Morgon

Försöker klä av mig Funktionshinder-Marielle. Jag har duschat bort och jag har sminkat mig. Jag hoppas Specialpedagog-Marielle infinner sig snart. Den jag har valt hela livet att ta med mig till mina jobb. Den kompetenta, den folk lyssnar på, den pålästa, den erfarna, den som älskat jobbet/jobben – alla jobb under årens lopp. Hon gick utbildningar, föreläsningar, tog kontakter, läste böcker. Och hon sökte jobb. Och hon stod aldrig utan tjänst och hon fick dom pga sina positiva sidor.

Jag ska lämna Funktionshinder-Marielle hemma. Jag ska våga vara den andra.

Jag har svårigheter och jag har dom även på jobbet. Men om jag blir ett litet litet skrynkligt russin… så finns det ingen mening.

Jag gråter. Trots mitt smink (fan!). Jag trodde i min enfald att när jag kom upp ur mitt skov så skulle livet bli bättre. Men dom knuffar och puttar och ger mig käftsmällar. I all välmening och jag borde förstå att ingen menar illa.

Men nästa gång jag sjunker vet jag inte om jag klarar att gå vidare. För vad ska jag upp och göra när ingen jävel ser mig för den jag är?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s