Hej på er i sommarvärmen!

Jag ser att jag har läsare, men inte vilka och många som inte kommenterar. Min nojja tar form. Man måste förstås inte kommentera, och jag vet att jag har tagit bort några kommentarer. Och som sagt så tar min nojja form… men det är fortfarande min blogg och jag hoppas mina gamla bloggvänner ändå finns kvar. Jag plockar inte bort hur som helst vad som helst, utan det jag plockat bort som skrivit kommentarerna finns särskilda skäl.

IMG_0606

Här har varit några stressiga dagar. Det känns som om jag sprungit runt som en skållad råtta. I går hände som ni kanske läste, nåt otäckt. Vi var ute och badade, jag doppade huvudet under vattnet som jag alltid brukar göra och sen fick jag liksom inte igång andningen. Jag tappade andan helt och började sen hyperventilera. Simmade mot land – simmade och simmade men det kändes jättetungt. Jag hann till land. Om det hade varit längre bort så hade jag inte klarat det. Jag kunde inte andas och när jag sen kunde så fick jag ändå ingen luft och som sagt hyperventilerade. Jag satt på en sten i vattnet och fick tillbaka andan så småningom. Alltihop var så otäckt. Inget fabulerande, utan det kunde verkligen ha gått åt helsike. Jag satt där sedan och tittade på Gabriella när hon badade. Jag sa till henne att det inte var nån fara, så hon förstod aldrig hur illa det var. Skönt att hon inte tjatade att jag skulle komma i igen. Hon klarade sig själv. Simmade, gjorde sina konster, dök, flöt på rygg. Det är så härligt att se henne i vattnet. Hon är så orörlig på land, men i vattnet är hon helt otrolig.

Jag gick i och hjälpte  henne upp sen. Vägen mellan huset och till sjön var lång och jobbig i går. Jag hoppas hon får upp smidighet och styrka snart så det går bättre.

Jag ringde min mamma senare på eftermiddagen, men hon förstod nog inte riktigt utan gnällde överIMG_0609 värmen och att hon hade varit på framsidan av sitt hus och rensat rabatter. Där ligger solen på som mest och trafiken alldeles inpå. Jag kan ju tycka att det är hennes eget val och ett väldigt dumt val. Jag förstår faktiskt inte varför. En annan dag när jag pratade med henne berättade hon om alla säckar med ris som hon ständigt fick ihop och sparade i den gamla lekstugan för att sen köra på tippen. VARJE DAG! Jag frågade var hon får allt ris ifrån. Och svaret blev irriterat, det finns ju hur mycket ris som helst… jaha. Tur att vi bor på landet så vi slipper sånt. Här får hallonen växa vilt och ingen mår dåligt av  det…

Oj vilken urspårning! I dag ringde hon i alla fall nu på morgonen och frågade hur jag mådde. Skönt med ett sånt telefonsamtal ändå.

Jag vet inte hur jag mår. Tung och trött. Ska försöka ta det lugnt och låter bli att handla. Borde till apoteket, men klarar mig egentligen tills i morrn eller kanske ännu längre.

Jag har lite plikter. Badet förstås, men jag ska hålla mig intill land. Sen ska jag städa kaninburen. Ikväll ska G ha hjälp upp till duschen. Förutom de vanliga sakerna förstås: tvätten, matlagning, disk.

Jag får lite alternativa lösningsförslag och även förslag på vad det kunde bero på. Jag är ganska säker IMG_0613på att det var stressrelaterat.

När det gäller Gabriellas fysiska svårigheter som jag skrivit om förut och att hon behöver mycket hjälp här, tror jag kommer att lösa sig efter hand. Vi behöver båda hitta rutiner som passar oss.

Min mamma undrade om det skulle vara bättre om vi utgick från Gabriellas stuga och åkte iväg på aktiviteter. NEJ absolut inte. Här kan man gå ut och ha sjön alldeles utanför. Inte skulle det vara bättre att åka bil nån mil till nån annan sjö. Och att hitta på andra aktiviteter i denna värme är totalidiotiskt.

Om vi skulle utgå ifrån hennes bostad och åka hit för att bada och sen tillbaka dit igen skulle också vara helt dumt. Att sitta i en bil så långt (flera mil) för att bada utanför vårat hus och sen tillbaka med henne. Nej det kanske andra människor kan, men inte hon. Här skulle jag vilja ge en massa förklaringar kring hennes funktionshinder, men hur jag än vänder och vrider på det i mitt huvud så blir det inget bra och jag orkar inte. Om man har följt min blogg så vet man nog hur svåra funktionshinder hon har, och om du som läsare är ny så får du svar om du fortsätter att följa. Just nu orkar jag inte riktigt förklara allt.

Tanken att kunna anpassa i vårt hem för att hon ska klara sig själv bättre… nej. Hon är vuxen, hon har flyttat hemifrån, vi kan/ska inte ha varken trapphissar, duschstol, fläkt, rullator, rullstol, större toa på nedervåningen, tröskellöst…. Nej, jag kanske är vrång och dum, men det här är vårt hem (Peter och mitt). När hon åker hem till sig vill jag inte ha anpassningar kvar här. Hon har bott här i så många år och jag har anpassat hela mitt liv åt henne. Jag har längtat efter den dag hon skulle flytta hemifrån.IMG_0734 OCH hon avslutade till och med gymnasiet ett år för tidigt för att hon skulle få flytta när hon var 19.

Det har inte varit enkelt, men jag har aldrig ångrat hennes flytt. Och jag behöver den här tiden mellan hennes påhälsningar. Under senare år har mina skov i min bipolära sjukdom blivit längre än förut. Jag tror att jag är sliten. Fruktansvärt sliten. Och det kommer nu när det värsta är ”över”.

Men… idag är det nya tag som gäller…

Kram på er därute. Och ge gärna ett litet livstecken. ❤

 

6 tankar om “Hej på er i sommarvärmen!

  1. Ann-Britt skriver:

    Usch så otäckt det måste ha varit för dig i vattnet! Tiden måste ha verkat som evigheter innan du kom upp till land! Tror som du att det ev, att det är stressrelaterat! Det var nog bra att inte Gabriella uppfattade vad du var med om.

    Ta vara på dagen / önskar dig en fin helg!

  2. isabella skriver:

    Det måste ha verkligen varit hemskt för dig i vattnet. Tur att det gick bra. Trevlig helg!

  3. S skriver:

    Hej Marielle! Jag läser bloggar av och till just nu, och när jag läser är det bara ibland som jag kommenterar, jag orkar liksom inte samla tankarna. Så en del av de ”hemliga besöken” är säkert från mig!

    Men fy vilken otäck händelse i vattnet! 😦 Man läser ju varje dag nu om folk som drunknar och hur fort det kan gå. Även om man kanske tycker att vattnet i en sjö inte är så kallt så är det många graders kontrast mot värmen i luften, jag tror att kroppen kan bli chockad, och att du är stressad gör säkert inte saken bättre. Det är nog bra om du undviker att ge dig ut på djupt vatten om du inte måste. Jag är verkligen glad att det ändå gick bra. Trist att du inte fick bättre förståelse från din mamma.

    Möter du attityden att du inte borde vilja att din dotter är mer självständig, att du borde vara en ”duktig mamma” som tar hand om sitt ”stackars funktionshindrade barn”? Själv tycker jag att det är begripligt och vettigt om du vill att hon ska klara sig själv så mycket som möjligt, både för hennes egen skull och för din. Kombinationen av sjukdomen och mycket ansvar på sina axlar under lång tid gör att man blir sliten, det betyder förstås inte att du inte älskar henne. Det kan låta lite tvärtom att du inte vill anpassa ert hus med trapphissar o.s.v. men jag tror jag kan förstå känslan där också, att mellan varven få vara ”vanlig”, de flesta vanliga föräldrar vill ändå att barnen till slut flyttar ut, hur mycket de än älskar dem, det tillhör livets gång.

    Ha en fin söndag och simma lugnt! ❤

    • Polär Marielle skriver:

      Hej S! Jag är glad att du tittar in här i alla fall! Jag möter alla möjliga attityder om hur jag borde vara som förälder, bla de du beskriver. Det är tufft och känns som om man aldrig duger i en del andras ögon.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s