Mycket av snön har redan hunnit smälta.

DSC03397Hej på er! Det känns lite motigt (eller vad det heter) just nu i mitt liv. Det är mycket som fortfarande har med jobbet att göra. Nya grejer som är jobbiga. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Och min stackars chef vet nog inte det heller. Idag var chefen sjuk och jag hade möte med mina närmsta kollegor själv så att säga. Jag skulle presentera mitt arbete och de ifrågasatte olika beslut och hade nog velat att mycket såg annorlunda ut. Det gör mig både ledsen och arg för jag ”får” inte ifrågasätta deras. Jag är inte ens ”inbjuden” att se strukturer m.m. i det de gör. I fredags hade vi planeringsdag och det kändes som om mycket skulle bli bättre efter det. Men hela helgen har tankar rullat runt i huvudet på mig och jag inser att inte särskilt mycket kommer att förbättras ändå. Och idag förstod jag att det verkligen var så. Att stå och prata inför dom var inga svårigheter. Sånt kan jag. Och även svara på frågor osv. Det är sen, på kontoret eller på väg ifrån jobbet – det är då alla demoner börjar rumstrera om i min hjärna.

Jaja, jag åkte och simmade efter jobbet. Jag måste köpa en ny baddräkt, den jag har börjar bli sliten. Jag har hela tiden tänkt som mål att komma i min förra baddräkt, men jag måste nog inse att jag behöver köpa en ny i alla fall…. Skönt var det! Och att känna i rumpan att man faktiskt har gjort nåt är också skönt 🙂

Jag var tvungen att skynda mig lite eftersom Gabriella ville ha tag på mig per telefon också. Hon har nämligen börjat fundera på om hon har Tvångssyndrom (OCD) och eventuellt bipolär sjukdom. Jag tror att hon kan ha rätt faktiskt. Det roliga är att hon själv tagit initiativ till att ta reda på fakta om det genom Google m.m. Det hon ville prata med mig om var ifall hon skulle be en personal (hennes fadder och favorit) ringa psyk och fråga om detta. Jag gav henne rådet att istället ta diskussionen med hennes samtalskontakt när hon skulle dit nästa gång. Inte blanda in personalen i nuläget och inte göra nån stor affär av det heller. Jag är rädd för att jag har satt griller i huvudet på henne och att dom på psyk tycker att det är dumt på nåt sätt. Och det kan nog jag tycka också. G måste även fundera över vad hon ska ha en eventuell diagnos till. Vi pratade om det här med att omgivningen kan lära sig om det osv, men hon har levt såpass länge med samma ”omgivning” och även utifrån autism, så har dom svårt att förstå. Man skulle ibland vilja ha en DSC03400planka och slå i huvudet på dom. Det lär ju inte hjälpa….

Sen har vi ju min ADHD-utredning som jag inte vet om jag vill ha, men i vilket fall som helst ligger den nog långt borta i nuläget eftersom jag sagt ifrån kontakt med min kurator. Ibland funderar jag på om det var dumt. Jag har det lite jobbigt på kvällar/nätter när jag ska sova. En ångest som knackar på…. Jag vill inte ha den där!

Nu ska jag städa kaninburen! Kramar till alla!

6 tankar om “Mycket av snön har redan hunnit smälta.

  1. Maria skriver:

    Massor av kram till dig

  2. S skriver:

    Har förstått att det här med jobbet tar upp en hel del av din tankemöda, det är trist att det blir besvärligt för dig.

    Kläder ska man köpa de som passar för stunden, inte vänta på att man blir större eller mindre, vem vet när den dagen kommer. 😉

    Tycker du är en klok mamma när det gäller att hantera Gabriellas funderingar, det blir nog bara mer stök om personalen tror att det kommer från dig. Visst kan det vara till stor hjälp med diagnoser ibland, men så länge människor tänker i stereotyper istället för individer så kan man inte bara lita på att allt blir bra, utan man måste göra mycket själv för att styra situationen, och det är ju verkligen tråkigt. Samtidigt är jag glad över min diagnos eftersom den hjälper mig att få ordning på livet, men en del av den glädjen är nog för att jag även tidigare fått felaktiga diagnoser så jag vet hur galet det kan bli då, och andas en lättnadens suck nu.

    Ha det så bra.
    Stor kram ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Ja jag tycker också det är skönt att ha fått en diagnos som jag liksom kan förlika mig med, veta att den stämmer. På det stora hela är det skönt med diagnos. Och kanske Gabriella också tycker det. Det är så enkelt för mig (på ett negativt sätt) att lägga mina åsikter i hennes huvud liksom.
      Men skönt att läsa att du tycker att jag gör rätt!
      Kramar!

  3. Lisbeth skriver:

    Hej på dig. Vilka vackra vinterbilder du bjuder på. Här har det mesta av snön tinat bort och vi behöver skridskor för att ta oss fram. Så synd för jag älskar verkligen vintern som är en riktig vinter. Blir ändå glad när jag läser att det du nu har att brottas med är lite om man jämför med för några månader sedan. Allt är relativt men det går ju ändå åt rätt håll trots demonerna. Unna dig lite tid att köpa baddräkten ska jag säga som varit på väg 6 månader. Jag tycker det är bra med kurator kontakt. Vi har slutat att träffas men jag ringer honom varannan månad och då bestämmer vi tillsammans om det behövs. Fungerar jättebra för mig för det är som en slags fallskärm
    Ha det så fint
    Kram

    • Polär Marielle skriver:

      Tänkvärda ord du skriver Lisbeth. Det som händer nu i mitt liv är lite i jämförelse med i höstas när jag låg på golvet i ångest och inte kunde ta mig från det ena rummet från det andra.
      Kontakten du berättar om när det gäller din kurator låter väldigt bra faktiskt. Jag kanske ska höra med min om vi kan göra nåt liknande. Fallskärm var ett bra ord.
      Kramar i mängder!

Lämna ett svar till Polär Marielle Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s