27:e tror jag. Det är i alla fall måndag.

DSC02068Vi skulle betala räkningar. Och som vanligt har jag inte råd. Efter mycket räknande och prioriteringar så borde det nu funka.

Men jag bröt ihop.

Jag är en usel människa. En riktig skit. Och jag vill faktiskt inte. Jag vill inte det.

Jag älskar mina djur. Jag ligger på golvet och gosar med Ballebuskaninen. Han älskar när man kliar honom bakom öronen.

Spökkatten ligger på min säng. Hon är så fin. Den vackraste magen som finns har hon.

Sol är en buspojke. Äntligen har jag klippt alla tovor. Möjligen har han en vid snoppen och där är ju inte så enkelt att klippa.

Kanske mitt liv borde vara så… Djuren och att ha ordning hemma. Det kanske inte skulle vara mer…

Jag tror att jag har bihåleinflammation. Eller tandvärk. Och urinvägsinfektion eller blåskatarr. Eller kan det ha med Litiumet att göra? Njurar? Sockersjukan för allt sött jag äter?

Det kanske inte spelar nån roll. Det är så jag lever mitt liv. Håglöst. Som om bekymmer liksom ligger utanför mig.

Det kanske låter som om jag är i en djup depression. Jag kan inte påstå att jag är det. Mitt liv ramlarDSC02069 på. Dag ut och dag in. Jag gör saker på jobbet, som faktiskt blir bra. Jag kan njuta av en del saker: att simma på badhuset, att känna vårlukten och ha bakdörren på vid gavel när jag diskar. Att gosa med djuren. Det lilla i vardagen ger mig nåt. Och ändå är jag så trött. Och ledsen i hjärtat på nåt sätt.

Jag skulle vilja ropa STANNA! För jag hinner ju inte med. Jag springer och springer med andan i halsen. Jag tror egentligen att jag skulle behöva göra dom där små sakerna i vardagen som ger så mycket. Men hur gör man? Hur gör man för att stoppa tiden?

Och jag vill inte sjukskriva mig. Jag vill inte braka. Jag vill åtminstone få jobba. Jag hade nån teori om att ifall människor hjälpte mig så jag kunde jobba, så skulle allt bli frid och fröjd. Men det fattar dom inte. De lever på i sitt. Och jag låtsas leva på i mitt.

DSC02070

4 tankar om “27:e tror jag. Det är i alla fall måndag.

  1. Cecilia skriver:

    Tänk vilken effekt djuren har på måendet 😊 jag vet inte hur jag skulle klara mig utan hästarna ( de räkningarna som rör Pållarna kan få vem som helst att bryta ihop,😜, bara att betala och förtränga)
    Känner igen mig i den trötta. Ledsen i hjärtat.,..måste vara våren.
    Kram

  2. Hej och tack för kommentarerna, du har så rätt! 🙂

    Känner igen mej i det du skriver ovan..
    Om människor hjälpte mej, förstod mej, om saker gick att anpassa..
    Då skulle jag kunna jobba, för jag VILL jobba! ❤

    Kärlek till dej och hoppas du får en fin dag!

    • Polär Marielle skriver:

      Tack själv! Och kul att du känner igen dig. Jag känner igen mig i ditt liv också. Att själv ha svårigheter med sig själv eller hur jag ska uttrycka mig, och dessutom ha barn med svårigheter. Ingen lätt kombo. Ändå känns inte det som det största problemet för mig, utan mera förståelsen från andra omkring. Det är så tabu och folk tror på sitt sätt kring psykiska svårigheter, jag skulle vilja ändra på det för det gör så jädrans ont liksom.
      Kram på dig och hoppas ni har haft en bra valborg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s