Hitta mönster

100Jag har bestämt mig för att försöka läsa bakåt och hitta mönster. Vår är inte min grej, men det känns som om jag drar iväg korta svängar i racerfart och så ramlar under ytan för att sen dra iväg igen. Jag försökte att ta facebookpaus och allt blev faktiskt bättre. Men sen satte jag ju igång med hemsidan istället och det ena ger det andra och så satt jag där sent på nätterna och grejade igen. Peter sa vad han tyckte och det är bra. Problemet är att jag inte alltid kan lyssna….

I början av mars micklade jag med medicinen. Samtidigt blev jag förbannad på psykiatrin för att dom inte hjälpte mig med stöd vad gällde anpassningar i jobbet. Påsken innebar tusen driljoner aktiviteter och träffa släkt m.m. Det blev för mycket. Jag stod även och höll information för 200 pers i två omgångar.

Allting är så jäkla kul. Det går inte att sortera. För om jag drar ner på en del engagemang så är inte jag mig själv längre. Det handlar om val och det handlar om att tänka i längre framtidsperspektiv.

Men mitt liv är så här. Och det är inte så lätt. Just nu är det nog mest det att jag behöver hitta mönster för att kunna förstå vad som händer inuti mig. Ibland tänker jag: Oj nu har jag nog varit hypoman en period, eller: Undrar om jag är på väg ner under vattenytan? Ibland tänker jag att jamen nu kan jag nog säga till folk att jag mår bra….. och nästa dag stjälper allting.102

Till viss del handlar det om hur jag planerar mina arbetsdagar. Jag har inte särskilt stor framförhållning här heller. Mitt i situationen räknar jag timmar, men det är inte bara det som är viktigt utan faktiskt hur timmarna ligger. Att jobba 13-17 kan ibland vara lika jobbigt som att jobba 8-16.30, beroende på hur dagarna runtomkring ser ut. Allt hör ihop. Och blir det dumt alltihopa så sitter jag med svidande ögon och gråter.

I fredags när vi skulle på vernissaget så var jag rädd för att det skulle göra att jag blev dålig. Jag önskade egentligen att inte behöva åka. Men det gick ju bra. Sen vet inte jag hur lång tid det kan ta innan det visar sig att jag har gjort för mycket. Jag vet inte vad som händer t.ex. hemma hos G som gör att jag reagerar med hypomani eller blir så trött att deppet knackar på.

Ute växer gräset alldeles för högt. Scillan har gett sig av och nu kommer min älsklingsblomma Förgätmigej och Liljekonvalj-doften sprider sig redan från backen bakom huset. Jag borde gå ut och gå eller göra nån utenytta, men har svårt att förflytta mig på nåt sätt. Och det finns alltid saker att göra inne. Om jag är själv så blir inget färdigt. Jag börjar överallt men slutar aldrig med nåt utan hoppar till nästa grej. Och om min man är hemma så blir inte heller så mycket gjort. Jag vet inte varför.

Ja så här är mitt liv. Det händer saker som ger ett skov, eller så kommer ett skov som gör att jag 110reagerar på olika sätt och livet blir nån form av pannkaka. Min kurator försökte nog hjälpa mig med detta. Att jag själv måste ha makten att styra mitt liv på nåt vis.

En stor svårighet när det gäller det där är och förblir faktiskt……. min mamma. Och alla mina samvetskval. Blickar, ord, suckar…. Allt det som alltid funnits, men som fortfarande gör lika ont.

Det gäller för mig som för många andra; att välja. Men det är kanske svårare när man har barn som Gabriella.

I natt har vi smsat till varandra inpå sena natten. Hon har haft det besvärligt. Jag har alltid haft bra sms-kontakt med mina barn.

Jag ska inte vara vaken på natten. Det är inte bra för mig som bipolär.

Men min dotter betyder så otroligt mycket. Det är viktigt för henne att ha en mor som finns där.

Och den modern råkar vara jag….

Kram på er och hoppas ni får en fin dag.

105

4 tankar om “Hitta mönster

  1. Maria skriver:

    Hej min finaste vän 🙂 balansen mellan för mycket och lagom finns inte hos mig heller utan det brukar märkas efteråt ….. just nu håller jag på o skapa mig en skön balans i livet med gräsklippning och hallonhäckar och vinbärsbuskar och så naturligtvis en go gubbe 😀 och så jobb naturligtvis men jobbet har blivit mer lagom i tid och så … och snart hoppas jag att kunna svänga förbi dig nån eftermiddag när jag kan sluta lunch …. ha en skön dag och du är modig som håller föredrag för så många …jag beundrar dig ❤ massor med kramisar

  2. Polär Marielle skriver:

    ❤ Ja det finns kanske lite anledning till att vi trots en massa års uppehåll ändå alltid har varann. Likheter…. Balans mellan för mycket och lagom… haha, nej den har aldrig funnits varken för dig eller för mig. Lite förbjuden frukt så där… har alltid lockat. Kram på dej din förbaskade männska ❤ Jag beundrar dig med, det vet du. Du är en slags hjälte. ❤ Nu har det gått alldeles för länge sen vi träffades sist. ❤

  3. K skriver:

    Vad härligt med liljekonvalj runt husknuten. Det är min absoluta favoritblomma. Svårt att hitta en balansen, ibland som att balansera på en slak lina. Vad kul att det gick bra att gå vernissaget. Det är viktigt med sömn men svårt att alltid vara förnuftig att ta till sig det, själv när det är något som engagerar en och måste ske ”just nu”. Tycker du är en fin mamma som månar så mycket om att Gabriella ska ha det bra. Roligt att du fixat hålla föredrag inför så många människor, friskt vågat. Bara du inte tar på dig för mycket så det stjälper dig. Med mig är det lite upp å ned, har mina svackor som suger rätt mycket energi. Lite svårt att samla tankarna här och skriva nåt vettigt. Lämnar iaf ett litet avtryck som visar att jag bryr mig. Sköt om dig. Kramar/K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s