Relationer när det gäller en dotter med funktionsnedsättning och lite annat

Jag ska börja detta inlägg med att säga att jag är lite frustrerad faktiskt. Jag fick en kommentar här på bloggen som var lite annorlunda och jag tyckte först att det var lite kul. Det var som en slags kontaktannons och reklam för personens egen blogg samtidigt. Jag kikade lite, men inte några noggrannare studier av vad som stod. Efter ett tag kom kommentar efter kommentar som var ganska jobbiga. På hennes blogg fanns inlägg som hon inte skrivit själv, och vad jag förstått så har människor blivit både ledsna och trötta på henne för att hon tar inlägg från andra och sätter in i sin blogg utan att länka varifrån det kommer. Det här har jag försökt påpeka till henne och svaren till mig från henne har varit lite… annorlunda. Men jag har inte direkt ork och engagemang att hjälpa henne.

Så nu säger jag återigen: Be någon hjälpa dig så du kan skriva en blogg som människor tycker om! Och till mina andra läsare; om nån har ork att hjälpa henne så kan kanske hennes blogg bli intressant.

Ja ibland går liksom all energi ur mig till saker som kanske är skitsaker, jag vet inte.

IMG_0545

I går var jag i storstaden och var på restaurang med mina gamla arbetskamrater. Sist vi gick ut blev vi bara tre. Vi hade förstås jättetrevligt ändå, men den här gången blev vi fler. Vi var på en Tapasbar som var en App-restaurang, dvs man beställer maten via en App i telefonen. En massa smårätter och det var verkligen härligt att kunna bestämma och kombinera själv, beställa in mer efter hand osv. Jag skulle ha kunnat äta hur länge som helst! 😀

I vanliga fall så brukar jag ju sova över hos en av dom, men den här gången valde jag att åka hem eftersom Gabriella skulle ha kommit hit som idag. Men hon sa i förrgår (tror jag) att hon hellre ville komma på onsdag eftersom tisdag är en städdag och då vill hon inte åka nånstans. Jag hade inget emot det alls. Nu fick jag en alldeles Egen Dag idag och det är alltid skönt.

Mina män Peter och Andreas åkte ju iväg på sin segelvecka igår. Jag tycker att det känns lite jobbigt att jag inte är själv hemma nu utan att Gabriella ska komma hit när dom är borta. Jag klarar ju förstås alltIMG_0568 själv men lite jobbigt är det. Helst ska man hitta på roliga saker att göra, samtidigt som ifall det är varmt orkar hon ingenting annat än att bada. Och så är det matlagning. Att hitta på sånt som går ner i fröken Johnsson. Det är konstigt… alla år som man har anpassat sig och hittat ett sätt att leva tillsammans med henne, och när hon flyttat så blir allt det där mycket svårare. Det är som om jag blivit bortskämd.

Igår innan jag åkte iväg från storstaden fick jag ett telefonsamtal från henne…. För flera år sedan, precis när hon flyttade hemifrån (19-20-årsåldern) så var hon ihop med en kille. Det är den enda kille hon har haft på riktigt. De var ihop länge men allt rann ut i sanden till slut. Igår hade han varit och hälsat på henne. Självklart tycker jag att det är kul och hoppas att hon kan vara tillsammans med honom igen, för hennes egen skull, självkänsla osv. Men samtidigt är jag orolig. Han vill inte vara ihop men ändå gör han närmanden. Det är svårt att skriva om detta. Hon bor ensam och personal finns inte i närheten. Händer något måste hon ringa till dom eller larma. Det funkar ju förstås inte i stunden… Han är inte aggressiv på något sätt utan väldigt trevlig. Jag kan nog prata med honom om det mesta.

Ja, hur vill man ha det som mamma… Jag vill att hon ska vara älskad och ha det bra, gärna med en snäll och trevlig pojkvän. Samtidigt är jag orolig. Tänk om han gör henne illa…

Jag minns då när dom blev ihop, hon pratade med honom i telefon när hon var på sitt rum hos oss. Fnittret och de långa lågmälda telefonsamtalen. Inte ens då visste jag om jag skulle ställa mig positiv eller inte. Och jag minns när jag skjutsade henne hem till honom och hjälpte henne i trapphuset med rullstolen. Jag tyckte det var lite jobbigt faktiskt, han är så mycket äldre än hon och att lämna in henne hos honom… Nä jag vill nog inte skriva mer om det.

IMG_0581Nej kära vänner! Nu väntar gårdagens disk och dammsugning av nedervåning. Och så ska jag passa på att njuta i tystnaden i trädgården, och i solen…

Ha det bra!

Andreas kom ju med tåget på midsommarafton och det är ju ett tag sen nu. Men jag sätter in denna bild här i alla fall. Nu är han ju borta igen, fast i segelbåt. Bild på den kanske kommer nästa inlägg. 🙂

4 tankar om “Relationer när det gäller en dotter med funktionsnedsättning och lite annat

  1. Allt oviktigt skriver:

    Förstår vilken bloggare du menar och den suger bara energi.
    Skönt att du fick lite egentid och hoppas att det löser sig på bästa sätt mellan din dotter och mannen

    • Polär Marielle skriver:

      Ang bloggaren så är det värsta nu att jag har samvetskval och skulle vilja hjälpa till istället. Samtidigt som jag inte har ork att engagera mig på det sättet.
      Jag fortsätter med mitt bloggande, läser de bloggar som jag har lust med och svarar på de kommentarer jag känner mig bekväm med.

      I övrigt hoppas jag du har rätt att det löser sig.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s