Sliten!

Jag är så sliten. Så fruktansvärt sliten. Helvete!

Åkte och simmade efter jobbet. Det var skönt, men gick på nåt sätt av sig själv. Går inte att förklara, men kroppen är fortfarande hypoman på nåt sätt, samtidigt som sinnet i huvudet liksom gråter. Jag är så fruktansvärt sliten så jag vet knappt vad jag säger. Det är som om kroppen och munnen och språket liksom ligger utanpå. Jag vet inte… men sinnet hör inte dit.

Hemvägen blev jobbig. Jag har svårt för att göra många moment liksom. Jag kan åka långt långt långt, men att åka hit och dit och hit och dit för att göra olika saker, det är svårt. Från jobbet -> till badet -> till Gabriella med tvätt -> tanka bilen -> parkera bilen utanför Konsum och ringa till Andreas om handlarlista, han hade tänkt göra potatis och purjolökssoppa, men alla tillbehör fanns inte så han ville att jag skulle köpa pizza -> jag gick in på konsum och handlade -> åkte och köpte pizzor (blä!) -> åkte hem. Nu har vi ätit mat på altanen och visst var det gott med pizzor trots allt. Men alla dessa moment, jag har så svårt för det. Andra kanske klarar det men inte jag. Här hemma väntar världens disk. Peter gjorde rabarberpaj för att ta med till sitt jobb i går kväll så all disk från det ligger kvar och väntar på mig, plus en massa annat.

Jag pratade med en arbetskamrat som jag tycker väldigt mycket om. Hon frågade om det måste vara jobbigt för Peter också när jag mår dåligt. Han måste ju oroa sig? Ja det kanske han gör. Jag vet inte.

När jag somnat om natten och sen vaknar av panikattacker. Så skulle jag vilja ropa, väcka honom, be honom krama mig. Men det funkar inte så i vår familj. Han måste få sova så han orkar upp på morgonen för han ska ju till sitt jobb. Så var det när barnen var små… om dom skrek så var jag tvungen att se till att dom var tysta, eftersom han behövde sin sömn.

Kanske normalt. Och jag ska inte gnälla. Vårt liv är på det sättet och det har jag valt. Så är det. Ville bara få det ur mig en sväng…

Ibland är det som att man måste få ur sig saker även om man inte vill göra nåt åt det. Hoppas ni förstår.

Vi får se vad det blir för dag i morgon, och vad det blir för natt i natt…

Kram!

2 tankar om “Sliten!

  1. Katarina R skriver:

    Hoppas du fick en natt utan panikattacker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s