Facebook-paus

Jag har bestämt mig från att avstå från facebook ett tag. Förhoppningsvis hela våren. Facebook kan för mig liksom bli nåt slags tvång. Dvs att gå in där och läsa och kommentera och gilla vad andra skriver. Det tar en stund att gå igenom hela Start-menyn. Många affirmationer att dela eller olika youtubeklipp. När jag gått igenom andras så skriver jag nåt på min egen sida. Sen kommer tvånget…. Det där att hela tiden kolla om nån annan har skrivit nåt som svar på det jag skrev… Detsamma gäller om jag skrivit nåt hos andra. Om jag är hypoman och tankarna liksom sprakar i huvudet på mig så blir det lätt ett sprutande av statusar jag ska skriva. Det låter sjukt och det är sjukt. Huvudet hittar på nya statusar heeeeeela tiden och då måste jag i vardagen återvända till facebook  hela tiden för att skriva det jag tänkt och att läsa vad andra svarar för att jag sedan ska svara dem. Hela proceduren – Vad ska jag skriva? Vad kan den svara? Vad ska jag svara om den svarar så? Vad ska jag skriva om den svarar si? osv. Det är faktiskt jättejobbigt för hjärnan. Den blir överhettad och helt slut.

DSC_4262

Sen finns det ju en annan sida i det hela, och det är ju förstås att det är jobbigt att läsa att alla är så duktiga. Självklart vet jag att det är en fasad. Men det gör inte mindre ont för det. Alla vinglas, alla goda middagar och festligheter, renoveringar, trädgårdsarbete, shopping, bullbak, resor… och massa andra saker. T.ex duktiga barn med fritidsintressen… Det är inget fel på allt det där. Ibland gör jag nåt av det också. Men när hela startmenyn består ENBART av såna positiviteter som liksom anfaller mig, då blir det jobbigt. Och faktiskt ganska meningslöst…

Ibland skriver nån som jag känner ett lite längre inlägg om något mera seriöst eller hur man egentligen mår och t.ex ligger inlagd på psyk. Det ger mig en annan dimension i tankesystemet.

Jag hamnar ju som sagt i det där trevliga, smöriga, positivare, skrytiga ibland också. Ganska ofta till och med. Så jag tycker inte illa om vad andra skriver. Men jag måste inse att, för att trots allt, kunna ha en ok vår, så måste jag kliva av fb-tåget nu.

DSC_4303

Så nu har jag skrivit ett alldeles ärligt inlägg om varför jag kliver ur, och så har jag tänkt att inte gå in förrän våren är på väg in i sommaren. Kanske bara ta en titt. Men jag ska inte låta vinglas, resor eller trädgårdsarbete attackera mig längre.

Nu är det ju så att jag ibland läser bloggar som innehåller detta, men det är en helt annan sak, det är nåt annat för det är inte en ström av saker från nästan ”alla” jag känner på en och samma gång. Det ger inblick hos en i taget och det är bara trevligt.

Själv ska jag strax hoppa i duschen och åka till jobbet. Lite knasigt känns det eftersom solen skiner och är jättevackert här. Och jag hade kunnat vara ledig om jag planerat fredagens jobb lite bättre. Men men…. som man bäddar får man ligga…

https://www.youtube.com/watch?v=zvCBSSwgtg4

DSC_4294

8 tankar om “Facebook-paus

  1. Lena skriver:

    Förstår precis!! Klokt och jag hoppas att du klarar det. Själv tycker jag det är så vansinnigt skönt att slippa det där tvpngsmässiga fäjsbookandet. Har ju lyckats hålla mig därifrån rätt länge nu. Har även lagt ner twitter och bloggar endast foton nuförtiden. Väldigt skönt och inget tvång på nåt sätt. Bara roligt.
    Kram på dig ❤❤❤

  2. Cecilia skriver:

    Det där tvånget och känslan du har runt FB delar du med flera andra, jag är precis likadan…
    Kram

  3. stina72 skriver:

    Ja, kära nån vad jag känner igen mig i det du skriver om FB – men jag är för beroende för att sluta !
    Kanske får ta upp det med psykologen *s*

    • Polär Marielle skriver:

      Trodde också att jag var alldeles för beroende för att sluta. Jag vet inte hur det kommer att fungera heller. Men jag hoppas att det ska funka tills nån gång i maj. That’s my plan!
      🙂

  4. S skriver:

    Jag lade ner FB i höstas. Det har bara varit skönt faktiskt. Kom ifrån en del negativitet. Min man har den kvar, fast han kollar sällan, men jag kan gå in där någon gång när jag vill se på bilder på barn och barnbarn o.s.v.

    Nä, det ska nog något särskilt till för att jag ska ta upp FB igen.

    Hoppas det kommer att fungera bra för dig, hur du än gör.

    Kram!

    • Polär Marielle skriver:

      Ja än så länge känns det jätteskönt. Som nån slags frihet! Konstigt. Men nu inser man hur löjligt fast man har varit! Jag har under en lång tid tyckt att fb egentligen är ganska fjantigt, men ändå har jag varit fast i träsket, gått in och läst bara för läsandets skull och skrivit klatschiga kommentarer. Men vad har det för nytta kan man undra…..
      Jaja, jag har sagt nån gång i maj och det tror jag nog att jag klarar som det känns nu. Så får vi se sen.
      Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s