Livet

Livet kom en onsdagsmorgon. Hon kände sig mer vaken och pigg än på länge. Bilen svävade fram över asfalten och hon var strax framme på jobbet. Hon kallades för Solen såna här dagar då hon var social och skrattade trevligt åt arbetskamraternas skämt. Hon tog sig an arbetsuppgifterna med glädje och arbetade tills klockan var 18.30. Med trettio timmars övertid på flexlistan fick hon egentligen inte jobba så mycket. Men ingen behövde ju veta det om hon stämplade ut tidigare och sedan stannade kvar i alla fall. Hon visste att det var annorlunda att göra så. Att ingen annan ens skulle komma på idén. Men hon var annorlunda och det visste hon ju. Och hennes jobb var ett slags kall, hon brann för det och hon ville förändra världen. Det var därför hon jobbade. Inte för att tjäna pengar utan för att rädda alla människor som hade det svårt. Hon kunde nog göra det. Hon tänkte att hennes jobb var så viktigt så det fanns inget viktigare på jorden just då.

När klockan var 18.30 satte hon sig i bilen och flög hemåt igen. Hon hade känt den känslan förut. Och hon älskade att köra bil när den känslan kom. Känslan av att sväva.

Kvällen hade slagit sig ner i naturen omkring henne och gatlamporna sken i staden hon for igenom. Det var det vackraste hon visste. En spänning som sög henne ut genom bilrutorna och upp i luften. Där kunde hon skåda hela den fantastiska världen från ovan.

Hon tankade ny bensin vid en mack och frös lite grann innan hon kröp in i framsätet igen och fortsatte sin flygtur. Över den svarta asfalten och genom ett landskap som bäst höll på att förvandlas från höst till vinter. Frostnupna grenar i ljuset från billyktorna. Stjärnorna på himlavalvet. Sjön som låg kall och mörk vid sidan av vägen.

Allt var så vackert. Så gudomligt. Så otroligt.

Och hon kände sig lycklig. Det var en känsla hon totalt hade glömt, men nu infann den sig i maggropen och fyllde bubblande hela hennes väsen. Hela hon var en enda lyckobomb.

Det märkliga var ju att ingenting hade hänt som kunde vara orsak till förvandlingen hos henne. Men det tänkte hon inte på. Hon grubblade inte längre på något. Det fanns inga bekymmer, de var så långt borta och så fåniga att hon inte förstod hur hon ens hade kunnat grubbla på det någon gång överhuvudtaget.

En tanke for snabbt igen hennes huvud. ”Det är inget som varar, Marielle.” ”Det kommer någonting som stjälper alltihopa på ändan”. ”Detta är en osann känsla”. ”Snart kommer bomben och då ramlar du omkull igen”. ”Det här är bara en dröm, den är inte sann”.

Men det gjorde ju ingenting. För livet var plötsligt värt så mycket. Hon skulle kunna sväva i evigheter. Eller bara för stunden. Det spelade ingen roll, bara hon fick göra det nu. Bara hon fick vara lycklig för en liten stund i det långa otäcka livet.

Gatlamporna sken. Neonskyltarna blänkte. Snön föll i små flingor för en stund men upphörde sedan. Det var nog ett tecken. Det betydde nog något. Kanske att allt det otäcka alltid hade ett slut. Ett lyckligt slut i en saga. Kanske en mardrömssaga, men nu måste den vara över! Och snön var vacker och vit och oskyldig där den låg på marken omkring vägbanan.

Livet kom en onsdag i sena oktober och stannade till en bit in i november. En månad av liv. En månad av sprudlande sockerdrickskänsla i magen. En månad som bara var hennes. En månad av lycka och kärlek till livet.

En månad är inte mycket. Men det är alltid något.

2 tankar om “Livet

  1. K skriver:

    Hög igenkänningsfaktor ! Hur man flyger fram. Svävar i lyckorus och allt blir så vackert. Jag smög också med en massa övertid. Tiden räckte helt enkelt inte till. Fastnade så för sista stycket och sista meningen; ”En månad är inte mycket. Men det är alltid något.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s