How my life lives on

Igår kom han  hem. Min son. En liten knobbe som busade och var överallt på två röda sekunder…. Nu är han en vältränad soldat. Men det knepiga är att trots denna stora skillnad, trots den långa resan genom livet, barnaåren och ungdomsåren, så är han densamma. Som alltid. Som om han aldrig rest härifrån. Jag vet inte om ni förstår…. det gör ni förstås inte.

Igår åt vi spaghetti och köttfärssås. Jag har liksom slutat tycka om det helt. Det äcklar mig faktiskt. Konstigt. Men Peter hävde i mycket crème fraiche och då gick det bra. Vi åt glass också. Alltså inte samtidigt. Och på kvällen tittade vi på film. ”There will be blood”. Den var bra. Så se den om ni kan!

Idag har vi haft besök av Peters mamma och sambo. De hade med sig mat och den är alltid så fantastiskt god! Sambon hade köpt nån slags efterrätt som jag gillade skarpt, men inte mina andra två familjemedlemmar. Trevligt var det i alla fall.

Farmor kläckte ur sig att hon undrade om jag hade några scrapbookade påskkort. Men sorry sorry jag har inget sånt färdigt utan gör alltid just när jag behöver. Nu fick jag ju för mig att jag skulle tillfredsställa hennes önskan ändå, så när de var ute och gick med hunden satte jag igång att göra ett påskkort. Det tog ju en jädrans tid och de satt i köket sen så jag blev så himla stressad. Men alla fall rätt nöjd när det var klart.

Nu har jag väldigt svårt att fatta att det är söndag idag och måndag i morrn, vilket innebär jobb. Jag har ingen lust alls. Speciellt inte eftersom Andreas  är hemma och Peter är ledig. Men men de klarar sig ju och har säkert jättetrevligt, nåt lär de hitta på ju.

Själv ska jag ha samtal med chefen…. Vi ska gå igenom nåt formulär hon har om ifall man har varit sjuk 6ggr under ett år. Jag fattar ju inte riktigt att det är så, men … hon har väl räknat rätt antar jag. Jag hoppas det blir nåt bra av det hela i alla fall.

Nu är det kaos i min lilla hjärna….. Tvätten? Se på film? Vad? Äta nåt? Och mitt i allt springer Peter omkring och pratar med mig (öööööh. han springer väl inte, men…), kaninen är ute och behöver in i buren. Och jag har ett jädrans surr som säger mig att någonting är helgalet i min knopp!

Hej da!

4 tankar om “How my life lives on

  1. K skriver:

    Vad mysigt att ha sonen hemma. 🙂 Hoppas det går bra hos chefen. Ha en bra dag på jobbet i morgon !

  2. Ann Pettersson skriver:

    Jag tänkte börja intervjua personer bland mina läsare och andra bloggare med psykisk ohälsa! Anledningen är att jag vill lära känna er lite bättre, och för att fler ska hitta till och förhoppningsvis gilla era bloggar OCH att öka kunskapen om Psykisk Ohälsa i samhället. Vill du bli intervjuad? Kontakta mig genom att lämna en kommentar på min blogg eller maila på anntjernstrom@gmail.com Frågorna ligger uppe på min blogg om du vill kolla in dom först!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s