X2000 och Kalle Bromsvagn

Ibland var det som om det växlade spår inne i hjärnan. Klonk, sa det och det lilla ångloket förvandlades till ett X2000 på några sekunder. Synfältet blev smalare och hon blåste på i 120. Det kändes som om hon svävade en bit ovanför marken. Hon kunde allt och hon fick briljanta idéer. Tankeverksamheten gick i 120 den också.

Hon tog massor av kontakter och var social och trevlig. Log.

Hon log, hon log, hon log.

Hon kunde förflytta berg med sin styrka och fick alltid som hon ville. Hon kunde bli målmedveten och nästan som besatt av en uppgift. Det var bråttom och hon var tvungen att få den klar. Helst på hennes egna premisser. Så som hon hade tänkt att det skulle bli.

Ibland blev det inte som hon ville. Hon kunde bli sur, arg, tvär. Och hon kunde prata sig till det mesta. Oftast fick hon i slutänden som hon ville ändå. Hon var kompetent, hon kunde smickra och hon kunde skratta. Hon hade en förmåga att skratta åt sin egen klantighet. Folk tyckte om det. De tyckte om den roliga och glada Marielle. Den som inte låg i sängen och tyckte synd om sig själv.

Män. Det kom in män i hennes liv ibland. Trevliga, kompetenta, sociala och snygga. Hon var aldrig otrogen – ingen kunde klandra henne. Men hon startade någon slags flörtig retlek. Den var inte snäll även om hon egentligen inte menade något illa. Hon lindade dem runt sitt lillfinger och när det nästan var färdiglindat så smet hon. Drog sig ur. Och så var leken abrupt slut. De kunde vara kvar i hennes liv och le ett tag till, men förstod snart vinken.

”Sorry, men jag har min man”.

Och så rann de ut ur hennes liv.

Det hade växlat spår inne i huvudet och hon blev ett X2000.
Hon körde på i livet och hade inga spärrar.
Hon var ostoppbar.
Hon var besatt.

Hon var kanske
lite lätt…

manisk?

Sommaren 2010 kände hon inte av det där. Hon låg snarare i diket och kom inte upp. Hon mindes en sagobok hon hade läst för barnen när de var små. Den handlade om Kalle Bromsvagn som lossnade från resten av tåget och for ut över ett stup där han så småningom landade mellan två trädtoppar. Där hängde han sedan och dinglade tills någon hittade honom.

Hon var visst alltid en sån som dinglade.

För så var det ju. Hon svävade över marken, men satt ändå fastkilad.

Skillnaden kanske var att ingen försökte ta ner henne. Det var rätt bra att ha henne där hon var. Alla visste var de hade Marielle.

Det växlade inte spår i hennes hjärna den här sommaren. Livet var en seg deg. Ett klister som inte ville torka. Hon smetades omkring i det och det rann ut vid kanterna. Geggade ihop sig. Geggade ihop hela hennes liv.

Hon plockade sina tomater i växthuset, vattnade sina plantor. Hon diskade, tvättade, städade. Hon gjorde det hon skulle. Skötte sig och sitt bohag.

X2000 fanns inte inom räckhåll den här sommaren.
X2000 fanns inte alls.

2 tankar om “X2000 och Kalle Bromsvagn

  1. Cecilia skriver:

    Jag älskade den boken om Kalle Bromsvagn:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s