Tankar funderingar en regnig novemberdag.

Jag är glad att det regnar och är grått ute. Det är helt okej att vara deprimerad och sitta inomhus och gråta nu. Om detDSC_3445 däremot vore solsken som sken in genom skitiga fönsterrutor och en trädgård som ropade på mig: ”Kom ut och påta! Bjud hem vänner!” så vore det jobbigare. Vädret som är nu ropar ingenting, det låter mig sitta här och inte bry mig alls. Jag känner inte ens dåligt samvete för att jag inte besökte kyrkogården i lördags. Vi besökte djurens kyrkogård här hemma istället. Pappa är den jag har där borta i staden. Vissserligen mormor och morfar men det brukar mamma ordna med så de har jag inte några samvetskval om heller. Jag har min farmor och farfar också och min farbror på samma grav, men jag hoppas mina kusiner tar hand om dem. Det är i alla fall så vi har gjort upp det. Pappa ligger i minneslunden och jag älskar mammas och pappas beslut om det. Man kan liksom få sörja när man behöver och man kan få komma dit med ljus och blommor när man vill. Jag kan tända ljus här hemma eller tänka fina tankar. Minnas hans skratt. Och ibland kan jag åka dit och sitta i ensamhet och äta en mörk marabouchoklad tillsammans med pappa. Älskade älskade pappa. Jag kände mig så ensam när han gick bort.

Igår var en riktigt jobbig dag och jag vet inte hur det blir idag heller. Till råga på allt slutade det med att jag drog ur jobbtelefonen ur jacket där den suttit på laddning, och allt var spärrat (trodde jag). Jag kom inte in på nånting. Inga mail och inte telefonen, inte sms-funktionen och inte ens larmet som jag brukar använda som påminnelse för mina mediciner och väckarklocka eftersom jag inte vet hur jag ska programmera in sånt i min vanliga telefon.

DSC_3450Igår kväll var jag helt säker på att det var min chef som spärrat alltihop, för att jag inte skulle kunna använda det nu när jag var sjuk. Jag var så arg och frustrerad. När jag är sjuk så kan allt sånt där gå totalt åt helsike. Överstyr. Och jag kan inte slappna av och inte somna och inte sluta tänka på det. Men jag bestämde mig för att jag skulle ringa på morgonen till assistenterna på jobbet och se till så de satte igång det hela igen.

Jag stoppade i mig lugnande och huvudvärkspulver och somnade så småningom. Världens goaste väninna har en gång sagt att jag aldrig kommer att kunna uppnå samma effekt igen som första gångerna när det gäller Sobril. Tyvärr så har hon rätt. Det spelar ingen roll hur många jag tar så blir det aldrig som då. Effekt kan det ha men inte på samma sätt. ❤ Kram på dej därute!

Nu på morgonen tog jag mig an det hela. Ringde assistenterna på jobbet, men fick klart för mig att det nog inte alls var så att chefen hade spärrat nåt…. :-/ Jag fick rådet att ringa IT-support, så det gjorde jag. Han ordnade så jag kom in i telefonen, men kunde inte ordna så jag kom in på mailet (eller om det nu var tvärtom). Jag fick välja lösenord igen. Sen ringde jag till kundtjänst men när jag beskrivit problemet så trodde han att det var fel på telefonen och jag ska lägga den i vadderat kuvert helst på jobbet och skicka med internpost. SUCK!

Ja jag vet inte vad jag ska säga egentligen…. Har jag varit otrevlig i nåt av leden? För intensiv? För krävande? Ja nånstans i bakhuvudet så var jag nog rätt drivande på nåt sätt i min jakt på att få det att funka NU!

Fast …. alltså det har ju ingen betydelse egentligen. Den enda praktiskt betydelse i nuläget är ju larmfunktionen, och det borde jag ju egentligen kunna lära mig på min egen telefon istället för jobbets.DSC_3468

Det jag egentligen vill är att det ska finnas nån ”fras” som säger att jag är sjuk både på mailen och i telefonen, så folk som ringer får veta i och med att jag inte svarar eller ringer upp. Mitt uppsåt är positivt, men i min iver att få som jag vill blir jag aningen burdus.

Den assistent som svarade på jobbet när jag ringde är en väldigt snäll och fin människa på alla sätt och nu i efterhand skäms jag eftersom jag inte vet vad jag sa eller hur jag var. Jaja, that´s me! Och tyvärr är det så att jag inte kan rå för beteendet, det briserar inombords och exploderar extra mycket när jag mår så här.

Efter alla samtalen var jag helt slut och somnade om igen. Ville inte vakna, ville inte gå upp. Har druckit  mitt morgonkaffe och vill försöka få ordning på min dag… dusch, tvätten i källaren, diska, kanske gå ut lite – sitta lite på altan, orkar jag scrappa lite? Eller skriva nåt? Jag vet inte. Allra helst vill jag krypa ner under täcket igen. Jag vill inte vara med. Så är det. Gråta. Tillåta mig att få vara ledsen. Låta bli att prata i telefonen.

DSC_3465Ja vi ses väl i morrn kanske.

I morrn ska jag till min läkare.

8 tankar om “Tankar funderingar en regnig novemberdag.

  1. talfrida skriver:

    Förlåt att jag inte har kommenterat här på länge, men jag har inte riktigt haft ork att göra så. Sen var vi inte hemma på lovet heller, så jag hade bara mobilen att tillgå vilket är lite krångligt att kommentera via tycker jag.
    Jag hoppas på nåt sätt att du kan bli överens med dig själv och vara mer förlåtande och tillåtande mot dig själv. Säkert väldigt svårt eller kanske t o m omöjligt? Jag vet inte, men när man står på utsidan och ”ser på” så önskar jag dig det.
    Stor kram och jag tänker så mycket på dig till och från ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Håller med om att det är svårt att kommentera och skriva över huvud taget med telefoner… Jag tror att saker och ting kommer upp i ljuset mer för dom som finns omkring. För mig är det svårt att förstå tyvärr.
      Jag tänker mycket på dig också och på din trollunge ❤ Många kramar!

  2. Katta skriver:

    Har läst. Lycka till hos läkaren. Många Kramar och tankar till dig. ♡♡♡

  3. isabella skriver:

    Jag vet bara att när jag är deprimerad blir varenda litet problem eller fråga, jättestort och det tar så mycket kraft att försöka lösa det. Tyvärr har man skällt ut folk eller bara fallit i gråt. Var inte så hård mot dig själv. Du mår ju inte så bra just nu.

    Lycka till hos läkaren.

  4. Maria E skriver:

    Kram till dig min finaste vän ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s