En svidande känsla

Jag sitter och funderar på vad jag ska skriva om. Igår kände jag att jag skulle vilja få ut min frustration över hur söndagförmiddagen blev. Jag hade massor av tankar kring det där, men idag vet jag inte. Det är svårt att i efterhand DSC03888beskriva en jobbig del av vårt familjeliv. Det där stingsliga, nervpressande … och så dörrar som slås igen, skrik och gråt. Och ett tankesätt som inte alltid är så enkelt att hänga med i. När man skriver så här, så blir det så platt. Ingen människa kan fatta hur det verkligen känns. Inuti. Ingen ”tänkande” tanke. Inte nåt ”Fasiken nu gjorde jag fel igen, jag borde ha sagt så istället” och inte nåt ”Jävla bortskämda unge!” – Nej inget sånt. Utan bara en känsla i magen. En kvidande, en smärtande, en riktigt riktigt jobbig känsla. Ni som är här och läser och som själva har barn som mitt. Utåtagerande ibland. Eller ni som själva har svårigheter av detta slag, många gånger kan det handla om att man inte har ord att förklara. Man har dom i många andra situationer men inte just när de behövs allra mest. Nej då kanske man blir sittande på sängkanten med alla sina gosedjur upptryckta i ansiktet och gråter. Som Gabriella gjorde igår.

Jag kanske (med risk för att det blir platt) ska göra ett försök i alla fall.

Solen sken och det var riktigt vackert men lite blåsigt. Redan i början av helgen fick jag veta att baddräkt och handduk fanns med i packningen. Jag visste inte riktigt vad jag tyckte om det, men jag var inte alls beredd på att ta årets första dopp. Och jag kände den där onda känslan, den utplånande. Känslan av att jag bestämmer fan inte över mitt liv… Typ.

Söndagförmiddag kom och Gabriella ville bada innan hon åkte hem. På nåt sätt pös (pyste) jag över. Suckade och sa nåt om att det ju blåste. DÅ kom första ilskeattacken. Hennes dörr åkte igen med en smäll.

Jag vet ju sen förut att om hon har med sig baddräkt och det sen inte blir något, så känns det fel för henne. Varför skulle hon ha med sig baddräkt om det inte blir nåt bad? Det kan vara svårt att sätta sig in i hennes tankesystem när det blir så där, men det handlar väl om nån förhoppning som inte infrias och som då blir jättejobbig. Hennes ena personal hade dessutom berättat att hon hade badat förra helgen. Hm, inte riktigt schysst sagt tycker jag, men personalen tänkte sig väl DSC03883inte för.

Så då kom det där…. svetten, paniken, känslan av att JAG VILL INTE VARA MED OM EN MASSA UTBROTT OCH SKIT. Eller jag vet inte, som sagt känslor är inte alltid samma sak som ord.

Jag gick ner till vattnet och skulle känna efter hur kallt det var. MEN alldeles vid våran badplats var vattnet alldeles gult av frömjöl. I min hjärna kände jag ”Vad skönt!” och tänkte att det inte var mig ilskan skulle ligga på och att jag hade nåt att skylla på som låg utanför mig själv. Jag fotade så hon skulle kunna se.

Men ilskeattacken blev ännu värre. Dessutom hade jag min klant kallat det för alger istället för frömjöl. Helt obetänksamt och omedvetet. G blev arg igen. Slog igen sin dörr och satt på sängen och grät.

Jag lät det gå en stund. Lugnade ner mig. Tog ett djupt andetag och gick och knackade på hennes dörr. Gick in och satte mig på hennes säng bredvid henne. Stormen i min mage och i  mitt huvud fortfarande att rasa runt, men som sagt det gäller att utplåna sig själv, släppa alla tankar, dra in luft och tänka ut vad som är vettigt att säga i ett långtidsperspektiv. Inga här och nu-känslor. Tänktänktänktänktänk….

Och så sitter man där och tröstar, säger väluttänkta saker, säger rätt saker!

Och…. det där med alger… ett litet felaktigt ord kan ställa till så mycket. För inne i staden fanns för några år sen en liten DSC03875badsjö kan man säga; en damm – där det började komma alger som gjorde att man aldrig kunde bada där igen. De försökte sanera men det hjälpte inte. Den är fortfarande inte badbar.

Detta innebär att gula alger i våran sjö skulle kunna innebära att man aldrig kan bada där igen…

Jahaja, det var ju bara det att jag hade sagt fel… Det var inga alger, det var frömjöl.

Japp så var den cirkusen över…

För övrigt blev ju gårdagen lite konstig, inget schema kunde hållas för min del, allt blev kaputt. Så nu får jag sätta mig och göra ett specialschema för ”Gabriellas hemåkardagar”. Alltid lär man sig väl nåt här i livet. Även om det gör jädrigt ont i magen!

Bilerna är varken bilder på vår sjö eller dammen jag berättar om i inlägget.

Kram på er!

 

6 tankar om “En svidande känsla

  1. Katarina R skriver:

    Jag tycker det var väldigt fint att du tog kort även att du sa fel. Klandra dig inte själv för mycket.♥ Kram !

  2. lena803 skriver:

    Så otroligt bra skrivet! Jag som inte sitter i din sits får lite förståelse och en inblick! Tack!

  3. lena803 skriver:

    lena803 = Med Lenas egna ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s