Ett mixat liv och verkligheten utanför gardinerna

DSC03765Min systerson och hans fru har gått isär. Nu återstår ett liv med att lösa ut henne från huset, mycket tårar och barn som ska vara varannan vecka hos den ena och hos den andra samt hundar som ska ha ett vettigt liv, som ska ut och rastas.

Vårt extrabarn Julle har haft ofrivilligt besök av sin berusade pappa. Han har ingenstans att bo så han har i stort sett tvingat in sig hos Julle… som absolut inte vill ha en supande farsa i sin lägenhet. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag invänta att Julle gråtande förklarar att livet är ett helvete ihop med supande pappa. Ska jag gå dit och prata förstånd… och få en Julles ilska på mig eftersom han är vuxen och vill klara sig själv. Eller ska jag ringa hans mamma… som kanske blir sur om jag inte gör det. Eller blir sur om jag gör det för att hon tycker att jag bryter in i deras liv nu när hon faktiskt tar ansvar. Ibland i alla fall. Fan vad svårt när det inte är min unge!

Det verkliga livet går vidare där utanför gardinerna.

Jag sitter på en stol och gråter i ensamheten. Igår ringde jag min kurator. Jag vet inte vad som hände, men jag bara grät och grät och grät. Det började med att jag och mina arbetskamrater satt ute i solen och åt på lunchen och så fick jag ångestattack, skyllde på min mage och sprang på toaletten. Där satt jag en stund tills det blev bättre.

Städade mitt kontorsrum jättenoga. Tänker på min sjukskrivning 2011 då allt sprack, då städade jag också så där som nu. DSC03769Jag har massor att göra men städning är skönt i såna lägen. Där. Hemma kan jag ju inte städa alls. Jag förstår inte riktigt skillnaden.

Igår kväll gjorde jag ett scrapbookingkort till Peters pappas sambo som fyller 70 idag. Jag är halvnöjd och ska nog fixa lite mer med det sen. Peter och Andreas ska dit i kväll. Jag stannar hemma.

Det verkliga livet går vidare utanför gardinen.

De kommer hem berusade i natt. Eller en måste ju köra. Stackarna, som inte har familjens fyllechaffis med sig (=jag).

Jag vill inte ha det som i julas. Jag vill inte  må så dåligt igen. Och kanske är det just den meningen, den rädslan, som gör mig så skraj att jag brakar.

Och jag brakar inte för jag är hyperaktiv, mina steg svävar fram på marken. Och jag svävar som nåt svar på min rädsla. Och jag sitter på stolen och gråter med ångesten i bröstet. Och jag vill gömma mig i en garderob. Se mig inte, hitta mig inte. Låt bli mig.

Jag brakar inte jag brakar inte jag brakar inte. Inte alls.

Och jag har ont i magen och det flimrar framför ögonen.

Jag har lovat kuratorn ringa psyk i Storstaden om det blir för illa. Jag vågar inte. Jag törs inte. Jag vill inte. Fast kanske nån att prata med. Kanske.

DSC03770

https://www.youtube.com/watch?v=VC3eE-xJTx4

 

8 tankar om “Ett mixat liv och verkligheten utanför gardinerna

  1. cecilia skriver:

    Åh vännen, vilket elände…särskilt med ert extrabarn. Är du avlastnings familj åt honom då? Det har jag själv funderat på men maken säger nej. Att jag redan har mkt…

  2. Katarina R skriver:

    Ledsen att höra du mår så dåligt fast ändå till viss del bra”. Ett enda stort mixkaos. Är det så bra att du engagerar dig i det här med Julle ? Har du inte nog med dig själv nu ? Jag tycker ju det men förstår du är känslomässigt berörd. Svårt att bara släppa då…Kan inte Peter ringa hans mamma då ? Vad gulligt av dig att ordna med 70 års present fast du inte blir med själv. Sänder en massa varma tankar till dig♥. Ska du verkligen sitta själv ikväll när du mår såhär ? Eller tycker du det bara är skönt ? Många Kramar från mig !

    • Polär Marielle skriver:

      Peter har inte alls samma kontakt med dom som jag har.Men kollade nyss av de hela och det verkar som om pappan stuckit därifrån. Julle ringde nyss men lät väldigt hispig. Jag försökte kolla upp det hela, men han pratade mera om vilken tid han och Andreas skulle träffas imorrn för att åka till skyttebanan. Kraken han vill ju ha framförhållning, och så stack Andreas bara iväg på kalas utan att säga nåt alls. Det löser sig väl. Det finns ju mobiltelefoner…
      Kram!

      • Katarina R skriver:

        Hej ! Förlåt att jag la mig i alldeles mycket när jag skrev mina kommentarer här. Svängde en del den dagen. Och det är nog inte sista gången jag gör det heller. Tyvärr. Kram.

      • Polär Marielle skriver:

        Nähä stopp där! Du har inte lagt dig i för mycket alls. Kram på dej du skriver jättebra saker ❤
        Mmmm känner igen svängandet…. ❤

  3. Katarina R skriver:

    Tack Goa du ! ♥♥ *Lättad* Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s