Vill bara säga att

jag är nervös inför måndagen. Jag tänker på det alldeles för mycket. Och då kommer det beteende som jag brukar ha när jag är på väg att bli maniskt. En massa babbel om vad folk ska säga och vad jag ska säga och om jag inte säger si så kommer de att säga så och annars så säger någon sädär eller sådär. Kommer jag att få nån kram, var ska jag DSC_3451parkera bilen så jag slipper gå förbi stora fönstret i matsalen, vilken dörr ska jag gå in i, ska jag gå och hämta fika först och vad säger folk som jag möter där, vet de om att jag varit sjuk och hur ska jag förklara då och om ingen  säger nånting så hur ska jag tänka kring det då; låtsas dom för att dom inte vet vad dom ska säga eller är det så att dom faktiskt inte vet varför jag varit hemma? Och vilka sitter och fikar i annexet, vad ska man prata med dom om och sen ska jag ha möte med min chef och vad ska jag säga till henne? Hon kommer att fråga om det finns nåt man kan ändra på och vad i helsike ska jag svara då? Jag har ingen aning och jag är dessutom skitnervös över att hon ska ha ett telefonsamtal med min läkare den 27:e, vad ska dom prata om då? Vad kommer de fram till? Jag känner mig som ett litet barn….

Och sen ska jag gå igenom det stora huset och förbi matsalen till en annan arbetskamrat som ville träffa mig och hur länge har jag tid att vara där egentligen för jag måste ha tid att kolla alla mina mejl och telefonsvararen och ändra en massa saker så det fungerar och ringa IT-support och Kundtjänst eftersom min smartphone inte fungerar….

Arbetskamraten i andra huset frågade om vi skulle luncha ihop och sen åka på nån slags utställning om hjälpmedel på lasarettet. Jag sa som tur är Nej! Herregud – det skulle jag aldrig klara!DSC_3517Mitt i alla funderingar så ska jag lyckas sluta kl 12. Måndagar har inneburit simning förut efter jobbet, men det tänker jag inte göra även om det vore skönt och faktiskt något jag längtar efter.

Jag skulle vilja vräka i mig mediciner, eller ja det gör jag ju nästan nu ju. Nätter när jag ska försöka slappna av stoppar jag i mig och ibland somnar jag men ofta mår jag fruktansvärt dåligt. Och sen vaknar jag med svidande magvärk och törst så jag dricker en massa glas med vatten.

Kanske allting känns bättre efter måndagen. Jag hoppas det. Samtidigt mår jag ju så dåligt, speciellt på nätterna och DSC_3505speciellt när jag tänker på mitt liv och vad jag vill och vad jag inte klarar och hur jag ska klara det överhuvudtaget… Hur ska jag klara detta liv?

Jag går här innanför mina väggar och bara finns. Är det det jag ska göra? Finnas till? Och hur länge ska jag kämpa för  att få göra sånt jag vill och inte bara sånt som andra tycker? Hur många ska jag trampa på? Hur mycket ska jag göra bort mig? Hur många människor ska sucka och tycka att jag är jobbig. Och hur många gånger ska dessa människor behöva må dåligt över att jag inte kan ge mig. Jag kan strunta i dom. Jag kan strunta i de där människornas tyckanden. Jag kan avskärma mig och tänka att det är jag och min familj som är viktiga. Det är mitt liv, det här. Men hur många gånger, hur länge i mitt liv, ska jag dra igång projekt, köra över folk (mest min man tror jag) och planlöst göra saker som till slut får mig att köra rätt ner i diket. Där kan jag ligga och nån kommer och drar upp mig. Hur länge orkar någon eller några komma till min undsättning?

Och hur viktigt är mitt liv egentligen?

DSC_3518

8 tankar om “Vill bara säga att

  1. Eva Sk skriver:

    Ditt liv är JÄTTEVIKTIGT ! Det kommer någom och hjälper dig upp ! Du har många som tycker att du är bäst ! (ja me) ! sköt om dig ock komm i håg I morgon är det en ny dag ! Många ljusa kramar

    • Polär Marielle skriver:

      Tack Eva! Visste inte att du var kvar här och läste, blir jätteglad! I mina svarta stunder tror jag att jag varken är älskad eller att nån kommer och hjälper mig. Idag känns det rätt okej, men jag är trött.
      Många kramar och som sagt Tack ❤

  2. Katta skriver:

    Jag tror det går bra. Bara du väl är där och får komma igång släpper nog värsta nervositeten. Arbetskamraterna blir nog främst glada över att se dig så några korsförhör blir det nog inte. Du har heller ingen plikt att det första du gör komma med ett långt utlägg om din sjukskrivning, ha en massa förklaringar som du tror förväntas av dig fast de inte bett om det. Nej ta det som det kommer i din takt. Goa fina du♡jag ska tänka på dig på Måndag. STORT lycka till ! KraaaaaaaaM !:-)/Katta

    • Polär Marielle skriver:

      Jag hoppas du har rätt. Och jag tror inte heller att det blir korsförhör. Mera att jag kanske måste ha nåt att säga flera gånger. Sen har jag sagt att jag inte vill att dom ska låtsas som om ingenting liksom. Det skulle bli väldigt jobbigt.
      Men mitt huvud spelar mig ständigt spratt. Och det gör att jag mår så dåligt. Och det är då det babblar. Om jag kunde ta bort det ändå… Det är då jag önskar att jag vore en robot…
      Vad gullig du är som ska tänka på mig ❤

  3. Katta skriver:

    Hur var det idag ? Kändes det bra att vara tillbaka ?

Lämna ett svar till Polär Marielle Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s