Ibland slåss jag

DSC03707mellan två världar på nåt sätt. Igår satt vi och kollade i gamla album. Så länge sen. En slags reell värld på sätt och vis. Jag jobbade som dagmamma, jag var så smal, jag hade en dotter som kunde gå, vi hade lägenhet och endast en bil.  Och så tänker jag på när vi flyttade hit ut till landet. Jag ordnade i växthuset, rensade i rabatter. Vi eldade med ved och jag möblerade om i boden. Första vintern gick en propp och Peter var inte hemma. Jag sorterade alla proppar och skrev namn på allt. Ja innan dess fick jag hjälp av grannen att hitta rätt.

Jag gjorde så mycket. Jag kunde så mycket. Jag var en stark kvinna, en mamma som klarade av en dotter med stora utbrott.

Men nu… Jag sitter här  i köket och känner mig som en plöffsig gröt. Jag orkar inte saker, och framförallt pratar jag och tänker på det där bipolära som jag inte hade en aning om förr. Det fanns – det vet jag, men ändå är det två världar. Hon som går på psykiatrin, pratar om uppsnurrar eller nedgångar.

Jag vet att det är samma person. Men ändå är det svårt. Det är så lätt att tänka att den ena är rätt och den andra är fel.

Jag måste acceptera, lära mig leva med mig själv. Jag vet det. Det är svårt men jag går framåt.

När jag var i dåtiden så längtade jag faktiskt till att min kära dotter skulle bli stor en dag och flytta hemifrån och vara vuxen. Nu är vi där! Och jag älskar den känslan av hennes vuxna liv och självständigheten. Jag vvisste inte då vad vi skulle gå igenom, och det är tur! Usch att gå och veta i förväg att hon en vacker dag inte skulle kunna gå!

Nu kan jag se tillbaka till mitt liv för längesen och sakna. Kanske det är högst normalt att göra så. Men det är två världar ochDSC03717 ibland slåss jag eftesom jag vill ha bort det här skiten i huvudet. Och ibland undrar jag om det finns där!!! Eller om det liksom inte tillhör denna värld riktigt. Som om jag förstorar upp och som om det inte finns, som att jag fabulerar.

Nu ska jag gå och lägga mig en sväng mitt på ljusan dagen. Och en sån sak, är det tillåtet, är det reellt? Eller borde jag pinna på i mina ben, springa från det ena till det andra?

Mycket tankar i mitt huvud som alltid!

2 tankar om “Ibland slåss jag

  1. Kaotarina R skriver:

    Jag tycker du gör mycket och kan mycket idag med. *Kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s