Lite vardagsbekymmer

Fan – jag är ledsen egentligen. Försökte få min man med i resonemanget förut. Kände att jag ville ha hans hjälp. Han sa vad jag ville höra bara för att slippa något annat. Jag ville kanske inget annat heller men ändå.

Vi har både huslån och CSN som ska betalas denna månad. Det är sällan de kommer samtidigt dessa stora utgifter. Men nu råkar det bli så. Man kan tycka att vi borde portionera ut det så vi betalar lite i taget istället…. men nu är det i alla fall inte så. Dessutom är inte min sjukskrivning direkt välplanerad (förstås). Första dagen i varje sjukdomssjok är ju karens. Det innebär att jag nu på måndag måste bestämma mig för om jag ska jobba eller inte på måndagen och beroende på hur jag gör på tisdagen. För hur jag än gör kommer jag att gå back om min sjukskrivning fortsätter nu. Det är så jävla orättvist alltihopa. Jag vill ju försöka och om det inte går så har jag alla fall försökt. Men nu är det likabra att inse att jag inte ska försöka. På tisdagen ska jag till min läkare och jag vet ju inte vad hon anser sen liksom.

Måndagen är i vilket fall som helst ingen direkt rolig dag. Först ska jag och några andra prata ihop oss vad vi ska säga om en informationsgrej vi ska ha. Jag vet vad jag kan säga så det är ingen big deal alls. Sen ska jag ha avstämning med min chef… åka alla milen just för det, känns lite åbäkigt. Och sist men inte minst ska jag vara med i ledningsgruppen, och det är det absolut värsta jag vet. Så totalt onödigt och tråkigt. Förra veckan tänkte jag att jag måste försöka se nån idé med det där alla fall…. men jag hittar verkligen ingen sån idé.

Men sen ska jag ha utbildning på torsdag som jag inte planerat för alls. Och så som jag bråkat om att jag vill hålla denna utbildning… jag måste göra ett vettigt jobb. Om jag jobbar. Och om jag inte jobbar så känns det som ett riktigt stort nederlag.

Fan!

Ja … lite vardagsbekymmer så där …

Och pengar??

2 tankar om “Lite vardagsbekymmer

  1. S skriver:

    Det är ett ständigt elände, det där med pengar. 😦 Tänk om man slapp den stressen. Och jag och min man är ändå inte utfattiga, men marginalerna är inte så stora.

    Det låter lite som att du känner att din man inte riktigt engagerar sig i att se saker så som du ser dem? Vem som än har rätt av er så kan det kännas jobbigt, skickar dig en styrkekram! ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Tack för kram.
      Det känns väl som om jag skulle vilja att han stannade till i sin tillvaro och lyssnade, kanske smekte på kinden osv. Men han konstaterar och går sin väg. Svårt att förstå, men jag känner honom så väl så jag vet att han vill väl, fast jag saknar det där lite speciella i en kärleksrelation. Som sagt svårt att förstå
      Pengars försvinnande har till viss del med mina manier att göra. Jag har ingen koll och handlar planlöst. Tyvärr osynliga saker som fikabröd, glass, godis eller mattillbehör. Jaou lite kläder också ibland, till exempel skor. Men jag kollar inte upp i förväg om jag har råd eller ej.
      Våra marginaler är väldigt små.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s