I min hjärna börjar det mörkna

Jag ska försöka skriva ett litet inlägg fast klockan är mycket. Sommaren börjar gå mot september. En klarare luft. Fuktigare luft. Jag vet inte om jag ska påstå att min hypohjärna går ner i varv nu eller om det faktiskt är så att mycket är jobbigt. Faktiskt jobbet. Sånt som jag brukar älska och känna att jag är bra på. Jag är maktlös. Och det gör mig trött. Jag har aldrig känt så, men jag kanske har ett slags normalt stråk i mitt liv, för jag vill inte jobba, jag vill ha tillbaka min semester.

Jaja nu är det som det är, bara att ta tag i det och göra det bästa.

I helgen som kommer ska vi ha kalas. Gabriella fyller 25 på måndag och vi firar på lördag. Det funkar bäst så. Jag tycker ju inte om det där. Jag tycker vi har så fult här och jag är ingen höjdare på att städa… Det är en av mina stora svårigheter. Jag får aldrig till det. Jag kommer inte runt, blir aldrig färdig. Måste sluta nånstans ändå, orkar inte allt.

Idag har jag varit ledig. Orkat halva huset, om ens det.

Det känns jobbigt med alla som kommer också. Det är inte många, men jag får ändå alltid ångest.

Ute är livet vackert. I min hjärna börjar det mörkna. Jag vill inte. Jag läser förra höstens dagbok och jag vill inte dit. Inte till den svarta själen i Mariella.

Min käre make har köpt en segelbåt. Jag visste att det skulle bli så. Ändå blev det nåt slags chocktillstånd. Idag har känslan mojnat i mig. Ja det är väl som det är, inte mer med det. Jag tänker i alla fall vägra göta kanal. Så det så!

Jag ska kanske inget säga. Jag ska åka till Stockholm i september på konferens som representant för föreningen Balans. Jag vet egentligen inte varför jag tog på mig det där, men jag vill göra något som liksom blir speciellt för mig.

Nej nu är det diskberg, sömn och ännu en arbetsdag.

Kram!

4 tankar om “I min hjärna börjar det mörkna

  1. talfrida skriver:

    Känner igen det där med att inte gilla födelsedagar för det för med sig så mycket måsten och jobbigheter. Man känner sig sämre för att man inte får till det och det känns som om alla andra har så mycket finare, mer välstädat osv. Tänk om man kunde få någon som sköter om ruljansen och man bara var som gäst på kalaset, så mycket enklare det skulle vara då.
    Hoppas verkligen du slipper må som du gjorde förra året gumman ❤
    Kramar om!

    • Polär Marielle skriver:

      Precis så jobbigt som du skriver, tycker jag att det är. I julas var jag så där gäst på mitt eget kalas. Fast det var ju inte nåt jippiekänsla…. Jag var jättesjuk i blandtillstånd och ringde min svärmor och när dom kom så tog hon verkligen allt. Helt underbart. Jag minns att dom höll på i köket och grejade och jag satt i vardagsrummet och plockade med paketen, det var vad jag orkade.
      Men i morrn är det ju inte så. Jag har till och med bestämt(?) att jag ska göra hemmagjord tårta!!!
      Nä jag ska stå emot det dåliga måendet så mycket det går. Hitta strategier. Jag vet inte om det går men jag hoppas det.
      Många kramar till dig också! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s