Tillbaka till ”luddet”

DSC_4250För några dagar sedan ändrade jag tillbaka i doseringen på medicinen igen. Allt är tillbaka som förut. Den kontakt jag kände att jag hade med mig själv på nåt vis när jag ändrat första gången, är borta. Å andra sidan tror jag hypomanin har gått ner också så det är ju bra.

För er som kanske inte hängt med från början kan jag berätta. Jag har haft ganska mycket skov under senaste tiden och har tänkt att det troligtvis är så att jag har många ”ups” vilket i sin tur tröttat ut mig totalt och att jag därmed sedan har däckat totalt. Jag är så trött på det! När jag var hos min läkare sist frågade jag om man inte kunde göra nåt med medicinen. Jag har frågat förut och fått samma svar. Doseringarna ligger adekvat. Så det ska alltså inte ändras. Den här gången kände jag mig ilsken efteråt. Hur kunde människan sitta och titta på siffror på en dataskärm och avgöra det när hon visste att jag uppenbarligen mådde så dåligt??

En gång förrförra julen mådde jag också väldigt dåligt (mycket sämre än nu). Jag fick inte tag på min läkare och ville inte prata med nån annan, så jag höjde stegvis min antipsykotiska medicin. Det fungerade. Jag kom ur det blandtillstånd jag befann mig i då.

Jag var rätt nöjd med mig själv då faktiskt. Nu har tiden gått och ännu en lång depp i höstas, med lite efterföljder i min vardag som jag INTE är nöjd med. Framför allt handlar det om jobbsituationen.

2015 kom. Och av ren ilska över att min kurator inte förstod att jag behövde mer hjälp än jag fick och över att min läkare inte heller fattade hur illa det var nu, så struntade jag i att ha kontakt med dom. Därav min medicnändring på eget bevåg.

Först kändes det jättebra, det var som om en känsla kom tillbaka sen långt innan jag började medicineraDSC_4239 överhuvudtaget. Underbart! Men sen drog det iväg i alla fall. Hypomanin var ett faktum. Och jag insåg att alltihopa var fel.Tyvärr. Jag kapitulerar. Jag ger upp. Jag har gått tillbaka till ursprungliga dosen. Och till ”luddet”. Kontakten jag hade med mig själv inuti är borta. Klarheten. Den grundläggande glädjen på nåt sätt…. Eller så var alltihopa en del av hypomanin redan från början.

Det är tråkigt att det blev så här. Jag hade gärna befunnit mig där jag var när jag gjorde min egen medicinändring nu i början av mars. Men livet är inte alltid så vackert som man tror…

Glad påsk! Jag skriver mer om den vid nåt annat tillfälle! ❤

DSC_4281

2 tankar om “Tillbaka till ”luddet”

  1. S skriver:

    Usch ja, livet kan vara hemskt tillkrånglat och jobbigt. Ibland kan/vill inte vården hjälpa. Ibland kan man inte hjälpa sig själv heller. Fast det kan ju ändra sig också, jag hoppas du orkar vara envis.

    Kram och ta hand om dig! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s