Att falla

 

Följ med henne ner
i de bottenlösa tjärnarna
om natten
Balansera med henne
på mossens tuvor
och dras med när fotfästet
sviker och hoppets sista gnista
släcks och plånas ut
Känn hur hon faller
ner i det svarta djupet
hur tjärnarnas dy klistrar
sig fast över ögonlocken
och sakta kryper in i näsans
hålor
hur den tjocka leran
klumpar ihop sig i gommen
Känn hur hon kvävs
av långa slanor av gräs
slemmigt och halt
som inte går att rycka loss
Känn paniken
medan kattugglans dova vingslag
ekar i natten
Trösten och kärleken
som inte ens anas
i den annalkande gryningen
Hon når ingen botten
när hon sakta förstår
att styrkan ändå aldrig sviker
Så hon tar sig upp
ensam
Igen och igen och igen.

2 tankar om “Att falla

  1. K skriver:

    Wow! Vilken skrivartalang du är. Mäkta imponerad !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s