Endast trollspöt är vaket!

Om ni undrar vad jag håller på med så förbereder jag inför 50-årskalaset på lördag. Jag ser fram emot det faktiskt. Än ingen nervositet alls direkt. Fast jag vet inte hur jag ska strukturera mig själv här och nu riktigt. Det är så mycket som ska göras. Jag börjar på flera ställen och känner att det här verkligen är typiskt……. ADHD. Fan i helsike. Och på jobbet får jag inte heller till nån struktur. Jag är rädd för att allt det jag gapar om… ska putta omkull mig ändå till sist. Jag vill kunna ta hand om mig och mitt specialpedagogyrke, alla uppgifter och all planering. Och jag är rädd för att ett möte med läkare och chef ska bestämma att andra ska planera åt mig, ha full insyn och liksom klappa den lilla bipolära flickan på huvudet och säga ”Jag gör det här åt dig ska du se att det blir bra”. Och eftersom jag har opponerat mig om det där och verkligen förklarat att jag måste lära mig det där själv och att jag är på god väg, så måste jag ju verkligen klara det. Inget får gå åt helsike. Ingenting. Inte minsta lilla. Fan så dumt, för nu har jag nästan överplanerat igen och jag vet inte riktigt hur jag ska sätta stopp. Men jag måste. Och jag ska hitta min väg. Själv. Och sen ska jag känna mig nöjd…. 🙂

Och här hemma ska jag klara kalaset. Jag har gjort en tipspromenad och Gabriella har gjort en frågesport. Det kommer att bli skitbra. I morrn ska jag plocka fram mitt magiska trollspö. Eller mitt maniska trollspö kanske 😉 . Jag ska se till att det blir ett hem som jag är nöjd med, men jag ska inte falla för nån ny mani. Icke!

Nästa vecka är det ett möte med Gabriella som jag ska stötta henne i. Förra gången så tyckte jag att den personal från daglig verksamhet  som var med, plöjde över henne och inte respekterade det hon sa riktigt. Det är svårt då för jag vet inte riktigt vad jag får lägga mig i och vad hon vill fixa själv. Men efter det mötet sa hon att jag gärna fick lägga mig i så jag tror på det nu också.

Sen har vi årsmöte i föreningen som jag är med i. Det känns som om det är jättelängesen som jag träffade de andra. Så det känns rätt pirrigt faktiskt. Jag har ju knutit andra kontakter med andra bipolära också och det känns jättebra att lära känna människor på riktigt. Ni som är här betyder också mycket. Man lär sig nåt av allt ni skriver.

Det är mycket som händer. Och det känns som om jag kliver in i livet med glädje just nu. Vill sudda ut det negativa ett tag. Därför vill jag inte heller träffa min kurator och ej heller ha möte med min chef.

Snön ligger vit på taket, endast trollspöet är vaket!

Kram på er!

8 tankar om “Endast trollspöt är vaket!

  1. S skriver:

    På ett sätt kan jag relatera till det där med att inte vilja hålla på med det negativa ett tag. Jag kände mig väldigt nöjd när jag frivilligt avslutade samtalen med min terapeut för tre veckor sedan, trots att jag verkligen gillade henne, men jag tyckte det räckte. Det var en skön känsla att tänka att nu behöver jag inte springa här på sjukhuset hela tiden. Men nu blev det så ändå att jag behövde ta blodprov igår, och blodprov på måndag, och ha ett ordinarie läkarbesök på tisdag… Jag är tacksam över att de hjälper mig, det är jag, men det blev ändå en känsla av att det nog står ”Tillhör landstinget” stämplat i ändan på mig…

    Jag håller verkligen tummarna för att jobbet och festen och Gabriellas möte ska gå så bra som möjligt! 🙂

    Kram! ❤

  2. K skriver:

    Hallojs ! Vad kul med både tipspromenad och frågesport. Kommer säkert bli ett jättelyckat 50 års kalas.:-) Det är inte lätt det där att ta en sak i taget vare sig hemma eller på ett jobb. Känner igen mig. Små projekt här och var som påbörjas utan avslut. Typiskt för mig hemma är ibland att städa, tvätta och laga mat. Allt i ett. Springer mellan dessa göromål. Stressigt värre. En sak i taget är väl det bästa men nog så svårt ibland. Jag trivs rätt bra med kaos också, har fått mycket uträttat vid inre och yttre kaos samtidigt. Blivit en del bra resultat i slutänden men ska måendet hållas stabilt är ju struktur att föredra. Det går nog bra på Gabriellas möte.Tur hon har en så fin och engagerad mamma som du är. Förstår om du är förväntansfull inför årsmötet också. Något att se fram emot.:-) Ha det bäst ! ♡ Kramar/ Katta

    • Polär Marielle skriver:

      Vad skönt att det är fler än jag som beter sig så där 😀 Jag trivs inte alls i kaos. Tror det har med min uppväxt att göra. Min mamma är pedant och det är liksom krav som lever kvar i mig, men så är det också så att jag gillar symetri på nåt vis. Saker ska ligga rakt och ha lagom avstånd osv. När Peter flyttade in till mig på åttitalet i min första lägenhet så blev det totalkaos direkt. Det hade jag aldrig varit med om tidigare så jag storgrät, det förstörde mitt liv liksom. Men han var omöjlig att lära om så det var jag som fick vänja mig. Efter 30 år kan jag säga att jag fortfarande inte har vant mig helt…
      Kram!

      • K skriver:

        Kanske är det så att kaosiga och pedanta personer dras till varandra. Jag börjar nästan tro det det…haha…absolut inte baserat på egna erfarenheter. 😉 Nej men förstår omställningen inte var lätt vid ihopflyttandet då. Tror ändå ni är ett bra team ihop du och din äkta hälft efter 30 år ihop.:-)

      • Polär Marielle skriver:

        Ja så är det kanske 😀 Jo då, vi är ett bra team!
        Kram!

  3. TantGlad skriver:

    Du kommer fixa det…..festen. Allt handlar om tanken och vad man bestämmer sig för.
    Du kommer klara allt galant med glädje.
    Hurraaa ..för dig.

    Du har rätt i….att man lär sig nåt nytt av andra och vad dom skriver. Så är det. Presis som att lära sig nåt av det du skriver. Vi alla behövs.

    Kram till dig fina.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s