Kan jag överleva engagemang?

Hej på er!

Jag satte ut denna fråga på facebook och tänkte att jag gör det här också. Jag skulle så gärna vilja skriva nåt vettigt idag men jag har en gråtarkväll så jag orkar inte.

Här kommer en fråga som jag går omkring med. Peter säger att detta skov beror på att jag har gjort för mycket; t.ex. rest bort, sovit över och engagerat mig i saker och ting. Jag anser däremot att mycket beror på att jag måste strida mig fram och att det sliter rent stressmässigt på mig att ständigt möta en massa NEJ, du får/ska inte göra olika saker som jag ju tycker är roligt och som fyller på i själen. Det här är jättejobbigt. Här går jag innanför fyra väggar och har stundom explosioner i min hjärna och stundom bäddar ner mig med ett gäng piller för att slippa all skit i mitt liv. Jag vill så gärna göra saker som t.ex. föreläsa, åka bort, sova borta, träffa folk, strida för rättigheter, ta reda på människors rättigheter, sitta i styrelsen och engagera mig där m.m. Jag vet att jag inte kan göra allt på samma gång utan snarare ganska glest. Jag är ju ändå halvtidsanställd och faktiskt sjuk den andra halvan. Men snälla ni som vet en del: Hur gör man? Hjälp mig! Jag är ingen gråtrist normalare. Jag klarar inte ett sånt liv. Inte ens med piller. Vad fan gör jag? Jag är så ledsen. Jag skulle vilja säga till mitt liv: Fuck You!

6 tankar om “Kan jag överleva engagemang?

  1. Äppelblom skriver:

    Jag vill bara säga att jag ofta tänker på dig och undrar hur du mår. Hör av dig när du känner att du orkar. Det har gått alldeles för lång tid sedan vi sågs sist.
    Min varmaste kram till dig!

  2. Emma skriver:

    God morgon! Kl. är strax sju på morgonen och det första jag gör är att gå in på din blogg. Även om jag upptäckte den igår så känns det redan som att jag är beroende:) hihi. Måste säga att det gjorde mycket för mig att läsa om saker jag känner igen mig i. Jag fick världens energi av det (som jag inte haft på över en vecka) och bakade en sockerkaka och dubbel uppsättning kladdmuffins igår åt sambon. Han blev överlycklig av att se mig glad och att jag var aktiv i stället för att ligga i soffan. Jag vet att jag egentligen borde försöka ligga på en jämn nivå. Att inte ta ut sig de gånger man får sån där energi. Men det är svårt. Man vill ju hinna med då allt som man annars inte orkar. Och jag tror inte att jag vill mista den chansen heller. Jag älskar att bli aktiv och kreativ och se de jag älskar lysa upp av mig. Då vill jag inte tvinga mig att lägga mig på soffan efter en sockerkaka bara. Jag har då inte hittat någon mellanbalans än, så antingen är livet skit eller ett paradis! Hoppas du får en bra dag idag. Kram

  3. Polär Marielle skriver:

    Du får så gärna vara beroende av min blogg 😀 Önskar du bodde närmre så du kunde baka sockerkaka till mig 😉
    Allvarligt talat så känner jag igen mig med att man vill ju göra allt som man inte klarar annars. Det där paradiset vill man inte missa. Det vore väl till viss del konstigt om man bara av sig själv kan gå därifrån, eller hur? Antar att vi ändå måste lära oss…
    Många många kramar! Och än en gång: Välkommen in i mitt liv!

  4. Emma skriver:

    Tack:) Hoppas du får en bra dag idag. kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s