hon stöttade mig och lyssnade. Numera har det blivit i KBT-form igen.

Det känns som om psyk liksom ställer krav som jag inte klarar, krav som bara gör mig förbannad istället. De lämnar över till mig själv fast jag egentligen vill ha hjälp.

När jag börjar bli hypoman/manisk så skriver jag mycket. Jag får tankar som jag absolut måste få ur mig. Så jag skickar brev, mejl, ringer telefonsamtal, tar kontakter, säger vad jag tycker. Och jag vet inte skillnaden mellan vad som är ett skov och vad som är helt normalt för en morsa att göra. Ibland är dessa saker väldigt rätt. Jag kommer ofta dit jag vill.

För en tid sen skrev jag ett brev till daglig verksamhetschefen i Staden där Gabriella bor. Jag var så förbannad och klämde ner det i ett mail. Det blev jättebra tyckte jag då och tycker jag än. Chefen svarade. Ett totalt urdumt svar så jag skickade ett nytt mail förstås. Om det slår över när jag håller på så där, så kan jag gå på i ullstrumporna hur länge som helst och det kan bli riktigt dumt.

Jag var fortfarande nere i skorna när jag skrev så jag förstår inte riktigt hur det där blev till. Men när jag blev förbannad på psykiatrin och främst min kurator så skrev jag ett nytt brev riktat till henne. Inget elakt eller dumt egentligen – jag har läst DSC03713det massor av gånger efteråt, förstås – men onormalt att skriva ett brev istället för att prata. Och allt innehåll kanske inte var normalt, men samtidigt tänker jag att Hallå, jag hör ju till psykiatrin för att jag är annorlunda. På hemsidan står det nåt om allvarlig psykisk sjukdom tror jag. Allvarlig låter otäckt, men om min sjukdom är allvarlig och det finns två poler, så är det kanske inte bara den depressiva som är allvarlig.

Jag drog tag i mig själv och åkte till gymmet. Jag borde kanske ta det lugnt, men jag var förbannad och nu kanske resultatet av den ilskan börjar komma. Gabriella har varit här i tre dagar och det har faktiskt gått väldigt bra. Alltid tröttande men så länge humöret är bra är jag nöjd. Lite stingsligt ibland men det hör ju henne till liksom.

Igår körde jag hem henne. Hennes handlarlista var hur låååååååååång som helst, men eftersom ”rätt” affär var öppen klarade jag av att handla åt henne utan problem. Panikångest har annars lätt att slå ner i mig när jag handlar på ”fel” affär. Äsch det där är en egen historia, den tar vi nån annan gång.

På kvällen såg vi en film vi spelat in om Marie …. jaha nu minns jag inte vad hon heter, men hennes man var konstnär och ”sinnessjuk”. Jo Kröjer kanske? Den var jättebra. Det blev lite sent bara och sen var det kört för min del. Peter gick och la sig och jag…. var hur pigg som helst och speeedad i hjärnan. Jag tror att hjärnan är sån än, men hoppas att det är väldigt tillfälligt. En natt med korsord, men sen gjorde kedjetäcket och lite piller sitt och jag somnade skönt. Idag kliar det i benen.

DSC03717Vi ska ut och träningsköra med båtkärran. Helt meningslöst tycker jag, men det är ju jag som ska sitta bredvid….

Nästa vecka ska jag ha en utbildningsdag och sen en kvällsföreläsning som inte alls har med jobbet att göra. Jag vet inte vad försäkringskassan tycker om sånt… Och i ärlighetens namn är det nog jävligt dumt. Men men, nu är det bestämt så det är bara att sitta upp på hästen och dra iväg…

Kraam!

4 tankar om “På väg över till den andra polen?

  1. Annj skriver:

    Hej.nu skriver jag nått du inte vill höra.
    Men det är så här att du måste jobba med dig själv
    Psykiatrin och piller gör dig inte frisk.
    Sen är du medveten om dina skov.
    Och du vet att saker är dumma men du gör det endå

    Och lägg inte kraft på att det står allvarlig psykisk sjukdom.

    Utan gå med på behandling.
    För behandling hjälper dig hitta strategier när du mår som sämst

    För att vara manisk det är så irriterande för omgivningen

    Och nej det är inte normalt som mamma att.skriva till sin dotters jobb.visst det är en daglig verksamhet.
    Men endå

    Hade du velat att din mamma skulle maila till din chef?

    Din dotter har godman och ett boende och en kontaktperson

    Snälla lägg ner
    Det är föräldrar som du som gör att vi som jobbar inom omsorgen klickar eller ser till att ni får prata direkt med chefen.

    Och inte ska du vara med på hennes möten.eller handla åt henne.

    Gabrielas personal ska i sitt jobb gå med henne och handla.klarar hon inte av det ska en ledsagare hjälpa henne med det.

    Så åk bort en vecka eller mer.slappna av.

    • Polär Marielle skriver:

      Om du tycker att jag gör en massa fel i mitt liv så tycker jag att du ska sluta läsa här. Jag vill inte läsa sån skit som du skriver, hoppas att jag inte känner dig i verkligheten eftersom jag nu kommer att säga DRA ÅT HELVETE, SKRIV ALDRIG MER NÅT PÅ MIN BLOGG!
      Så var det med det!
      Att jag skulle maila min dotters chef var nåt hon och jag kom överens om, det var hon som bad mig ta kontakt.
      Jag går på behandling som inte funkar alls och speciellt inte på det sätt du säger.
      Och om du jobbar inom omsorgen så tycker jag att det är fruktansvärt tragiskt. Usch stackars dom!
      I fortsättningen tänker jag inte svara på dina kommentarer så lägg energi på att skriva nånannansatan, eller låt bli.
      Tyvärr kan jag inte åka bort eftersom jag inte har råd och dessutom vet jag inte vad du har med det att göra.
      Piss off!

    • Lisbeth skriver:

      Välkommen att byta med mig och Marielle och alla andra med sjukdomar som inte syns utanpå. Är du sjuk själv? Då tycker jag synd om dina anhöriga att du inte kommit längre. År du inte sjuk så får du gärna byta med mig. Det är inte som att bryta benen. Det är ett helvete vissa dagar ja allt för många. En evig kämpan för att orka vidare men det är väl inga problem för dig för du har ju koll på allt. Synd om dig som har så lite empati. Det här var några ord från en som är Bipolär alltså har diagnos lika som om du har Artros.
      Som slut kläm, eftersom du vet hur jag och andra kan må bättre utan psykiatri och tabletter ber jag dig snälla tala om för mig. Jag kanske har missat något
      Hoppas du får en fin vecka

      • Polär Marielle skriver:

        Å Lisbeth du kommer in här och skriver ord som jag bara älskar dig för. De betyder så mycket. Många tusen kramar ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Lämna ett svar till Lisbeth Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s