Ny uppdatering

DSC03308Nu har det gått så där längesen igen så jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Jag har inte heller hunnit läsa igenom de bloggar jag brukar kolla. Ibland tänker jag att kanske det är bra…. att man är borta från internet ibland, att man liksom finns i det riktiga livet lite. Men samtidigt så är det ju så att jag har vänner på internet som jag inte träffar om jag inte kollar här. Och så är det mitt behov av att skriva av sig. Jag har mina vanliga dagböcker också förstås. Böcker med fina framsidor där jag skriver på papper med penna. Vilken ålderdomlig företeelse!! 😀

Det jag egentligen vill ägna mindre tid åt är faktiskt facebook. Man skriver klämkäcka saker och visar bilder på vinglas, resor och tjusiga maträtter. Jag ögnar igenom nyhetsflödet och läser det där och skriver nån kommentar här och var. Ibland får jag ”spel” på alltihopa och skriver nåt allvarligt, men det vill inte folk läsa så då får jag skit eller ingen kommentar alls.

Jaja…

Här har snön fallit rejält. Jag har inte så mycket emot det så länge det inte är snorhalt eller 30 grader kallt. Snorhalt var det förresten innan snön kom. Då när frosten frös alla vattenpölar…. Då när jag var livrädd för att åka med bilen i vår nerfart som sluttar neråt sjön. En gång åkte jag på grannarnas åker istället. Jag tänkte att vafan jag har ju en 4wheeldrive… Jag skulle in till grannkommunen och där körde jag även på nån betongklump. Först trodde jag inte att bilen blev påverkad, men senare blev det nåt konstigt ljud i den. Jag åkte till Volvo eftersom jag ändå ville ha hjälp att byta lampa. Det var chefen som tog sig an det. Han sa att det läckte olja från servoenheten. :-/ Han fyllde på åt mig så jag skulle klara mig och än så länge funkar det. Ja och så bytte han lampa förstås. Det finns en speciell historia kring mig,  min bil och volvo i staden…. Jag ska inte dra den nu för den är ganska lång. Men den innebär i princip att jag ser på dom att dom tänker ”Åh nej nu kommer hon!” Jag tycker att det är kul…. 😀 Nu kanske ni tänker att det är jag som är paranoid igen, men den där reaktionen är jag ganska säker på. DSC03230

Apråpå paranoija så mår jag ganska dåligt över jobbet. I morrn ska jag ha avstämningsmöte med chefen. Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag vill prata om eftersom det känns som om jag hellre pratar när vi ska ses på psykiatrin tillsammans med min läkare och kurator. Samtidigt är jag så rädd att alla ska vända sig emot mig. Sätta gränser, ta bort arbetsuppgifter, ta bort min egen planering och ge allt ansvar till min chef.

Min kurator förstod mig i onsdags och det kändes skönt. Det var inte bara paranoija från min sida. Men sen har jag träffat en arbetskamrat som i princip blev irriterad på mig. Och då vacklar jag och tänker att det nog är jag som har inbillat mig en massa.

Jag har tänkt ibland nu efter min sjukskrivning att det faktiskt är lika jobbigt att ta mig tillbaka i jobbet som det var att vara sjuk. Att ligga på golvet och kravla i ångest eller att sova bort livet, att inte vilja prata med någon alls och att känna tankar som inte är några tankar utan bara snurrande ord som inte hör ihop. Om jag jämför det med att komma tillbaka till ett jobb som liksom ligger milslångt bort ifråga om relationen med mina arbetskamrater och där min chef inte alls är lyhörd för vad jag skulle behöva. Jag förstår att alla har mycket att göra och jag skulle vilja bli betraktad som en av dom. Inte bara som en bipolärdiagnos som är svår att tackla…

Här hemma är det mycket. Jag hoppas att jag kommer att klara det. Peter fyller nämligen 50 så småningom och jag har börjat planera för kalaset. Jag ger mig in i detta med lust och engagemang och jag är livrädd för att dra iväg så jag kraschar när vi är framme liksom. Fast troligen blir det efteråt i så fall. Peter överlåter all planering till mig…. Och det DSC03305gör mig ingenting. Ett bekymmer är Gabriella. Om hon ska vara med eller inte. Vi har tänkt vara här hemma hos oss, först tänkte vi hyra lokal men sen bestämde vi oss för att vi kommer att få plats här. Om G ska vara med så kan hon inte sova här utan vi måste skjutsa hem henne. Jag är inte heller säker på att hon kommer att tycka det är kul att vara mitt i allt kackel som blir. När jag pratade med henne om det så blev hon besviken. Hon hade tydligen tänkt sig att vara med…. Så nu känner jag mig som en rutten mamma… :-/ Vi får väl se hur det blir. I vilket fall som helst ska hon få vara med att göra en frågequest om forntiden som ju är hennes specialintesse. Om hon inte gör det för svårt så kan det nog bli succé.

I går var G och jag och hälsade på hos våra föredetta grannar. Jättekul. Vi åt pizza och sen glass till efterrätt. G och deras lilla flicka har så himla roligt ihop och jag tycker väldigt mycket om mamman. Vi har en del att prata om och skratta åt. Lillflickan hade skaffat en hamster som hon och G höll på med. I deras nya hus har de en jättebrant trappa till övervåningen och när jag såg den så tänkte jag att där kommer aldrig Gabriella att kunna ta sig upp. Men vi fixade det där, hon var jätteduktig. Sen kändes ju nervägen ännu svårare, men det gick också bra! Däremot var halkan i snön utanför svår. Jag är så livrädd för att Gabriella ska halka omkull, dels för hennes smärtkänslighet men även för att det är svårt för mig att få upp henne.

Nu gick det ju bra då som tur var. Senaste dagarna har G ringt mycket till mig och pratat och velat ha svar om saker och ting. Dels var det besökte igår men även inför 50-årskalaset. Det är jobbigt när det blir så där mycket liksom. Det suger musten ur mig totalt så igår när jag kom hem var jag helt slut. Peter fattade ingenting. Och när vi såg på film på kvällen så somnade jag ju förstås.DSC03318

Nu ska jag nog ruska av mig min trötthet och dra igång söndagen här…

Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s