Skit

Idag gör jag sista arbetsdagen före semestern. Kommer att jobba eftermiddag så när jag nu skriver är det förmiddag. Jag känner att jag mår ganska bra egentligen. Våren har inte varit fullt så svår i år. Kanske faktiskt för att den inte varit så solig och varm. Inga skitiga fönster som bråkat med mig, inga blommor som skulle planteras i utekrukor, inga måsten överhuvudtaget faktiskt. Jag vet inte hur man ska se på det för jag tycker om värme och sol och porlande bäckar… men det spär på min stress. En vacker dag i framtiden kanske jag klarar att hantera det där, det hoppas jag för jag saknar sommarvärmen.

I förrgår var jag och Gabriella till hennes psykdoktor. Han är verkligen jättejättebra. Hon har fullt förtroende för honom och ville prata själv med honom en stund också. Det gillar jag. Allt hon klarar att göra utan mig gillar jag 🙂 Vi hade även en stund som vi pratade tillsammans alla tre och hon har enormt mycket frågor, som stackars dr inte alltid kan svara på 🙂

Jag är väldigt ledsen över hennes bekymmer faktiskt. Och jag vet inte hur jag ska bemöta det. Jag vill att hon ska kunna anförtro sig till mig och jag vill finnas där för henne liksom. Samtidigt är jag rädd att förstora upp allt. Hennes läkare jämförde hennes tankesystem med tics fast dom satt i hjärnan. Jag förstår hur han menar. Hon har haft så med olika saker sen hon var liten. ”Grejer” som har hållt på ett tag och sen gett sig. Om man gjort för stor affär av det så har det förstorats istället. Så nu vet jag ju inte om vi ska prata om det för att det är bra för henne eller om jag ska avleda samtalen och hoppas att det försvinner så småningom.

Jag ska ringa psykiatrin och be om en samtalstid med läkaren för anhörigstöd. Det borde jag väl få tycker jag.

Men jag har inte tid. Igår när jag åkte till jobbet fick jag plötsligt punktering!!! Det har jag faktiskt aldrig fått förut, så nån gång ska väl vara den första. Jag ringde min man och han är faktiskt väldigt underbar ibland 🙂 ❤ för han kom åkande alla milen för att byta däck på min bil 🙂

Under tiden tänkte jag att jag skulle gå resten av biten till jobbet för det var inte så långt trodde jag. Men fick för mig att jag skulle gena genom ett skogsparti och gick FEL!! Så jag nästan var tillbaka på samma plats jag startat! Jaja, sen gick jag rätt alla fall, fast jag aldrig gått den vägen tidigare. Hamnade i en park som jag alltid rejcat förbi förut och aldrig ens tänkt på. Jättevackert och vilsamt! Sen fick jag för mig att jag skulle gena igen och gick in i ett villaområde (genvägar är senvägar = sant!). Framför mig gick en kvinna med sin hund. Jag kände igen kroppshållningen och när hon råkade vända sig om så var det… min läkare! Världen är liten. Vi pratade lite om väder och hunden osv och sen gick jag vidare… och visste plötsligt inte vart jag var igen! Jag kom rätt ändå och ja, promenaden blev nog längre än jag trott först. Jag kollade på internet och körsträckan skulle vara 3,6 km men jag hade säkert gått 4-5…. Precis när jag kom in genom dörren på jobbet var det som att öppna himlen och regnet bara vräkte ner.

Allt gick bra. Nytt däck och idag är en ny dag.

Som börjar med att jag öppnar kuvertet från skatteverket. Och det blev skit. Peter och jag har nu försökt förstå hur det kunde bli så lite för mig, men en del har nog med bilersättningen att göra, för även om jag jobbar alla dagar i veckan och har suttit och räknat ut exakt hur många det verkligen blir så får jag bara halvt avdrag ändå eftersom dom drar hälften eftersom jag jobbar hälften och därmed har dom nån idé om att jag kör hälften av vad jag annars skulle göra. Jamen hej och hå, varför satt jag där och räknade dagar, när dom ju ändå hade bestämt i förväg hur många dagar jag åkt bil till och från jobbet!?

I stort sett allt annat betalade jag högre skatt på än Peter. Varför betalar man skatt alla år? Är inte det för att stötta människor som är sjuka på nåt sätt och inte KAN jobba fulltid? Är det inte för att sjukvården ska fungera så bra som möjligt… gör psykiatrin det? Är det inte för att skolan ska vara så bra som möjligt även för de som har det svårt…. är det så i dagens verklighet?

Man kan säga att vi har det bättre än i många andra länder… En dum jämförelse. Ja vi ska vara tacksamma och det finns dom som svälter och vi har det bättre. I USA har dom det svårare eftersom de måste ha bra försäkringar för att få sjukvård överhuvud taget. I Storbrittanien måste dom ha skoluniform och där finns fortfarande aga.

JA vi har det bättre. Vi kan göra en random jämförelse både här och var. Och det har väl inte med saken att göra mer än att jag har samvetskval när jag beklagar mig över pengar.

För här sitter jag och betalar en jävla massa i skatt, och har kanske snart inte råd att åka och jobba. För det är nog så att vi skulle tjäna på att jag blev hel ”sjukpensionär” och sålde bilen. Eller ännu hellre försvann eftersom jag är en parasit.

Så många människor som tror att om man är sjukpensionär och har en sjukdom som inte syns (och därmed inte har nån sjukdom) så är man lat och parasit. Speciellt om man kan påta i trädgården eller hjälpa till att måla om huset, för det måste vi nästa år och det är klart att jag måste hjälpa till.

Jag vet inte vad jag svamlar om knappt, mer än att allt känns skit.

Och så har jag en dotter som inte kan gå och ibland blir sämre i sin kropp. Och just nu har hon även andra bekymmer som jag skulle vilja lyfta bort från henne. Långt bort och slänga på nån sophög nånstans, gräva långt ner i backen så INGEN INGEN INGEN nånsin behöver drabbas av det där.

Ja jag vet att jag ältar och jag vet att jag är bitter… Jag vill ha en 26-årig dotter som är frisk och kry och lever ett ganska normalt liv. Tänk om hon hade ett vanligt jobb, familj, kanske körkort…. Nej, jag älskar henne som hon är. Men det är just det. Jag älskar henne så mycket så jag önskar att hon slapp vara med om detta.

I serien om Bipolär sjukdom som gick på TV sa dom att när det kommer ett skov så kan man tänka att det går ju alltid över. Men min dotters bekymmer gör ju inte det. De går inte över.

Och jag hoppas inte längre på mirakel. Det gäller att hantera situationen som den är.

14 tankar om “Skit

  1. Mia skriver:

    Mia

    Ni tror att jag låtssa och över driver? Att jag gör mig till för att får allt att verka värre än det är?

    Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.

    Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m. & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.

    Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar.

    Vad jag gör på min fritid!
    Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt.

    Om den jag söker!
    Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta.
    Vad vill jag göra med dig
    Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand.

    Vilken kontakt är jag öppen för IRL – Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul
    Etniskt ursprung Europeisk
    Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän / Chattvän

    Läs gärna min blogg:

    miamiamia.bloggplatsen.se

    Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m. Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad!

    E-mail: mia2@home.se

    miamiamia.bloggplatsen.se

    Mitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.

    Skämmas över ensamhet ?

    Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta.

    Hoppas att ni kan hjlpa mig med detta ! Tack i förhand! På återsende !

    / Mia.

    E-mail: mia2@home.se
    Blogg: miamiamia.bloggplatsen.se

    • Polär Marielle skriver:

      Hej Mia! Och hej alla ni som läser detta!
      Kul att få vara lite kontaktannons här på bloggen!
      Beskrivningen funkar ju inte riktigt på just mig eftersom jag inte har Asperger, men hoppas du ändå får ut lite av att läsa min blogg! I övrigt hoppas jag att någon annan som läser här kan känna igen sig och vilja ta kontakt med Mia!
      Så välkommen hit och hoppas du fortsätter att läsa! Kram!

      • Mia skriver:

        Din blogg är läsvärd tycker jag. Hoppas att vi håller kontakten ändå. Hoppas att du sprider min blogg vidare. På återsende hoppas jag.

      • Polär Marielle skriver:

        Kul att du tycker den är läsvärd! Jag har kollat in din också – jättefin. Jag ska försöka sprida den. Och att du har skrivit här gör ju också att andra kollar in den!
        På återseende, säger jag också!
        Kram!

      • Mia skriver:

        Jag tycker att den är bra. Hoppas att vi kan stödja varandra m.m. Tack för du tycker om min blogg. Tack för du sprider den vidare. Jag håller med och instämmer. Hoppas att vi hörs igen! Hoppas jag! På återsende!

      • Polär Marielle skriver:

        Hej igen! Som sagt lägg in mera eget i din blogg så få du ännu fler läsare!

      • Mia skriver:

        Hur gör jag då? Tips!

      • Polär Marielle skriver:

        Nejmenalltså… förstår nog inte ditt problem/vad vill du ha hjälp med? Jag menar så här att istället för att kopiera sånt som nån annan skrivit så kan du hitta på saker att skriva själv!

      • Mia skriver:

        I bland är det svårt för mig!

      • Polär Marielle skriver:

        Jag tänker att om det är svårt för dig att fantisera ihop något eget så kanske du kan skriva utifrån Teman med rubriker om dig, t.ex. ”Detta är jag” – och så skriver du ett inlägg där du berättar om dig själv, sen kan du skriva ”Detta tycker jag om” – och berätta om sånt, eller andra åsikter om nåt. Eller speciella saker som du har gjort, böcker du har läst och vad du tycker om dom, nån film som du sett. Dina svårigheter….
        Alltså det finns hur mycket som helst att skriva om. Börja med din vardag och vem du är! Tänk på att vi läsare inte har en aning om vem du är så det är alltid roligt att få veta det!

      • Mia skriver:

        Jag är en kvinna, mamma, fru. Men egentligen är jag inte skapt till att vara ensamhet. Har mina hundar. Har min sysselsättning på kommuns psyktrin och är ofta ledig på helgerna och vissa vardagar. Mina intressen ligger mest i djur, natur, sjön, promenad, skärgård m.m. Medmänsklighet och omtanke är det viktigaste i livet. Tänk om några av mina bästa framtida vänner finns här. /mia2@home.se

      • Polär Marielle skriver:

        Precis sånt här kan du ju skriva på din blogg.

  2. Mia skriver:

    På återsende!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s