Deppet som tog en racerfart till taket istället

Jag vet inte hur det gick till riktigt, men jag blev hypoman istället. Mitt depp över hur jobbigt allt blev resulterade i att allt blev i en enda röra. Jobbet är totalkatastrof. Mitt kontorsrum ser ut som en katastrof. Jag hänger inte med i arbetsuppgifter som vi måste göra. Jag klarar inte av att planera och får inte rätt saker gjort.

I går var jag och en annan tjej och informerade på en kurs för bipolära. Det gick jättebra men jag kände verkligen hur hypoman jag var. Jag babblade med den andra oavbrutet. Innan dess jobbade jag alldeles för länge på mitt jobb och skrev ikapp anteckningar. Efteråt kände jag att snart sätter jag mig på golvet och flippar ut totalt. Det gjorde jag inte, men jag rev ner mitt gamla veckoschema eftersom det ändå inte stämde längre. Sen orkade jag inte sopa rätt efter mig så jag undrar vad mina arbetskamrater tänker idag när de ser det.

Nu ska jag duscha och dammsuga och sedan jobba och sen kommer Gabriella i helgen och på lördag ska antagligen min man jobba pga att de har öppet hus. Det är lite strul på hans jobb också, så mina problem blir liksom lite dolda i dunkel.

En väninna till mig har blivit inlagd för hur många gånger som helst i rad och ska nu börja få ECT. Jag tänker på henne och hoppas verkligen att detta kommer att hjälpa henne för nu har hon varit sjuk väldigt länge. Massor av kramar om du är här och läser nåt ❤

Och kram på er andra också.

Nu är det vår och alla pratar om hur underbart det är med solen osv. För mig är det inte så enkelt. Jag har alltid haft svårt med våren. Och det här årets vår verkar ju inte börja särskilt bra heller.

Jag har mailat min kurator och läkare igen om att jag behöver kontakt och hjälp. Jag börjar känna mig depsperat och övergiven. Jag åker i total racerfart och har ingen koll. Än så länge känns inte kraschandet som det största problemet utan vad racerfarten liksom för med sig…

DSC_4193

4 tankar om “Deppet som tog en racerfart till taket istället

  1. S skriver:

    Det låter väldigt trassligt och besvärligt 😦 Jag tycker att det är bra att du mailade kuratorn och läkaren, vad man än tycker om det så måste man göra sig själv påmind.

    Vår och höst är ofta mina svår-tider, inte vinter som många andra tycker. Jag hoppas du får hjälp nu snabbt.

    Stor kram! ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Varje dag känner jag stress när jag åker till jobbet. När jag väl gör arbetsuppgifter, träffar människor osv så funkar saker oftast bra men det är tiden runtomkring liksom. Man kan inte heller säga till mig att jag ska ringa akutpsyk för det är ju inte riktigt där felet ligger. Jag kommer att stressa ihjäl mig. Det här går inte!
      Många kramar!

  2. Cecilia skriver:

    Låter inte som en bra start på våren. Hoppas att du får den hjälp du behöver. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s