Det var en gång en liten flicka…

DSC00803Det var en gång en liten flicka.  Hon växte upp i en magisk värld. Hennes mamma berättade sagor som blev verkliga. Sagor om prinsar och prinsessor, om magiska väsen, djur som talade, tänkte och hade känslor.

Det var en lycklig tid. Hennes gosedjur blev ett slags möte med omvärlden som gjorde att hon inte behövde få krav så nära inpå eftersom kommunikationen gick via dem. Det var Viktor & Vita Nallen. De betydde enormt mycket och var med överallt. Så småningom började den lilla flickan Förskoleklass och Viktor skulle alltid följa med. De fick utstå mycket hon och gosedjuret. De andra barnen kastade honom mellan sig, trampade på honom och den lilla flickan skrek och grät. För henne var Viktor verklig.

En dag fick hon en docka som såg exakt ut som en bebis. Den fick heta Aila (från Grottbjörnens folk). Aila var inte någon docka för den lilla flickan. Aila var hennes lillasyster. Personalen var rädd att hon skulle fastna i tron att Aila var på riktigt. Jag förhörde mig ofta kring det, men den lilla flickan var klar och tydlig med att ”lillasystern” faktiskt var en docka, även om hon kallade henne för lillasyster och hela dygnet gick åt till att låtsas. Hon hade inga gränser för att en lek har en början och ett slut.

Det fanns en annan sida av alltihopa. En sida som inte hörde ihop med sagovärlden. En verklig sida för oss andra, men den lilla flickan hade kanske  hittat ett sätt att fly ifrån den. För den verkliga sidan var hård och inte anpassad till  hennes sätt att vara. Inte förrän vid 5-årsåldern förstod vi vad det handlade om.

Den lilla flickan hade autism. När hon sprang framochtillbaka i vardagsrummet och viftade med sina DSC00807armar och berättade sina sagor, så var det inte kreativitet och fantasi. Nej, det var ett repetitivt beteende som vi inte förstod alls. De sagor hon berättade grundade sig i riktiga sagor. Hon repeterade gång på gång för att så småningom kunna ändra lite i sagan. Jag tror att det var ett sätt för henna att vidga sin kognition (sitt sätt att tänka och förstå).

Autismen var inte en vacker saga. Hon var underbar, men hennes vardag gjorde att hon fick stora utbrott när hon inte förstod sin omvärld. Hon slogs, sparkade, drog i håret. Det hade varit okej om det stannat vid mig, men när hon exploderade så var för det mesta lillebror närmast.

Någonstans i tonåren blev sagotänkandet invävt i fornnordisk mytologi. Hon var väldigt vetenskapligt och historiskt intresserad. Det finns nog inte mycket som hon inte vet om det. Medeltid, vikingatid och så småningom även 1600-talet. Fastnar man i ett korsord så kan man alltid ringa Gabriella. Hon har svar på allt. Precis allt. Hon är släktens uppslagsverk. Hur ska då annat få plats?

I hennes värld är våra djur viktigare än människor. Det är inte så annorlunda faktiskt. Jag har träffat många (tjejer) med autism/asperger där faktiskt djur är viktigare i deras liv än andra människor. Och om man tror på andeväsen så är det såklart det som  händer när djuren dör. Deras andar lever kvar. Jag har till viss del den tron också, men för mig stannar det där. För Gabriella blir detta flera olika dimensioner på samma gång.

Hon tänker snabba och många och starka tankar i vissa perioder. Ungefär som jag när jag är på väg in i DSC00808en hypomani. Då går inte mina tankar att stoppa. Det är fruktansvärt jobbigt. Det blir värre och värre och till slut säger det pang, krasch! Jag kör huvudet i taket (symboliskt talat) och sen faller jag…..

Men Gabriella har med sig sin värld hela tiden. Den trängs där i huvudet. Och när hon tänker som mest och intensivast, så repeterar hon inte vad folk säger på samma sätt som jag gör. (Och ändå är det så likt). Hon använder våra döda djur och sätter sina ord på deras tankar och ord. De säger saker till henne.

Och ändå undrar jag vad det står för. Hon kommer till psykiatrin och sin underbara läkare och berättar detta. Självklart tror både han och Gabriella att det handlar om nåt slags psykotiskt. Något schizoaffektivt.

Jag kan förstås inte veta. Och mediciner är bra både för henne och för mig. Hennes samtalskontakt är en jättegullig kille som för en tid sen påbörjade utredning kring OCD (tvångssyndrom) – vilket jag tror mer på än schizofreni. På vårat senaste besök hos läkaren bestämdes att en annan läkare (min) ska göra nån bedömning för att se om det finns nån annan medicin.

Jag vill verkligen hitta sånt som kan lindra. Jag vill inte att min dotter mår dåligt på nåt endaste sätt.

Och jag kan inte veta. Men tänk om hennes intensiva tänkande inte står för schizofreni. Tänk om det faktiskt är ett sätt för henne att förstå sin kaotiska vardag. Allt som händer som gör att hon inte mår bra i vardagen. Och det är mycket. Till och med det mesta. Och till och med i stort sett hela tiden.DSC00820

Och detta intensiva tänkande som pågår hela tiden och som får namn från våra andeväsen(!), som rullar runt runt runt i hjärnan hela tiden precis som mina tankar när jag är påväg in i hypomani. När det intensiva tänkande krockar med alla jättejobbiga vardagstankar……. så kanske hennes ständiga spränghuvudvärk skapas.

Tänk om det är så…

Efter att vi var hos läkaren den 30 april så satte jag mig och skrev ett brev. Jag ringde psykiatrin och beställde en telefontid, men sjuksköterskan jag pratade med sa att jag kunde skriva ett brev och skicka.

Haha, tänkte jag. Min kurator som sagt att jag inte fick det. Släng dig i väggen Kuratortanten, tänkte jag.

Och så skrev jag ett brev. Inte det jag skrivit här utan ett med olika likheter i Gabriellas och mitt sätt att tänka. För att jag tänker att det kan vara bra inför den bedömning som ska göras.

Jag vet ju inte. Jag kan inte veta. Jag kan inte detta. Men jag måste väcka tanken. Vidga deras sätt att se på det.

Djuren som pratar med henne kanske står för nånting helt annat.

Det kanske står för hennes autism.

DSC00817

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s