Det kommer väl nya dagar i detta liv…

Jag har koncentrationssvårigheter. Svårt att slappna av, att göra något to the end liksom. Idag gjorde jag heldag på jobbet. På förmiddagen planerade jag och den andra specialpedagogen, och så gjorde vi djupdykning bland de exempel på sociala berättelser och seriesamtal som finns. Den andra tjejen gjorde om dom så de blev mera uppdaterade och snyggare. Jag letade mera i datorn osv efter fler. Känns som ett konstruktivt arbete i alla fall. Eftermiddagen var det arbetsplatsträff. Ingen höjdare. Ibland får jag liksom tunghäfta, alla andra säger nånting – jag säger inget. Jo det gjorde jag förresten för jag presenterade lite kring vad jag planerat om mina kommande handledningar. Fast i övrigt totaltyst.

Jaja, det kommer nya dagar i detta liv…. Jag vet inte, jag är fruktansvärt trött. Jag skulle vilja gömma mig ett tag.

I går var jag ute och åt ihop med en gammal arbetskamrat. Det var så himla trevligt. Jag tycker så mycket om henne. Ibland hamnar jag i ett läge där jag funderar över hur andra människor kan göra sånt, alltså gå ut och äta med MIG. Hur kan dom vilja träffa mig överhuvudtaget?

Jag är trött. Så där fruktansvärt trött så jag inte riktigt vill vara med.

Imorgon ska jag och Gabriella samt min mamma åka på en liten utflykt tillsammans. Jag måste orka det. Men sen kanske mitt liv måste ta en paus. Jag vet inte.

Min mage är fortfarande konstig men lite bättre och kanske allt det har tröttat ut mig psykiskt också.

Jag vill orka.

Men att vilja är ju inte detsamma som att man kommer att göra det. Fan är jag där nu?

I morrn utflykt, lördag ska jag och tre andra tjejer träffas, nästa vecka är det cafékväll med Balans. Det kanske räcker. Jag kanske inte måste orka mer än så.

Min kurator… Hon jag ska klara mig utan…. Hon som tror att jag inte tycker om henne…. Min läkare har jag inte möte med än på länge.

När jag tänker på henne så får jag upp bilden i mitt huvud då hon stod utanför försäkringskassan och väntade på mig och handläggaren. Hennes sätt att vinka till mig. En människa som vill mig väl.

På nåt sätt så betyder dom på psykiatrin väldigt mycket. När ångesten griper tag i mig så tänker jag på dom. Att dom förstår liksom.

Nu ska jag gå ner i tvättstugan och sen ska vi se lite på TV, min man och jag.

2 tankar om “Det kommer väl nya dagar i detta liv…

  1. talfrida skriver:

    Stor igenkänningskram ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s