Tankar istället för ett möte…

DSC03366Det blev inget möte. Min läkare var sjuk. När de ringde till mig så var jag nästan framme så jag bad om att få ha möte med min kurator istället. Hon skulle ju ha varit med på mötet så jag visste ju att hon faktiskt hade tid. Och så fick jag ringa min chef som också kommit långt på sin resa redan. Men hon vände. Och jag sa inget om att jag skulle träffa min kurator.

På psykiatrin i staden jobbar även en gammal kompis som även var bra kompis till han som dog, vi träffade på varann och pratade lite. Det kändes skönt att få prata lite med någon som kände honom. Och han är väldigt go och trevlig. Vi pratade om att skicka kondoleanser och lite om vår väns liv på slutet, hans släkt osv.

Min kurator känner mig väl vid det här laget. Jag tycker om henne och ändå inte. Hon rör upp och ifrågasätter saker som inte känns bra. När jag går därifrån känner jag mig alltid upprörd. Så man kan förstås undra varför jag fortsätter gå dit… Ja vi har gjort några längre uppehåll i och för sig, men som sagt så känner hon mig väl och jag känner mig trygg på nåt sätt hos henne. Och faktiskt kan jag ju gå därifrån förbannad på sånt hon sagt men ändå inte känna mig helt oförstådd.

Vi bokade ett nytt datum och tid efter att Peter fyllt år. Men när jag åkte hem tänkte jag att det inte var bra eftersom jag skulle vara med Gabriella på möte strax innan. Så nu har jag mailat henne om att vi måste avboka det. Samtidigt skrev jag att vi kan vänta med nytt datum.

Jag har laddat för det här jädrans mötet. Mått så dåligt. Stressat i tankarna så jag har blivit dålig i magen igen. Igår fick jag springa på toaletten jättemånga gånger på eftermiddan. Nu är jag helt slut. Över att det inte blev nåt. Ändå nu när jag tänker på det så känns det bra. Jag får lite mera tid att tänka på. Bara en sån sak som möjligheten att få prata med min kurator och inse att jag faktiskt kanske inte vill ha med henne alls! Och syftet med mötet…. oavsett så måste jag få reda på vad sjutton min chef vill ha ut av det. Vad är det hon vill förstå?

Jag har en arbetskamrat som jag tycker mycket om. HAN 😀 är rak och kan bli förbannad på ett sätt som är härligt DSC03374och sunt. I alla fall så pratade vi om detta möte igår (som så många gånger förr eftersom det upptagit mina tankar mycket). Han var så förbannad och skämtade om att jag skulle säga till chefen att om hon ville veta saker om mig så kunde hon fråga mig och om hon ville veta nåt om bipolär så: Läs en bok för fan!

Och det är ju mycket det där som jag kan tänka mig blir svårt för omgivningen. Just att förstå vart gränsen går mellan min personlighet och min sjukdom, men också var dom smälter samman. Senaste tiden har jag känt att eftersom jag levt med mig själv hela livet och lärt mig saker hela tiden, så har jag ganska god koll på det där. Faktiskt så har jag kommit dithän nu. Och om då ”specialister” säger att det ska sättas gränser för mig och att man ska begränsa mig så jag inte går överstyr för att jag har för mycket omkring mig, så……. kanske det är rätt utifrån mina psykiska svårigheter. Men det kanske inte är helt rätt för just MIG. För jag är inte bara min diagnos. Jag är mig själv också. Och dessutom är jag en ganska god människokännare i och med mitt jobb. Ja det kan väl låta konstigt, men jag träffar också människor med svårigheter. Man behöver utgå ifrån människan. Sen även funktionsnedsättningen med dom svårigheter det innebär. Javisst är det så att de inte alltid ser sina svårigheter, men ibland är det även så att jag och andra i omgivningen inte ser deras möjligheter.

Jag hade kontakt med en pappa och en son för längesen med samma diagnos. Folk omkring tyckte att han var jättejobbig och hänvisade det till hans Asperger. Därmed tog dom hans kunskaper om sonen inte helt på allvar. Han var mest bara jobbig. Själv förstod jag och såg att han var en desperat man som stred så otroligt starkt för sin sons behov. Och han hade en enorm kunskap och erfarenhet. Det han gjorde var fantastiskt. Självklart var han jobbig; han var en pappa till sin son och han krävde att sonen hade det bra.

DSC03372Ja vad hade detta med mig att göra, tänker du nu…  Jo självklart har jag min diagnos…. som man kan läsa om och man kan lära sig mycket och man kanske kan förstå en del. Men inte allt.

För jag ÄR inte min diagnos. Jag är Marielle Johnsson och det är mycket som hör ihop med det. Och diagnosen finns. Men för att veta hur den påverkar mig så måste man lära känna MIG och inte gå på nån slags mall eller figur från nån bok.

Jag har läst många böcker vid det här laget. Och jag tycker att det är en skön känsla när man känner igen sig. Det ger AHA-upplevelser och det kan få mig att förstå en del saker. Men strategier och andra vägar att gå i livet måste dessutom anpassas efter min person, efter den jag är för övrigt.

Om dom säger att jag ska begränsas så kanske de säger det utifrån vad dom vet om min sjukdom och utifrån att det gått åt helskotta för mig EN gång för några år sen. Om jag då säger att NEJ så är det inte längre. Om man begränsar mig mer än man begränsar andra så får jag panik och i den paniken så växer manin. Det tror dom inte på tydligen eftersom även min kurator fortsätter att tjafsa om det där.

Saker har gått framåt. Jag kan planera mitt liv på ett bra sätt. Och ändå ifrågasätts det. Varför? Är det verkligen så att andra människor lyckas jämt? Varför måste jag lyckas jämt?

Och om jag säger att jag får göra ett större jobb för att klara saker än de som inte har mina svårigheter och att det känns så orättvist och jobbigt och att det är tyngre för mig…. så säger min kurator: ”Ja, du är ju vuxen!”

Jag tycker att hon bemöter mig helt fel. Det handlar om mina svårigheter, inte om att jag beter mig som ett barn. Det är en jäkla skillnad. Så skulle jag aldrig få för mig att säga till någon jag träffar som har svårigheter.DSC03368

Nu tror jag att jag har fått ur mig allt.

Om jag vore en annan person med bipolaritet så kanske jag skulle gå ut och leta fram skidorna i boden och ge mig iväg på en skidtur. Om jag vore en tredje person med bipolaritet så kanske jag skulle lägga mig och sova. Om jag vore en fjärde så kanske jag skulle åka till akutpsyk i ilfart med ambulans efter självmordsförsök.

Den ena heter Ulla, den andra heter Aron och en heter Helge.

Sen finns det nån som behöver begränsningar i sitt jobb och så finns det nån som inte behöver det. De kan vara bipolära i alla fall allihopa.

Det finns artister som är bipolära. Och avlidna artister som varit bipolära. Någon har avslutat självmant med ett självmord och nån annan kanske blev påkörd av en buss. Och så finns det ju dom som fortfarande lever. Kanske mår de väldigt dåligt ibland och kanske de skriver allra bäst när dom är maniska. Vart skulle världen ha gått om dom inte fanns? Om inga böcker skrevs i maniska tillstånd?

Det finns dom som rutar in sin tillvaro i minsta detalj. Jag rutar in min också, och jag har tänkt att leva i rutorna så gott det går. Men inte mer än jag själv vill. Inte mer än jag har utrymme till i min person. Faktiskt.

DSC03369

4 tankar om “Tankar istället för ett möte…

  1. S skriver:

    Så många kloka ord! Nog är det så att en diagnos kan ge ledtrådar, men det löser aldrig hela pusslet av vad en människa är. Jag jobbar nog fortfarande på att kartlägga vad jag behöver från mig själv och från omgivningen för att må bra. Varken min familj eller vårdpersonalen vet mer än bitar, de kan föreslå saker utifrån hur de ser det, och det kan vara smart av mig att åtminstone lyssna och fundera på saken, men i slutändan är det mitt liv.

    Hoppas att mötet går bra ändå när det nu blir av.

    Kram ❤

  2. Miss Khaos skriver:

    Men precis så är det ju, man är inte sin diagnos och alla bipolära är olika. Du har naturligtvis lärt dig massor om dig själv. Vad du behöver och vad som fungerar för dig. Sen utvecklas man hela tiden och lär sig vartefter. Lär sig lyssna på sina egna varningsklockor osv. Hoppas att mötet går bra när det blir av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s