Nytt försök

Hoppas min blogg funkar bättre nu. Ni kan börja med att läsa förra inlägget före detta…

I alla fall så kom vi till djursjukhuset. Sol blev undersökt och röntgad och det var inga fel alls. Han andades som han skulle och ingen hosta längre. Jag kände mig nästan lite fånig, men hellre åka en gång för mycket än för lite. Han fick i alla fall visa upp att han kan sitta på kommando. En katt liksom! Veterinären blev väldigt impad 😀

I går var jag hos min psykdr. Hon tyckte att jag såg lugnare ut än jag gjorde när jag var där för nästan en månad sen (inte riktigt). Det gjorde mig glad. Fast inte att jag såg piggare ut utan att det syntes hur jag mådde. Alltså ibland får jag nästan för mig att jag inbillar mig och hittar på. Att omgivningen tycker att jag bara vill utmärka mig på nåt vis. Och att då få veta att någon annan faktiskt ser att jag inte mår bra eller att jag mår ”brabra” (som min gamla kurator uttryckte det), gör att jag får höra att jag inte fabulerar. Att det liksom syns och finns! Jag tror att det hänger ihop med att jag fick diagnosen så sent (2011) och att folk inte hade förstått att jag var bipolär innan dess. Depressioner har de förstått men det andra har mest bara varit konstigt. Och jag har stått och undrat över vad som hände och sen har jag sopat det under mattan och gått vidare. Skämts nåt gruvligt.

Det var ju flera saker jag hade tänkt ta upp med henne men det missade jag totalt. Och egentligen mår jag ju inte helt bra. Att jag är lugnare är en sanning med modifikation. Jag känner mig nästan för lugn ibland ju. Snarare under isen.

En vecka till med sjukskrivning. Det känns lagom. När jag kom hem skickade jag ett mail till min chef om det. Jag fick svar att hon i alla fall skulle vilja ha ett möte eller prata med min läkare så det kunde bli så bra som möjligt när jag börjar jobba.

Jag flippade ur totalt. Jag är så fruktansvärt rädd för att de ska plocka bort fler arbetsuppgifter och att jag ska komma tillbaka till jobbet och göra MINDRE än jag gjort. De har ju helt fel. Om jag gör mindre saker så går hjärnan igång och det blir kaos. Jag kan inte ha det så.

Självklart skickade jag ett mail till min chef. Och ett mail till min läkare. Jag orkar inte med när det blir så här. Jag vet att dom vill mig väl. Och jag vet att min man vill mig väl när han tycker att jag ska lugna mig, inte åka bort och inte engagera mig i så mycket grejer.

Men jag måste få leva. Jag måste få vara jag! Annars kan jag lika gärna ge upp. Det är faktiskt sant. Jag kan ge upp. Det finns såna tankar ibland. Och det är ju det som gör mig så fruktansvärt ledsen. Att människor liksom försöker tvinga mig att bli nån annan än den jag är. Jag vill inte det. Eller snarare jag vägrar!

Nu är det dags för disk. Faktiskt en del av mitt liv som är rätt okej. Fast bara för det skulle jag inte vilja diska dagarna i ända. Nej, jag vill ju bara få vara jag. Och det går inte att medicinera bort mig själv. Så är det.

Kram på er! Nu funkade plötsligt min blogg som den ska 🙂

Men fortsättning följer. Om en nattlig biltur utan mediciner. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s