Dagen gnällarsson

Nu är det så att om det dröjer mellan mina inlägg så tappar jag inspirationen, så nu får jag skärpa mig, eller hur? 😉 I stället har jag suttit och plockat med att göra en blogg till min man…. och han vill inte ens ha någon blogg!! Haha! Att göra en blogg; forma hur den ska se ut, vad den ska heta osv är ett jädra pyssel faktiskt. Det kan vara väldigt roligt, meeeeen kanske inte så ändamålsenligt eftersom han som sagt inte vill ha någon. Så nu skippar vi det där ett tag och så ska jag berätta lite om mitt liv istället. Det är ju det som den här bloggen handlar om egentligen.

Förra veckan bestod av bad och bad och bad samt återigen bad 🙂 tillsammans med Gabriella på det badställe som hon och gruppboendet brukar åka till. Det fungerar väldigt bra. Hon kan gå i där helt själv utan min hjälp och det ger ju sån självständighet både när det gäller henne och när det gäller mig 🙂

Fredagen gjorde jag min första dag på jobbet efter semestern. Det är klart att man kan undra hur dum man får vara som ser till att börja jobba på en fredag. Men de första åren på mitt nuvarande jobb började jag ju på måndagar. Sen var det någon som sa att det var så skönt att börja i slutet av veckan för det blev liksom en mjukstart på ett annat sätt. Så för några år sen testade jag den idén och den var helt klart jättebra! Så igår bar det av mot jobbstaden. Eftersom det var fredag så började jag på gymmet. Jag har till och med varit så duktig så jag har skrivit in i mitt schema långt fram i höst att jag ska träna mellan 8-10 och sen jobba från 10-14.45. Så nu har jag minsann inget att skylla på utan det är bara att hugga tag i den där gymträningen. Eftersom jag har och har haft såna problem med min nacke så tog jag det försiktigt. Mest benövningar. Det gick bra. Jag känner mig lite mör om baken 😀

På eftermiddagen hämtade Peter Gabriella. Det har varit lite jobbigt. Vi har badat och haft roligt i vattnet, men i övrigt har det varit väldigt gnälligt. Idag skulle vi egentligen ha åkt till en ”djurhage”, men Gabriella vill inte. Så istället åkte vi till ett slussområde där de har café m.m. Innan vi kom iväg gick allt i slowmotion och jag vågade inte säga nånting för läget var verkligen stingsligt. Alltihopa blev jättejobbigt och det gäller att ha världens tålamod innan alla ritualer är färdiga. Jag vet inte vad som var fel ritkigt men nåt måste det ju ha varit. Bland annat skulle hon ha med sig FYRA VATTENFLASKOR??? Men som sagt hålla klaffen är det enda i det läget för om man börjar diskutera blir allt bara ännu jobbigare, tar längre tid och ska krånglas ännu mer. Ja jag vet inte om ni fattar… nån kanske gör det. Man ska hålla sig i närheten för att kunna rycka in när det behövs, samtidigt som man ska hålla sig ur vägen så man inte säger fel saker…. Hujedamej!

Vi kom iväg och hade glömt en massa saker ändå förstås. (Vattenflaskorna var dock med 🙂 ). Handikapptillståndet för parkeringsplats var glömt, men det gick bra ändå. Fast sen skulle vi dra rullstolen på grus och gräs och det funkade inte alls. Peter kollade hjulen och tyckte att framhjulen (väldigt små hjul) var konstigt snedställda. Frågan är om de ska vara så eller om nåt blivit fel. Här började förstås ännu mera gnäll och skrik eftersom hon var rädd att vi skulle tappa taget och eftersom det var väldigt läskigt och obehagligt alltihopa. Till slut fick hon gå istället. Hon höll i mig och …. gnällde hela tiden över att det var varmt och att hon hade ont och en massa annat. Sen hittade vi ett bord i skuggan som hon kunde sitta vid medan vi gick in i cafét och kollade vad som fanns. Det var väldigt mycket. Och naturligtvis kunde hon inte välja så där abstrakt, så hon och Peter gick in. Jag hade redan köpt vad jag ville ha men väntade med att äta tills dom skulle komma ut. Jag väntade… och väntade…. och väntade… och … Ja till slut kom dom. Hon hade tydligen fått panik därinne för att det var för trångt.

Efter ätande av glassar och bullar och festisar så gav vi oss iväg uppför grusgången igen med denna jäkla rullstol! Jag vet inte, men jag har en känsla av att allt blir lite extra krångligt ibland när man är två som är med henne. Jag tror att det handlar om att vi pratar med varandra; Peter och jag. Det blir liksom inte ETT rakt budskap utan diskussioner och man vet aldrig riktigt vart dom kan sluta och det är jobbigt för fröken G.

Nu har vi i alla fall ätit tacos och sen även en blåbärspaj som Peter gjorde. Han tycker så mycket om när hon blir nöjd över hans mat :-). Peter och Gabriella har även tittat på Hobbit. Jag har ju som sagt suttit och krånglat med bloggen som aldrig kommer att användas 😀

Nu är det gonatten på er!

Bilder får komma i morrn för nu är Peter irriterad över att jag sitter vid hans dator, men det är ju faktiskt så att de hade min dator när de skulle titta på filmen eftersom vi inte har nån DVD-spelare längre. Den skäntke vi till G när hennes förra gick sönder.

Nu hoppas vi på en lugnare, gladare och mindre gnälligare dag i morrn!

4 tankar om “Dagen gnällarsson

  1. Katta skriver:

    Vad skönt att din dotter kan röra sig så obehindrat i vatten och även gå i själv.Och vad duktig du är som ska träna på gym. Det är bra att hålla igång, såväl fysiskt som psykiskt. Jag brukar må så bra psykiskt efter en promenad. Hjälper när jag mår dåligt. Det svåra är att motivera sig att komma iväg ibland. Kan gå trögt och ibland går det bara inte. Då gäller det att inte klanka ned på sig själv för mycket.Det är minsann inte BARA att ta sig fram med rullstol bara att jag inte tänker på det då jag inte har nåt funktionshinder själv. Går nog inte förstå helt om man inte lever med det så nära inpå som ni gör. Kul att ni hittar på saker iaf och tar er iväg på utflykter trots alla hinder ni måste ta er förbi. Nu ska jag ut en svänga här. Ha de gott !/Kram !

  2. Polär Marielle skriver:

    Precis så där är det med min träning! Jag mår verkligen bra psykiskt av det. Bättre gymmande än promenader. Alla fall när jag är hypoman. När jag går så har jag så många tankar som krockar med varandra hela tiden; saker jag ska göra, människor jag ska säga si och så till… och då klarar jag inte av att fortsätta utan då går jag hem och så börjar jag med nåt och sen börjar jag med nåt annat och så har jag glömt vad jag egentligen skulle göra och då börjar jag med nåt tredje… och till slut sitter jag i soffan och är alldeles förvirrad…. :-/ Gymmet är bättre för då är det kortare saker man gör och snabbare förändringar…
    Rullstolar är ett kapitel för sig… Innan hon fick sina smärtor och fick rullstol så hade jag ingen aning om att det var besvärligt överhuvudtaget…
    Kramis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s