Morgon i huset

Tidig morgon, egen morgon. Peter har åkt till sitt och Andreas sover. Jag har mycket att fundera över. Andreas tjänst som han har fått. Jag fattade nog inte… förrän han sa att han blivit erbjuden lägenhet. Då först blev det verklighet för mig. Och jag grät. Han sa ”Men jag kommer att flytta, Marielle”. Ja jag förstår det. Och jag är jätteglad över att han har jobb. Men… !

Jag var på psykiatrin igår också. Först till min läkare och sen till kuratorn. Jag hade fått för mig att läkarbesöket skulle ge nåt. Till exempel ”Ja då provar vi den här medicinen så får vi se om den hjälper” eller nåt sånt. Men min läkare sa inte så. Istället satt hon där och undrade om jag ville ha insomningstabletter. Jag vet inte vad det ska vara bra för, men sa ja mest för att stilla henne på nåt v is.

De vill att jag gör ADHD-utredning. Det har ju varit uppe flera gånger förut men alltid slutat med att jag sagt nej. Jag tog  med mig frågan hem för att fundera på. Det har jag gjort nu och bestämt mig för ett nej den här gången också. Jag vet inte vad det kan tillföra.

Återigen fick jag något att älta fast kuratorn sa att jag skulle låta bli.

Jag har sagt per brev att det blir en gång till och sen räcker det  med träffar. Jag orkar inte kraven som de ger.

Kram på er!

066

 

4 tankar om “Morgon i huset

  1. Ambivalena skriver:

    Förstår att du känner som du gör det måste vara tufft när barnen flyttar hemifrån även om man vet att det är så det ska vara. Men det är såklart toppen att han fått jobb med tanke på hur svårt det är. Jag kommer gråta blod den dagen min ska flytta, jösses.

    Det här med din kurator verkar ju inte klokt, hon ska väl vara till för dig och inte tvärtom? Jag menar att om du behöver stödprata så är det väl där hon ska lägga sitt krut och inte på en massa som du inte vill eller har behov av? Jag vet inte men det verkar som hela psykvården gått KBT-bananas.

    Kram på dig gumman. Glöm inte att du är bra som du är, även om det är jobbigt att vara du ibland. ❤

    • Polär Marielle skriver:

      KBT-bananas… haha, du är rolig du 🙂 Ja det är väldigt inne. Jag vet inte om det kan vara så att samtalskontakterna behöver nån slags konkret mall för att känna att dom klarar av sin uppgift… dom kanske är väldigt osäkra på hur man kan samtala utifrån individuella behov… Och sen påstår de att det är patienter som behöver den konkreta mallen 😀 Nej nu var jag lite elak tror jag. Ta det som jag sa nu lite på skämt. Fast ska man dra det till sin spets kanske det ligger lite i det, jag vet inte.
      Tack vad du är go Ambivalena ❤
      Du har så rätt med att det är jobbigt att vara jag ibland. Idag är det väldigt tufft…
      Kram!

  2. Sofia Finnved skriver:

    Hmmm, min bästa väninna hade också det problemet med sin kurator (i göteborg). Hon verkade inte vara där för min kompis precis, så konstigt och dåligt. Varför är det så svårt att få hjälp för er som behöver den? Det gör mig ledsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s