På nåt sätt…

Kära vänner…. jag har inga pengar. 1000 kr ungefär som jag ska leva på tills den 20:e när pensionen kommer. Och då ska jag åka en massa mil till mitt jobb. Julklapparna har jag bestämt mig för att handla på lördagen då jag fått pengar.

Det kan inte finnas någon på denna jord som är så dum som jag! Som är så idiotiskt korkad!

Jag ska få samtal med min kurator igen. Det finns mycket att ta upp. Jag förväntar mig inga svar. Så vad ska jag egentligen dit att göra?

Det känns som om ingen förstår sig på mig. Jag kan inte bryta ihop och bli sjuk igen. För då vet jag inte vad som händer på jobbet. Jag litar inte på någon längre. Och min läkare som tycker att jag borde vara mer stabil med de mediciner jag äter och att allt inte kan förklaras med att jag är bipolär. Jag har skuldkänslor och samvetskval för att jag inte är en enklare patient. Och så detta med pengarna…. Ja så visade det sig att Marielle Johnsson inte klarade av att spara sina pengar själv.

2015 får bli ett år som jag sparar pengar hemma hos min mamma igen…

Jag försöker att inte tänka framåt. En dag i taget. På nåt sätt ska saker lösa sig.

4 tankar om “På nåt sätt…

  1. TantGlad skriver:

    Hej och tack för din kommentar hos mig.

    Det är jobbigt att inte ha tillräckligt med pengar så man måste snåla.
    Det blir långt till pengarna kommer då.
    Förstår du funderar varför du ska gå till en kurator. Men man måste tro på det bästa. Alla har vi våra liv…..sorger och bekymmer mellanåt. Försök tänk positiva tankar som att jag kommer fixa detta. En positiv tanke föder positiva saker med sig. Försök att se saker ljust. Men ibland är det ju naturligtvis tufft.
    Du är inte ensam om dina upplevelser och tankar.
    Måste vi köpa julklappar funderar jag på. Vilken press och krav julen ställer eller……är det inte kraven vi ställer på oss själva. Lätta på kraven och ta dagen som den kommer. Allt blir Bättre då.

    Ha en jättefin dag nu.
    Lördagskram från mig.

    • Polär Marielle skriver:

      Ja kraven på julen är naturligtvis krav vi ställer på oss själva. Vi skulle kunna låta bli och istället ha en skön ledighet. Julklappshysterin har gått över huvudet på oss. Man skulle kunna köpa något litet symboliskt bara.
      Att tänka positiva tankar är ju svårt, näst intill omöjligt, när man är deprimerad, men jag försöker ändå hålla kvar som ett halmstrå ändå. Kramar!

  2. Stina skriver:

    Hej

    Hamnade in på din blogg via bipolärt forum, sjukskriven,deprimerad och med den känsla av att jag är ensammast i hela världen surfar jag runt på nätet och hittar hit – och vart fast.
    Jag är själv bipolär, med en 20 årig son med funktionshinder.
    Läser din blogg och nickar instämmande om problem och glädje med att vara mamma till ett barn med särskilt behov.
    Nickar instämmande om att känna mig som besvärlig patient som lyckas bli osams med behandlare, chefer, kollegor, släktingar och annat.
    Om att fastna i ett ”måste svara och vara lite för ärlig” som ställer till det så, om perioderna när jag inte kommer igång med något – om perioderna av besatthet, energi och sömnlöshet.
    Det gav mig mycket att läsa din blogg och jag tackar för det !!

    • Polär Marielle skriver:

      Hej och välkommen!
      Vad härligt att läsa din kommentar. Den värmer i mitt hjärta ska du veta 🙂 Underbart att hitta någon som har det så likt mig! Eller det var ju du som hittade mig, men ändå.
      Hoppas verkligen att du fortsätter läsa och skriva kommentarer så jag får ha kontakt med dig också ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s