Trött och rädd

Jag är rädd. Jag ser alla glada människor. Och jag känner att jag sjunker. Det gjorde jag förrförra veckan också men tog mig upp. Var det upp till en paus tro? Det kanske inte var på riktigt. Det kanske inte var verkligt.

Jag har varit och simmat. Det var så skönt. Men det är som om jag är nån annanstans på nåt sätt. Jag är inte med. Det tjuter därinne, i huvudet.

Jag ska skriva ett mail till min doktor och be att hon skriver ett intyg eller nåt. Hon kanske säger nej. Det kändes som om hon inte fanns där för mig när jag var där. Som om de liksom hade gett upp hoppet.

Och så min kurator som inte ringer.

Jag är ledsen och jag är jäkligt trött. Det svider i ögonen. Jag funderar över om det är meningen att jag liksom ska dingla runt i universum utan nån hjälp och utan att någon liksom tror på mig.

Jag ska greja färdigt här på internet och sen gå och lägga mig.

Jag är för trött för livet…

4 tankar om “Trött och rädd

  1. K skriver:

    Du reser dig igen det vet jag. Din läkare säger nog inte nej. Jag tror inte de på psyk ens tänker i banorna att de gett upp hoppet om dig. Så bort med den dumma tanken för den är inte sann. Tvärtom ser de ju hur du kämpar även när du mår sämre. Jag är säker på att många tror på dig så även jag. Hoppas du får sova gott ! Kram och sköt om dig !

  2. stina72 skriver:

    Stor kram fina du ! Jag hoppas du får den hjälp du behöver och det NU ! Finns det ingen som kan hjälpa dig att sätta fart på läkare och kurator ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s