Jag mår bara lite dåligt…

DSC_3520Jag fryser. Det regnar. Jag har frusit hela natten. Kedjetäcket, ett extra täcke, en filt och en jacka. Och mina tofflor. Och en katt <3. Spökkatten varvar, ibland ligger hon hos Peter, ibland hos mig och ibland på helt andra ställen. Flera nätter i rad på varje ställe och sen tröttnar hon. Nu har hon legat hos mig länge. Kanske en katt känner på sig vad vi människor behöver. Eller så är det en egen önskan bara.

Jag vill inte vara sjuk. Vet att jag har sagt det några gånger nu, och att det är ganska självklart. Vem vill vara sjuk? Oavsett i vilken sjukdom. Men jag är fortfarande så dum att jag tror att jag kan bestämma mig för att vara sjuk eller frisk. Jag tror att jag är förvånad faktiskt. Nästan i chocktillstånd.

Igår när Peter var hemma så kände jag mig osedd på nåt vis. Andra människor kan ha män som frågar hur det är, som sitter hos en. Han lever sitt liv. Som det alltid har varit. Jag ska inte klaga. Han gör mycket och det är inte det. Jag skulle vilja släppa taget på nåt sätt. Jag undrar vad han tror. Funderar han på hur min värld ser ut?

Gabriella ska komma hit i morgon. Vi bestämde det nu i veckan hon och jag. Jag hade inte kollat med Peter men tänkte att om han hade planerat nåt så skulle jag klara helgen själv med henne. Då sa han att han hade fått tid för att ta upp båten. Han behövde fixa förflyttning och upp med saker osv redan på fredagen. Han ringde till sina kompisar men ingen av dom kunde. Så det blir ju jag. Fast jag sagt att allt kring båten är hans business. Jag vill skrika! Jag är sjuk, fatta att jag är sjuk! Kanske det är fel ord, kanske man ska säga att jag mår lite dåligt… eller? Sjuk blir man bara fysiskt. När det gäller det psykiska så räknas det inte riktigt. Så det är väl bara att ta sig i kragen och hjälpa till med det där. Jag har liksom inget val känns det som.

Det är så det är. Jag har inga val. Har aldrig haft. Människor har inte sett hur dåligt psykiskt jag har mått under åren. Det har liksom inte räknats.

Jag ska inte beklaga mig. Jag älskar dom. Jag vill inte förstöra någon annans värld. Någon annans normala liv.DSC_3524

Jag klarar av min bit av ansvaret, och det hade jag gjort även om Peter skulle ha åkt bort eller nåt. Men när det blir så här så gör det ont i hjärtat. Nån gång vill jag få vara fri.

Jag vill kunna bädda ner mig och gråta. Jag vill kunna ta en lång promenad när jag vill. Jag vill kunna strunta i disken och tvätten. Jag vill kunna vara en nergrävd lök som så småningom orkar titta upp och leta sig mot solen. Det är långt dit, alltså till möjligheten att titta upp ur jorden. Igår tog jag in uteblommorna, gjorde i ordning två krukor på altan med olika vackra stenar, runda, lena i olika storlek. Det spricker ju i vinter, men det är fint nu. Det är sånt jag behöver göra nu, i min takt. Knarret, surret i huvudet gör att jag inte kan välja tillfälle. Ångesten som stryper mig, sakta sakta…. Då skulle jag behöva någon annan som tog hand om mig. Jag skulle behöva bli flyttad på. Iväg, undan, från denna värld. Den riktiga världen.

Jag vet inte om någon förstår hur det är att må så här dåligt medan ingen ser, medan människor omkring mig begär saker, begär att jag ska vara normal, att jag ska vara stark. Starkare än många andra. För jag ska ta hand om mitt handikappade vuxna barn. Jag gör det. Jag gör det. Jag fixar det. Det kommer att funka. Och jag tror att kanske kommer det även att funka att hjälpa till med båten. Jag vet inte, jag har en svidande ilska i mitt inre. Kanske det inte ens är riktat mot min man. Eller kanske det är det.

Jag fryser. Jag ska ställa mig under en varm dusch.

DSC_3532Jag har lite nojjor. Såna som jag får ibland. Då jag tror att andra vill mig illa. Mina närmsta arbetskamrater. De som stpår mig närmast i hjärtat. Och en del andra. Jag är rädd. Jag sitter stundom på golvet och skakar. Det låter allvarligt. Det kanske är allvarligt. Men ibland reser jag mig (jag sitter ju här, vid mitt köksbord). Jag ska duscha. Och sen kanske försöka strukturera mitt liv. Åtminstone min dag.

Undrar om jag ska klara att ringa min mamma. Be (observera ordet Be!) om hjälp att handla i morgon. Jag vill inte skrämma upp henne. Jag vill inte att hon står på andra sidan luren och undrar varför jag mår dåligt, eller vem som ska göra vad (alltså av andra människor), om mina mediciner behöver plockas bort – rubbet; de funkar ju ändå inte och jag äter nog för mycket, säger hon. Jag orkar inte med hennes rädsla som blir skuld istället. Alltså jag vill inte sitta med ett svar för jag har inget svar mer än att det blir så här ibland, och då har hon inget att säga. Aldrig nånsin någon tröst att ge.

Finns det nån förståelse, finns det någon tröst, finns det någon kärlek därute; för en sån som jag. En sån skit. En sån liten dammtuss. En sån liten som en regndroppe, en enda en av alla de där utanför fönstret, en regndroppe som slår emot fönstret och förintas.

DSC_3538

4 tankar om “Jag mår bara lite dåligt…

  1. S skriver:

    Letar och letar efter ord. Vill säga så mycket. Men det blir bara: jag tror jag förstår… Blev sjuk många, många år innan jag fick vård, det var bara att bita ihop, när jag visade svaghet var jag lat och illojal, så mycket skäll jag har fått… Min samtalskontakt frågade igår hur i hela friden jag klarade mig under dessa år i den miljö jag befann mig i. Kanske var man starkare som ung? Men tiden hinner ifatt en.

    Det är så sorgligt att du inte kan känna dig helt trygg och stöttad. Kalla det sjukdom eller kalla det något annat, du har behov på ditt alldeles egna sätt, precis som andra människor behöver sitt, och du är inte mindre viktig!

    Kram! ♥

  2. Liselotte skriver:

    Jag har precis hittat hit till din otroligt fina blogg! Tack av hela mitt hjärta för att du delar med dig av allt. Jag är i samma ålder som dig. Har liknande yrke. Är gift med min fina man sedan 28 år tillbaka, har två vuxna döttrar och två små barnbarn. Jag fick min diagnos för tre år sedan och att få läsa om dina tankar hjälper mig att läka inifrån och ut. Tack ännu en gång!! Sänder många styrkekramar till dig ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s