Här är jag! Och här är vår påsk!

Ja nu tänkte jag skriva lite om vår påsk här i Huset nu då. Men det har kommit en del nya läsare så en snabbrepetition om min familj kommer här: Jag är gift med samma man sen 20 år tillbaka och vi har varit tillsammans i 30 år. Vi har två numera vuxna barn; en dotter på 25 år och en son på 22 år. Båda har flyttat hemifrån. Dottern har autism och en neurologisk sjukdom. Inget begåvningshandikapp, men autismen gör att hon tolkar världen på ett annat sätt än andra. Hennes neurologiska sjukdom gör att hon ibland behöver åka rullstol. Sonen har varit en slarvpelle som har haft svårt med skolan pga intryck som rört till det. Han gjorde utredning för ADHD när han gick på gymnasiet men enligt psykologen som delgav oss resultatet nådde han inte upp till alla kriterier så han fick ingen diagnos. Jag tyckte att det var väldigt fel, men med tiden har det visat sig vara bra (tyvärr! Jävla samhälle!). Han praktiserade en period som sotare och det var helt rätt yrke för honom, men inte så lätt att få anställning i. Så småningom provade han på olika militärutbildingar och liknande. Han åkte till Göteborg och mönstrade. Första gången gick det inget bra, men andra gången kom han med och utbildning i Luleå som så småningom ledde till en tjänst där. Vi bor i Värmland så Luleå ligger långt bort för oss.

Vi bor i ett rött hus med vita knutar på landet alldeles bredvid en vacker sjö. Vackrare kan man inte bo. Det är en idyll. Jag jobbar som specialpedagog och min man är träslöjdslärare. Vi har många mil att pendla till våra jobb. Jag jobbar numera halvtid och har sjukersättning andra halvtiden.

Vi har två katter och en kanin som är väldigt älskade familjemedlemmar.

DSC_4258

_____________________________________________________________________________

Påsken

Andreas kom ju hit redan förra helgen och var en vecka före påsk också. Det är lite konstig känsla när han är här på nåt vis. Man vet att han har ett riktigt jobb och att han är militär vilket ständigt innebär nya utbildningar ute till skogs där de har övningar i överlevnad samt att skjuta, men ändå när han kommer hem så är han densamma som han alltid varit. Jag har svårt att få ihop dom där olikheterna.

Jag jobbade de första dagarna i veckan så han och Peter hittade på saker ihop. T.ex. åkte till skyttebanan, var på stan, grejade med Peters båt m.m. Förra söndagen (inte igår) kom Peters mamma och sambo och hund hit med mat som vi åt tillsammans. På onsdagen åkte vi hem till Peters pappa med sambo och på torsdagen bjöd vi hem min mamma på mat. På fredagen hämtade Peter Gabriella.

DSC_4226Jag tror att det visserligen varit intensivt men ändå positivt att alla träffats på olika sätt och i olika konstellationer. Alla vill ju höra hur Andreas har det även om han inte är så talför själv. Han passar nog väldigt bra i norrland eftersom han är ganska tystlåten 😀

En sak som han själv sett som väldigt positiv är att få komma hem och få ordentligt lagad mat. Visserligen har dom buffé på jobbet men det kostar en del och är i en stor matsal. Maten de lagar själva i lägenheten är ju lite mer ”ungkarlsmat”.

Gabriella ville egentligen att jag skulle hämta henne i fredags men jag sa nej. Det är skönt som vi delat upp det med att Peter hämtar på fredagar och jag skjutsar hem henne på söndagar. Anledningen till att hon frågade mig var att hon behövde bindor och det visste ju jag vilken sort som skulle handlas. Men det löste sig. Jag tror Peter köpte rätt. 🙂

Påsken har förlöpt bra. Vi har inte firat alls faktiskt. Allt som är som vanligt är bra för Gabriella. Förändringar eller andra utsvävningar är jobbigt. Och då är det jobbigt för oss andra också eftersom hennes utbrott kommer som ett brev på posten. På påskafton fick jag ändå ”krupp” över att det inte såg påsklikt nån endaste stans i detta hus, så jag letade rätt på lite påskdukar och la fram. Lite skrynkliga men jag hade i alla fall gjort NÅNTING! Det gick ju bra och nu vill jag inte ta bort dom!!!

Gabriella och Peter hade velat spela rollspel med Andreas men han vägrade, så dom fick greja lite själva med det där. DSC03606För övrigt har vi nog inte gjort så mycket. Gabriella och jag gick ett varv runt huset.

Och jag är så glad inuti… Hennes fötter är stadigare och hon tar längre kliv än förut. Hennes tvång att dricka vatten hela tiden har minskat och hon är inte riktigt lika ljuskänslig vilket innebär att hon faktiskt haft gardinerna bortdragna från fönstren ibland. Men en viktig grej i hennes troliga tvångssyndrom är att man inte får berömma eller låtsas om detta alls. Om någon säger nåt så blir det till ett krav och hon är livrädd för krav som hon inte kan leva upp till vilket ger motsatt effekt… Jag vet ju detta, men det är tråkigt när andra inte vill förstå när jag talar om det.

I går åkte Peter in till stationen med Andreas på förmiddagen. Sen åt vi och efter det var det dags att inleda projekt hemskjutsning av Gabriella. Det har sina speciella rutiner som alltid ska vara på samma sätt. Bra för allas skull om det följs. Hon fixar mycket själv, men behöver hjälp att få in allt hon ska ha med sig, i bilen. Hemma hos henne skriver hon handlarlista medan jag packar upp. Därefter handlar jag åt henne. Sen kommer jag tillbaka med varorna och därefter brukar jag handla åt oss och sedan åka hem.

Igår blev det lite kalabalik i mitt huvud för när jag kom till ”hennes lilla kvartersaffär” var den ju stängd! Inte fan tänkte jag på att det var påskdagen!!!

Eftersom jag inte klarar de stora affärerna: Coop och Maxi, utan att få panikattacker och därmed ta flera timmar på mig att handla, visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Tog i alla fall mod till mig och ringde till min mamma och bad DSC03641henne följa med till Maxi. Det tog väääääääldigt lång tid för mig att komma igenom våran handlarlista och ta mig ut genom dörren utan att tuppa av. Gabriella ringde och frågade vart jag tagit vägen, och det är så skönt att jag kan säga som det är till henne nuförtiden. Förr kunde jag inte det för minsta lilla jag blev sjuk så skulle hon bli ännu sjukare… Som karlar ungefär! 😀 Haha!

Sen gick det bra allting. Peter och jag såg på film på kvällen och idag är det bara leeeeeeedigt här. Ska väl städa lite (något som är en stor svårighet för mig faktiskt) och ikväll har Peter lovat att göra tomatpaj. Mums!

Ha en fin dag, ni som läser. Här skiner solen och det var inte alls sagt så. Vi hade tänkt grilla men ställde in det pga att vädret inte skulle va så bra. Men men, tomatpaj är inte dumt!

På denna blogg finns en intervju med mig:

http://nouw.com/Annorlunda/intervju-om-psykisk-ohalsa-marielle-18441580

DSC03608

 

 

6 tankar om “Här är jag! Och här är vår påsk!

  1. Cecilia skriver:

    Låter som en skön och trevlig påsk hemma hos er. Kram

  2. Emma skriver:

    Har följt din blogg och känt att jag velat ta tag i mitt eget bloggande, och nu när jag fått mina diagnoser Aspergers och Bipolär ultrarapid cycling har jag börjat blogga igen. http://nouw.com/emmzzi
    Fint att dig att du ställt upp på en intervju och att du är så flitig att blogga. Vi hörs:) Ha det bra kram

  3. Emma skriver:

    Fint ”av dig” skulle det stå 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s