Sjuk – part two.

Sjukskriven helt till och med 24/10.

För hypomani.

Jag hade hoppats på medicinändring.

Jag packade min jobbväska på morgonen och åkte till doktorn. I tron att sedan kunna åka direkt till jobbet.

Hon skriver ett intyg och skickar till försäkringskassan och ett till mig att ge min chef.

Om att jag är sjuk.

DSC03100Jag måste komma ner. Själv här hemma. Surret i hjärnan måste avta. Jag måste vila, jag måste göra en sak i taget och göra den till the end.

Alla tankar som jag vill få bort. Vad fan ska jag göra med dom? Inget svar, men jag antar att det handlar om att uthärda.

Det värsta är att när man är deprimerad så förstår människor.

Det här tillståndet är inte lika enkelt.

DSC03098Strukturera livet. Jag måste ha struktur. Ordning och reda.

Jag försökte förklara för min mamma. Hon förstod inte.

Vem förstår? Vem förstår?

Ingen.

6 tankar om “Sjuk – part two.

  1. Lisbeth skriver:

    Jag läser ju din blogg varje dag men orkar inte skriva något. Jag har förstått att det skulle gå den här vägen. Snälla du ta det på allvar nu. en av mina vänner har varit hypoman ett tag och förra söndagen blev hon tvångsintagen för att hon inte skulle hitta på något. Dina ord att ingen ser och förstår är också mina. Det syns inte och det märks inte för dem som inte lever med oss som är sjuka varje dag. Jag hoppas att du får samtal samtidigt för jag är säker på att jag inte klarat mig utan dem. Du vet vart jag finns om du behöver prata
    Kram

    • Polär Marielle skriver:

      Hej Lisbeth!
      Vad glad jag blir över att du läser här varje dag! Jag funderar mycket på vad jag ska göra faktiskt. Funderar trots allt på att kontakta psyk i storstaden. Min man som borde förstå kanske, fattar tyvärr ingenting. Lite grann beror det på att jag fungerar bättre när han är hemma. Men å andra sidan är det så här det har varit alltid. Samtal vill jag inte ha. Jag känner mig så ratad av min kurator på nåt sätt. Ok jag kanske är lite bitter och vill inte börja samtal på det sättet igen. Jag vet i ärlighetens namn inte vad det skulle ge. Jag kanske tar kontakt med dig, men jag vet inte om jag orkar. Många många kramar!

  2. isabella skriver:

    Du frågade vem förstår. Jag förstår dig. Det är tufft just nu, men du kommer att må bättre.

    • Katta skriver:

      Hoppas du får vila ditt trötta huvud, komma ned i varv och kan hålla fast vid dina ruitiner.Glöm inte bort att äta och sova och starta inte en massa projekt hemma även om idéerna är många. Var rädd om dig !♡ Kram/Katta

    • Polär Marielle skriver:

      Det här är så konstigt i denna blogg men ibland hamnar mina svar i fel ordning. Detta är till Isabella:

      ❤ ❤ Vad gullig du är! Det är svårt att tänka att det blir bättre. Det känns långt borta och det känns som en väldigt jobbig väg dit.
      Många kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s