Lite random-tankar!

Ja jag har ju inte skrivit här på länge. Eller några dagar i alla fall 😀 Ibland är det svårt att sätta igång trots att jag vet att om jag väl börjar så rullar det bara på liksom… Just nu är det lite utåtsvävande saker på nåt sätt som inte riktigt hör ihop som jag skulle vilja skriva om. Det är svårt. Jag kan inte välja och kan inte få ihop det till nåt enhetligt heller. Jag tror att jag gör så här att jag lägger in några länkar här och så skriver jag ett vardagsinlägg sen i ett nytt inlägg. Kanske.

http://www.fub.se/asikter/sjalvklart-dig-ansokan-oss

http://www.expressen.se/kvallsposten/vagrade-tvangsvarda-patienter–sparkades/

http://www.annelijaderholm.se/

Som sagt; helt random grejer som jag stoppat in här nu. Men det finns en gemensam nämnare: Rättigheter.

Och i alla tre sakerna finns det alltid två sätt att se på det. Men det gäller ändå att människor får upp ögonen för det.

Jag tänker till exempel på Gabriellas badande på somrarna. Som jag stred för det när hon flyttade hemifrån. Att hon skulle få åka och bada. Som vilken människa som helst!

Tvångsvård. Ja vad betyder det egentligen? Och vad händer när man ligger där på avdelningen? Och vilka människor är man totalt utelämnad till? Och vilken kunskap, utbildning, har de om bemötande egentligen?

Bältning. Att spänna fast någon. Ibland tänker jag när jag är i mina värsta uppåtskruvar; bind fast mig typ. Egentligen kanske jag inte menar det. Eller? Jag är i alla fall helt övertygad om att jag inte skulle vilja bli fastspänd på det sättet. Och det absolut värsta som skulle kunna hända är om Gabriella blev tvångsvårdad och fastspänd. Vilket fruktansvärt övergrepp!!! Ibland får hon stora utbrott, och en hemskt tanke jag har är om någon i hennes närhet (t.ex. personal) inte skulle förstå att det beror på hennes begränsningar i kommunikation som beror på hennes autism. Tänk om nån får för sig att hon har en psykos och ska köras iväg till psyket och därmed skulle utbrottet bli ännu större och övergreppet ännu större. Fatta!!

Det finns en man som heter Bo Hejlskov som har myntat begreppet Lågaffektivt bemötande. Så viktigt i alla hänseenden. Alltså hur kan man inom psykiatrin använda sig av metoder som går så enormt emot forskning av idag?

http://hejlskov.se/index.html

Som sagt helt random inlägg!

6 tankar om “Lite random-tankar!

  1. efflena skriver:

    Tänk om alla som jobbar med människor fick en liten egen Bo att ha i örat när det händer saker. Idag hade jag behövt en, när Trollungen egentligen var för trött, men jag inte såg det och så gick det åt pipsvängen också, tack vare det. Om Bo suttit i mitt öra då och sagt de där bra sakerna, ja då hade vi fått en lugn kväll.
    Det där med bältning är nog bland det sjukaste jag vet, jag kan inte förstå att det skulle vara bra på något sätt, för någon. Det är ett fruktansvärt sätt att bemöta personer som inta klarar av att kommunicera på. Själv skulle jag skrika tills jag somnade eller svimmade av ren utmattning av ren skräck tror jag.

    • Polär Marielle skriver:

      Ja en liten Bo ❤ Det behövs här också ibland. Och i onsdags när jag flippade ur totalt önskar jag att det fanns en Bo i örat på min man… men det fanns det ju inte.
      Ja nej jag har ju hört ibland kommentarer om att det är nödvändigt med bälting. Nu har jag ju aldrig jobbat som skötare på en psykiatrisk klinik med de "psykiatriska ögonen" som de har. Men jag förstår det inte heller. Det måste väl finnas ett annat sätt!!!
      KrampådejLena!

  2. S skriver:

    Jag har varit flitigt inlagd på psyk under 15 år, har tack och lov aldrig blivit bältad själv men tydligt noterat hur mycket personalen kan göra för att lugna ner eller trissa upp en situation. Alltför många av skötarna har dåligt med utbildning, ibland lyser ointresset om dem, de sitter av sina arbetspass med ett korsord (och rättfärdigar det med att om man ägnar för mycket tid åt patienterna så blir de alltför fästa vid sjukhuset). Någon i min familj sommarjobbade relativt nyligen som skötare, och berättar att när h*n hellre satt och pratade med patienterna än häckade i personalrummet så fick h*n sneda blickar av de ordinarie. ALL personal är inte dålig, men det är en skum miljö.

    En annan sak jag har tänkt på är att om jag tittar på dem jag känner med psykiska problem så har nästan samtliga varit utsatta för övergrepp av något slag, ofta sexuellt. Föreställ dig känslan då att bli fastbältad med benen isär och kanske få ligga där i timmar…

    Man skulle vilja säga till all personal: föreställ dig att det är din fru, din son som du har framför dig – hur skulle du vilja göra då?

    Jag hoppas innerligt att din dotter kommer att få omges av personal med vett och sans, och att sånt här elände aldrig blir aktuellt.

    Kram!

    • Polär Marielle skriver:

      Fy vad otäckt. Jag blir både förbannad och ledsen. Och helt oförstående. Vad är det för människor som jobbar där? För även om man inte har utbildning så borde man ju ha empati.
      Jag har frågat en psykolog en gång om jag och min dotter kunde skriva nånslags fullmakt så ingen tar in henne utan min vilja och insyn. Att överklaga osv är inget aktuellt egentligen för det tar flera dagar och då har det ju redan hänt liksom.
      Men i övrigt önskar jag som sagt att det där blir olagligt i Sverige inom en vettig framtid. I nuläget kommer lagen istället snävas åt har jag fattat det som…
      Kram på dej!

      • S skriver:

        På Island har bältesläggning varit förbjuden sedan 1930-talet! Intressant artikel här:
        http://www.goteborgsfria.se/artikel/114000
        Jag förstår om du som mamma bekymrar dig, särskilt när du har en dotter som kräver personal med lite extra insikt för att det ska fungera och du kan ju inte vara där jämt. Hoppas att det aldrig blir aktuellt med någon psykvistelse utan att det räcker med andra former av vård och omsorg med personal som är mer insatta i hennes situation.

        Kram tillbaka!

      • Polär Marielle skriver:

        Tack för artikeln! Jag har också hört om Island. Tycker Sverige kunde lära av dom. Jag tog upp frågan på öppenvården idag när jag var där; ifall man kan skriva nån slags fullmakt så jag alltid kontaktas, men hon (min läkare) sa att de anhöriga alltid tas med från början när man blir inlagd. Grejen är ju att då är liksom skadan redan skedd. Jag tror inte hon fattade riktigt. Men jag hoppas som du skriver, att det aldrig blir aktuellt. Kraam!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s