Gnälleri gnällera!

Idag blir det nog lite gnäll i min blogg. Om jag nu får skriva nåt utan att nån kommer och begär att jag ska göra nåt annat.

På söndag ska vår lilla släkting som har en svår muskelsjukdom och som jag har kallat för lille W här i bloggen, ha vernissage i staden. Gabriella har aldrig träffat honom nån gång. Och det finns nånslags connection till honom på nåt konstigt sätt. Kanske för att han har denna svåra funktionsnedsättning. Eller antagligen just därför.

Nu kommer alltså den lilla familjen till staden; min systerson och hans sambo samt deras två barn Lille W och hans lillasyster Gladlärkan :-). En familj som förstås lever på Lille Ws premisser, dvs vad han orkar osv. Detta innebär att det är svårt för dom att svara på exakt vilken tid dom kan vara på utställningen, exakt vilken tid de kommer att vara hos min syster beroende på vem som kan hjälpa till att köra deras specialbil och vem som finns ”fri” att hjälpa till att suga hans slem från lungorna. De ska även vara med på kalas hos sambons syster som fyller år vilket innebär att han kanske är alltför trött för att åka  nånstans efter det.

Ja ni hör ju själva…. inte särskilt anpassat för min tjej med autism. Som prompt vill träffa dom. Och som förstås är superstingslig. Man hade ju kunnat tänkt att pga Gabriellas funktionsnedsättning (och även pga min panikångest!!!) så låter vi bli hela tillställningen. Och jag skulle gladeligen göra det – låta bli alltså. Eller, om jag vore ”normal” är det klart att jag skulle vilja träffa dom och jag skulle mycket möjligt också kunna anpassa mig efter snabba tidsförändringar. Men nu är det ju inte riktigt så. Jag kan sitta här och tänka åååååå vad det ska bli roligt att träffa dom! Men mitt i allt annat folkhav så är det inte så kul för mig. Faktiskt inte. Tyvärr. Jag kommer antagligen vara tvungen att stoppa i mig rätt mycket sobril och klistra på ett trevligt leende. Go for it!

Mm på grund av allt detta krångel och dessutom att det ska vara fint och varmt i morgon och G kanske skulle vilja bada, så har jag gjort en slags visuell beskrivning av olika alternativ till G. Många gånger har hon tänkt ut nåt som hon inte talar om och så blir det helt fel för att jag inte fattat hur hon tänkt. Så igår kväll satte jag mig bredvid henne på sängen och gick igenom det hela med henne. Det blev jättebra! Det gäller ju att säga saker på rätt sätt och att inte prata för mycket utan låta det visuella på pappret tala för sig själv. Då kan det låta som att det blir jättesvårt och måste vara hur proffsigt som helst… men näpp! Det är snarare tvärtom. Jag får väl klippa in foto på det nån gång men det står ju namn i så jag måste ju fixa till lite först. Men det kommer nog.

I alla fall så har hon valt att åka hem till sig i dag. Morgondagen innehåller tre alternativ som ser lätta ut, men som är jättesvåra. Nämligen: ”Eventuellt kanske till min syster”, ”eventuellt bada ihop med någon personal”, ”vara hemma hos sig”. På pappret står även: ”Träffa W med familj: Kanske vi hinner, men det kan bli mycket folk – Kanske vi inte hinner, men då åker vi till dom i höst.” Det sistnämnda är jättesvårt också för vem vet säkert om vi verkligen kommer dit i höst. Och om vi träffar dom och det är hur mycket folk som helst omkring så är ju det skitjobbigt också.

Natten här har varit jobbig. Bakdörren har ”slagit sig” vilket innebär att man i princip måste låsa den för att den ska hålla sig stängd och det är också jättesvårt, man får ta i som sjutton. Så ibland har jag vaknat av att dörren stått på vid gavel eller nån katt som puttat till eller velat in eller ut eller ja en massa saker.

Nu är det hårkamning på fröken G och sen har jag i ett svagt ögonblick igår lovat att göra scones!!! Hur jädrans koko får man va?? Fast det är ju gott och egentligen inte så svårt.

Have a nice day!

 

6 tankar om “Gnälleri gnällera!

  1. S skriver:

    Jag tycker det kan vara nog så krångligt att styra upp det när olika gäng av friska familjer ska träffas… Det låter som att du hanterade detta ganska bra ändå, utifrån din kunskap om de inblandade. Synd att livet inte kan vara lite enklare ibland!

    Kram!

    • Polär Marielle skriver:

      Ja du har så rätt. Det kan vara krångligt vilka som än ska träffas, och det här är snäppet värre… eller inte bara snäppet…
      Jag önskar också att livet vore enklare. Dessutom skulle det räcka med en person med svårigheter i denna familj. Fast jag skulle egentligen vilja att ingen hade det. Muttermuttermutter 😉
      Massa kramar!

  2. efflena skriver:

    Jaa du det där att göra saker utifrån funktionstillbehör är inte alltid det lättaste. Ibland orkar man ju mer än annars också och ibland vill man men vet att det bara kommer att ta en massa energi.
    Svårt!
    Kram ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Ja det är så svårt. Ibland har jag superstyrka ju… Fast just nu sitter jag här och känner mig gråtfärdig. Jag mår i normaltillstånd om man tänker min bipolaritet, men jag känner mig så trött och färdig, så jag vill gå och gömma mig nånstans. Låta bli att ta med mig telefonen… :-/
      Kram!

      • efflena skriver:

        Gumman då ❤
        Hemskt att antingen vara för trött eller för pigg, ibland undrar jag hur det var för såna som oss förr i tiden…
        Kram ❤

      • Polär Marielle skriver:

        Ja det kan man verkligen undra. Det var nog svårt. Det finns beskrivet långt bakåt i tiden, människor som var som du eller jag. Det är ändå lite häftig känsla att det inte är nåt nutidspåfund typ. 🙂 Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s