Liten uppdatering

I dag ska han åka hem till sig. Vi har haft några underbara dagar. Och när han är här så känns det precis som det alltid varit liksom. Naturligt och vanligt. Nu när han ska åka längtar jag redan.

DSC_3474I fredags hämtade vi Gabriella och åkte hem till min mamma på middag. Det var gott och jättetrevligt. Min mamma är helt otrolig på att laga god mat. Och efteråt fick vi chokladmousse med grädde. Eller nån kompott om vi ville. Jag tror att vi alla tog bägge sorterna 😀

Gabriella skulle duscha när hon kom hem så vi fick skjutsa hem henne ganska direkt efter maten. Men det gjorde inget. Mamma och jag är ganska lika på den punkten att det är skönt att få stå själv med disken när folk gått.

Igår hade vi istället Peters mamma och särbo här på besök. Farmor hade med sig en av sina berömda grytor. Men den här slog nog alla rekord. Helt otroligt gott!

Så vilka smakdagar! Jag vet att hennes särbo tycker om en speciell sorts glass så det tog jag in efter maten till kaffet. Det är lite sådär småroligt att jag vet vad han tycker om. Jag tror att han funderar lite på…. ”Undrar om Marielle har köpt nån glass”…

Att umgås med släkt är och har inte varit lätt. Speciellt när det gäller högtider. Men jag tror ändå att vi alla har lärt oss ungefär vad som funkar. Och det viktiga är att ingen ruckar på det som faktiskt funkar. Gabriella har pga sin autism haft svårt för såna här träffar och ibland har jag verkligen undrat varför i sjuttan vi fortsätter krångla när  det blir kaos DSC_3478varenda gång. Och att jag kanske borde ha stått upp för henne mer och sagt ifrån. Men nu är det som det är. Andreas har inte alltid heller känt sig bekväm, men kanske mest när min eller Peters syster med familj varit med.

Och en sån större sak väntar. Nämligen så fyller min systers man 50 och det ska bli stort kalas som vi är bjudna till. Jag tycker inte om varken stora eller små kalas hos min syster. Eller rättare sagt så klarar jag inte av det. Jag mår riktigt riktigt dåligt både före, då och efteråt. Om allt bara handlade om mig så skulle jag absolut inte gå dit. Men Peter är väldigt bra kompis med öh…. vad blir det nu då…. min systers mans bror! 🙂 Och då känns det konstigt om Peter går utan mig.

Ja vi får se hur det blir med det där.

Nu har jag en vecka kvar på min sjukskrivning. Det känns lite konstigt att tänka tanken. Och mest har jag ångest inför att träffa arbetskamrater och chefen igen. Jag tycker ju alltid att jag gjort bort mig så i mina hypomanier, och det kommer liksom i efterhand.

Chefen ville ju träffa min läkare eller prata i telefon med henne för att få råd kring hur jag bäst kunde komma tillbaka i DSC_3487jobb. Jag fick fnatt över det där och trodde att dom skulle ta bort en massa jobb för mig. Men i fredags fick jag ett jättefint mail av min chef faktiskt, så nu känns det lugnare. Jag har gett henne telefonnumret till min läkare och så har jag mailat min läkare om att det är ok att dom pratar om mig. Vad det nu innebär vet jag inte men jag har släppt rädslan på nåt sätt. Det känns som om saker får gå som det går. De kommer väl fram till vad som är bäst för mig och jag kanske inte ska motarbeta det då.

I mejlet till min läkare skrev jag även att jag vore tacksam om hon ringer mig. Jag tror inte hon har tid utan jag får nog vackert vänta till nästa besök. Men mitt i mina skärrade rädslor har jag tänkt fråga henne vad hon tror om en tanke jag har. Det är ju så att i början av mina manier/hypomanier så gör jag rätt konstiga saker som får konsekvenser som jag inte riktigt kan hantera på nåt sätt. Det kan bli väldigt dumt som jag ångrar rejält. Så min fråga är egentligen: Borde jag läggas in då, så inte allt knäppt händer? Det är ju inte bara mig det drabbar.

Å andra sidan vet jag inte vad det gör för nytta att vara där heller. Min kurator och jag pratade en del om hur jag skulle kunna göra i min vardag för att inte hamna i hypomanier överhuvudtaget, och nu ångrar jag en massa saker som vi borde ha pratat mer om. Men det där är en historia för sig.

Nu är det så mycket ”härjande”  omkring mig. Peter ska greja med båtmotorn och Andreas ser på TV och ska hjälpa till och sen ska han ju åka hem så småningom idag och…. ja det är ett jäkla babbel och prasslande med grejer. Så nu DSC_3441går det inte att koncentrera sig alls här.

Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s