Torsdag

DSC_4325Jag sover dåligt på nätterna. Ångesten krälar. Eller snarare anfaller. Panikattacker kommer också. Det är jobbigt nu. Jag har jobbat alldeles för mycket. Igår trodde jag att jag skulle stupa till slut. Ögon som sved och en kropp som liksom inte hängde med och samtidigt mitt flamsiga skratt tillsammans med dom andra. Det är liksom som om det är nåt utanför kroppen som skrattar och en kropp som rör sig nästan som om jag skulle tappa greppet om var den är nånstans.

Nej det är inte bra med mig. Igår när jag kom hem och satt vid köksbordet och åt, så bröt jag ihop fullständigt och grät. Man kan förstås undra varför i helvete jag jobbar så mycket? Och HUR kan jag göra det när jag bara har en halvtid. Visst jobbar jag mer än jag borde, och visst har jag lite för mycket flextid och visst gör jag som för många år sen (2010 när det värsta helvetet började) – jag stämplar ut innan jag jobbat färdigt. Gick och stämplade ut (det var på den tiden vi hade stämpelgrej vid ytterdörren) och sen liksom smög tillbaka till mitt kontorsrum och såg till så ingen såg att jag var där…. Nu har vi i datorn och det är ingen av mina arbetskamrater som vet när jag stämpar in och ut. VARFÖR? Ja du den som det visste…….. Men jag har ju så mycket att göra….. tror jag.

Jag tror faktiskt allt det där handlar om dålig planering. Jag gör det jag ska. Lite till. Men på konstiga tider… Mycket är roligt. I går hade jag två olika personalgrupper och det var så kul så jag var alldeles upprymd och när jag kom tillbaka till kontoret satt en kvinna där som jag bokat möte med och fullständigt glömt bort. Det gick ju bra ändå, vi var ju på plats rätt tid både hon och jag…. Men det är ju såna planeringar som är helt knäppa.

Jag måste lugna mig. Det är som om glädjen är på väg ut ur ögonen och blir till trötthet och då gråter jag för att jag inte orkar. Jag orkar inte med mig själv.

Gabriella verkar klara sig bra i alla fall. Och min älskade soldat är långt bort. Så fort jag ser nåt om krig eller militärerDSC_4328 på TV så får jag stora skälvan. Jag får gråtattacker. Jag saknar honom så inåt helsike.

Idag har jag ledigt. Jag proppade i mig piller igår så jag skulle kunna sova ordentligt. Och det har jag gjort. Telefonen har ringt och sms har pluppat men jag har inte brytt mig. Peter är hemma pga tandläkarbesök på morgonen så han har fått engagera sig i sånt istället. Jag skulle ha lämnat in min bil men det blev inställt. Jag ska ta det lugnt. Nån aktivitet, kanske städa kaninbur eller nåt annat.

Jag måste få bukt med mina blödande ögon….

2 tankar om “Torsdag

  1. K skriver:

    *Styrkekram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s