Morgon i huset

DSC03317Morgon i huset.

Om två veckor ska vi ha stort kalas. Jag är inte rädd än. Det brukar bli värre när det kommer närmre. Men jag tror det går bra. Det måste gå bra.

Farmor ska laga mat (min svärmor alltså). Peter ska väl göra nåt också tror jag.

Gabriella och jag ska göra lite frågetävlingar. Hennes är mest för känslan av att ändå vara delaktig. Men hon är väldigt duktig också så det blir nog bra – det tror jag absolut. Det blir en variant av ”På spåret” som istället heter ”I tiden” och ska handla om olika forntida saker. Jag kan kanske lägga in här efteråt så får ni se.

Min är istället en om vår familj liksom. Såna där saker som vilket år Peter och jag blev ihop och vilket instrument Andreas spelade på Peters systers bröllop.

Angående Andreas så tror jag inte han kommer hem till kalaset, men helt säkert är det inte.

Att inte Gabriella ska vara med verkar säkert i alla fall.

Det största bekymret tycker jag just nu är att skaffa riktigt många stora kartonger att vräka ner saker i som sen ska ner i källaren. Bort med all bröte alltså! Och så in med ett bord extra i Gabriellas rum. Det ska vi hämta hos farmor i morron, Peter och jag.

Sen är det ju allt damm överallt……….DSC03313

Jag hoppas att jag kommer att fortsätta att må bra.

På torsdag blir det möte på psykiatrin med min läkare, kurator, chef och så jag. Jag är så fruktansvärt nervös. Jag är så rädd. En bit av mig är glad och engagerad i både jobb och födelsedagskalas och en annan bit av mig är så rädd att jag sitter uppflugen i en fönstersmyg nånstans. Klamrar mig fast i nånting så jag inte ska falla. Eller snarare så ingen ska anfalla mig… Jag sitter på taknocken håller mig hårt fast i skorstenen. Runtomkring mig flyger svarta korpar. De vill hacka ut ögonen på mig. Jag trycker mig intill skorstenen. Håller för mina ögon med armen. Skriker. Men det är tyst förutom korparnas kraxande, det finns ingen på långt avstånd. Det finns ingen som hör mig.

2 tankar om “Morgon i huset

  1. S skriver:

    Jag tycker verkligen, verkligen inte om stora kalas. Som tur är gillar min man det inte heller. Det blir en del sånt ändå på mannens söners sida, deras mamma ordnar gärna kalas med diverse släktingar, men det är åtminstone inte hemma hos oss så det går att smita ifrån. Bra att du inte behöver stå och laga all maten själv också.

    Jag ska tänka på dig på torsdag. Det är knappast någon idé att säga till dig att inte vara rädd, men jag tror att vad som än händer så kommer du att ha överlevt värre, det gör det inte mindre läskigt just nu kanske, och är du rädd så är du rädd, det får du vara. ❤

    Kram! ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Tack! ❤ Känns skönt med dina tankar!
      Det där med kalas och sånt är ju lite beroende på vilket mood jag är i liksom…. Nu kommer jag ju inte undan :-/ Kan inte sitta i ett hörn och stirra in i väggen… Men det finns ju risk för att jag gör det en vecka efteråt eller så. För dagarna efteråt är jag nog speedad istället.
      Äsch vad dumma tankar! Klart att jag klarar det där!!
      Kram i mängder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s