Lite bipolära tankar

Det var inte så spännande med den där tidningen som hört av sig. Det var helt enkelt bara en vanlig telefonförsäljare som ville att jag skulle prenumerera. Jag sa nej och han frågade  varför… Jag sa att jag säger nej till allt. Jag är en äkta nejsägare 🙂

Jag hade fantiserat ihop att det kanske var nån som ville intervjua mig utifrån mitt bipolära engagemang. Det var ju en gång som en radiokanal hörde av sig. Jag har även sagt ok att en TV-serie med Ann Heberlein i spetsen kan få höra av sig. Jag skulle tycka att det är kul. Även detta med föreläsningar verkar kul. Eller snarare skönt. Att få ur sig, få berätta. Först tvekade jag med tanke på släkten, att jag skulle oroa mig för att trampa någon på tårna. Nu har jag gått igenom så mycket vad jag kan säga och inte, så jag tror inte släkten är så stort problem faktiskt. Däremot skulle det vara konstigt kanske med tanke på mitt jobb. Alla de personer som jag träffar samt personalgrupper osv. Många får i ett tidigt skede av vår bekantskap veta att jag har en dotter med autism, men det här…. mm? När det gäller jobbet i övrigt kan det kanske vara positivt för arbetsgivaren istället att visa upp att det är ett ställe som klarar att ha en medarbetare med dessa problem.

Jaja….  nu var det ju ingen tidningsintervju 😀

Jag har jobbat heldagar två dagar i rad. Det var inte meningen så egentligen men jag hade gjort en felbokning heltDSC03315 enkelt så det blev så och jag har ledigt idag och på måndag istället. Detta är inte optimalt alls. Om jag jobbar heldagar så drar jag först iväg i superengagemang och sen platt fall slut!! Och när lediga dagarna följer direkt så är jag så slut så jag inte orkar nånting. Därför brukar jag planera enbart en heldag i veckan och en halvdag dagen därpå och en ledig dag veckan därpå. Några års experimenterande och jag vet vad som är bäst för mig i den frågan.

Under veckan som kommer så blir det möte på psykiatrin. Ni vet det där mötet som min chef ska vara med på. Jag har ju även bett min kurator att vara med. Jag känner mig liten och rädd. Tänk om de liksom blir nån slags pakt emot mig. Alltså att jag försöker tycka nånting utifrån att jag känner mig själv bäst och dom tycket saker utifrån att jag är bipolär; att jag är psykiskt sjuk. Kanske jag sitter där och tycker att de har rätt just då. Och så kanske jag åker hem sen och mår dåligt. Kanske jag tycker att allt blev fel sen i efterhand. Eller om jag sitter där på mötet och får panik. Jag har varit med om det förut. Att sitta på möten och få fullständig svettpanik. Svett, hjärtdunk uppe i huvudet, ljusflimmer framför ögonen, kramp i mellangärdet, ord som haglar omkring mig, ord jag inte hör och inte förstår, ord som ekar i väggarna, väggar med en färg som jag inte klarar av just då, yrsel….

Kanske ingen förstår mig då. Kanske ingen kan förstå.

Nu ska jag försöka ägna denna dag åt…….???? att göra nån slags planering över vad jag ska ägna denna dag till. Och när jag gjort den planeringen så ska jag förmodligen göra nåt annat eftersom jag då redan är trött på vad jag tänkt när DSC03323jag planerat 😀

Det var faktiskt allvar. Det är ofta så det går till i mitt liv. Jag planerar för att jag behöver det. Men sen är jag så trött på vad jag har tänkt så jag inte kan hålla mig till det….

Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s