Möte på Gabriellas boende och om daglig verksamhet

Jag är lite speedad, i huvudetl. Har skrivit jobbiga mail till min chef och hon som har hand om att föra in mina arbetstider i datasystemet. Det är en anpassning jag fick när jag var sjuk 2011. Det blev alldeles för rörigt när jag skulle göra det så chefen erbjöd att hon som är läkarsekreterare tror jag, fick göra det istället. Jag har därefter mailat henne mina tider varje månad. Men i december bestämdes det att vi inte skulle få åka på arbetstid när vi skulle till en av de andra kontoren i länet. Det är så sjukt dumt så det inte är klokt. Jag har retat upp mig som sjutton och idag gick det överstyr eftersom jag inte visste hur jag skulle skriva till läkarsekreteraren. Det värsta är att det ju hade räckt om jag skrev till min chef, men när jag nu skrev till hon den andra också så kan ju inte chefen bestämma nåt speciallösning utan att det kommer vidare. Nu tror jag inte det spelar nån roll, men… skitsamma… jag kunde i alla fall ha skrivit bara till chefen.

Och så är jag med i en grupp på facebook som heter ”Jag minns min punk”, och nu har jag hamnat i nån slags punklåda, så jag spelar punk, punk, punk…. Och det gör mig ännu mera upptrissad.

Idag skulle jag ha varit hos min kurator, men det avbokade jag ju. Istället har jag varit med Gabriella på möte. Jag tycker nog inte det gav nånting och det tyckte inte hon heller. Det är svårt att vara på möten med henne eftersom hon har så svårt för att vara delaktig verbalt liksom. Jag skulle vilja ha en nyckel till en sån där leksaksgubbe som fanns när jag var liten, man skruvad och skruvade och till slut hoppade den omkring liksom. (Världens sämsta förklaring). Det känns lite jobbigt att jag måste puffa på och ställa rätt frågor till henne hela tiden för att hon liksom ska kunna säga saker överhuvudtaget. Jag tror att det har med att göra att hon måste tänka så mycket innan hon svarar. Jag känner igen det hos mig också, men hon är segare än segast :-O Sorry!

Vi har ju pratat så mycket ändå innan så jag vet vad hon tycker och behöver. Och  jag måste säga att den dagliga verksamhet hon är på är …. så icke autismvänlig som det bara kan vara. Och hon som var med därifrån är en ritkig surtant. Jag tror inte hon drog på munnen en endaste gång och när jag säger nåt så går hon liksom till attack.

Bland annat så pratade vi om att G är på sin dv så lite och ofta åker hem tidigare pga huvudvärk osv. Vi har förut pratat om stickning, som G skulle vilja prova, så det tog jag upp och ”tanten från dv” tyckte att G var där för lite och att hon måste visa upp att hon vill vara där. SÅ URBOTA DUMT! Jag sa att jag tänker tvärtom att G behöver en ”morot”, nånting att se fram emot, nåt som är roligt. Jag vet inte hur många gånger jag fick säga det där innan hon blev tyst liksom. Chefen för boendet var med på mötet och försökte på min bana så det var ju skönt.

Vi bestämde också att G skulle få mer hjälp att planera de dagar som hon är hemma hos sig i stugan. Det var bra. Och inte bara en ”lös” planering för en månad framåt, utan för nästa vecka typ.

En del saker blev ju bestämt men det är såpass lite så G inte ser det själv tror jag.

Jaja, det blev i alla fall inga diskussioner kring att hon måste vara där mer som jag var rädd för. Man kan inte tvinga G till saker. Då blir det bara bakslag.

Nu sitter jag här och fryser som en liten blå! Peter håller på att sota pelletsbrännaren och då har den varit avstängd hela dagen. Jag hatar att frysa. Peter säger att det ofta är då mina depp kommer.

Många kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s