Vardagskärlek!

Igår kväll kom vi hem från vår 13-juli-resa. Peter och jag blev ”ihop” den 13 juli 1984. 1986 åkte vi på vår första 13-juli-resa. När barnen kom 1989 och 1993 blev det några år som vi reste hela familjen på semestrar, men i början på 2000-talet (eller mitten) kom våra egna resor igång igen. Första åren var barnen hos mormor tror jag men så småningom flyttade Gabriella hemifrån och Andreas var själv hemma. Det har alltid känts speciellt med detta datum, något eget att fira. 1994 i augusti gifte vi oss, men det har inte alls samma betydelse för oss. Vi hade ju redan varit ihop i tio år då, så de tio åren måste få plats i våran  historia också och därför firar vi hellre 13 juli.

I år fyller vi alltså 31 år tillsammans. Om man slänger om siffrorna så blir det 13, som i 13 juli 😀 Förra året fyllde vi jämnt. Häftigt. Jag tror inte att folk (typ släkt) omkring oss förstår riktigt vad detta datum och alla åren egentligen betyder. Vi har gått igenom så mycket tillsammans och för varje år som går känns det extra påtagligt. Samtidigt tänker jag ibland på människor som inte har en respektive särskilt länge och man kan undra vad det är som skiljer. Är det att man inte hittat den rätte eller handlar det om inställningen? Eller är vi så dumsnälla så vi inte fattar att man inte alltid måste ge med sig när vi bråkar? 😀 Är det så att en del inte förstår att det är skillnad mellan förälskelse och vardagskärlek? Tolerans, acceptans, respekt… eller helt enkelt förmåga att hålla käften och gå ut ur rummet 😀 ? Förmåga att efter ett väldigt impulsivt utbrott kunna säga förlåt. Ja det finns mycket att fundera över.

IMG_0939

När vi blev tillsammans 1984 hade vi redan känt varandra i flera år. Vi hade samma ideal, samma sätt att se på livet. Jag tror det var viktigt. Vi kan fortfarande gå långa promenader och prata om ganska djupa saker. Många gånger har det handlat om våra barn; hur man ska bemöta dom när det gäller olika saker. Tankar kring vad som är viktigt i ett långtidsperspektiv och saker som är viktigt eller oviktigt i vardagen. Är det viktigt att alla sitter och äter frukost vid samma bord och riskerar att få en mugg choklad kastad på sig om man säger nåt som någon annan inte orkar höra, eller är det faktiskt okej att äta frukost i soffan i vardagsrummet? Och…. efter att det varit okej i hur många år som helst, faktiskt testa igen med frukost i köket för alla samma tid?

Vardagskärlek kan handla om punktering på bilen många mil hemifrån. Jag har tänkt på det ibland, det hände för nån månad sen tror jag. Jag fick punka ca 5 mil hemifrån. Jag ringde hem och frågade snällt om Peter ville komma och hjälpa mig. Han sa okej och satte sig i bilen och åkte till min bil. Jag gick genom hela orten för att komma till kontoret som jag kunde jobba utifrån. Jag skulle egentligen ha åkt en massa fler mil men ställde in det. Och Peter hade ju kunnat skjutsa mig när han kom.

IMG_0972

Vardagskärlek kan även handla om att Peter kanske faktiskt inte hade haft nån lust utan jag fick stoppa nån annan som kunde hjälpa mig. Jag hade ju naturligtvis respekterat det. (Dock lite hysteriskt men ändå 😉 )

Senaste dagarna innan vi åkte på vår lilla tripp har jag haft lite mejldiskussion med min svärfars sambo. De gör allt tillsammans och någon av dom får alltid ge vika. Ofta är det en och samma person som får ge vika alltid. En person vars intressen i livet alltid blir ratade. När hon skriver till mig så skriver hon i ”vi-form” , dvs ”vi tycker att”.  Och jag vet ju egentligen att det är en av dom som tycker  och den andra som får ge med sig.

IMG_1011

I vår familj är det ofta jag som får ta hand om saker till syvende och sist. Ungar och hem. Men jag skulle inte vilja förändra min man, jag skulle inte vilja tvinga honom till saker som jag vet att han inte skulle känna sig bekväm med. Om han inte får vara ute och resa så skulle han inte få vara just han. Och vem älskar jag då? Inte den riktiga Peter, utan en omformad Peter, och det är ju inte den Peter jag en gång faktiskt blev ihop med.

Livet själv med allt jävelskap runt Gabriella, och samtidigt se till att Andreas faktiskt fick vara en egen liten pajsare 😉 har inte varit lätt. Att alltid finnas där, ordna, rycka ut, prata bra till människor som inget fattar så att de kanske faktiskt förstår NÅNTING överhuvudtaget. Att hjälpa henne genom hennes helvetesliv och att alltid visa kärlek till min lilla knobbe; bära honom, krama honom, hålla om honom, prata, diskutera, förklara och så småningom våra sms i natten när han inte varit hemma utan sovit nån annanstans. All oro och all moderskärlek.

IMG_1018

Och så mitt i allt vad denna blogg mestadels handlar om; mina deppras och mina hypomanier. Som en hinna över ovanstående, eller som om nån stod en bit bort och sköt pil PANG in i min vardagsjävlighet, och så sprack alltihopa ännu mer. Livet. Och alla tårar. Vakna nätter… och nätter som en klubbad oxe!

Vart var han då? Jamen han förstod inte. Han förstod faktiskt inte.

IMG_1040

Japp…. och detta inlägg skulle alltså handla om vår resa den 13 juli till 15 juli år 2015. Jag har skrivit med penna och papper i en dagbok och hade tänkt att föra över det hit. Hm i kväll kommer Gabriella hit så det är inte säkert att jag hinner då heller. Och vem vet vad som är viktigt egentligen… En berättelse om olika platser vi besökt eller en filosofisk väldigt lång historia om två människors liv tillsammans i en värld som inte varit enkel….

Japp… nu ska jag ta hand om Andreas glömda disk och tvätt och ja vardagskärleken!

Kram på er!

8 tankar om “Vardagskärlek!

  1. TereseS skriver:

    Den 13:e Juli är ett kanon datum. Vi gifte oss fredagen den 13:e Juli 2012 🙂

    Det är lätt att glömma vardags kärleken, vissa små handlingar kan betyda mer än ett stort spektakel.
    Många kramar 💖

  2. Cecilia skriver:

    Vissa hjärtan hör ihop, så enkelt är det ❤️❤️❤️

  3. beijingxtd skriver:

    hej, min svenska är int så bra, men jag läsa din blogg och jag gilla det

    • Polär Marielle skriver:

      Hej, vad roligt att du läser här. Jag har ju sett ditt namn här förut så jag är så glad att du är kvar. Jag är lite nyfiken på vem du är, så du får gärna berätta om du vill. Kul att du tycker om min blogg!

  4. beijingxtd skriver:

    I’m a Chinese who lived in south Sweden for several years. I tried to study Swedish, for about 9 months. I did learn some words and can read simple news on DN.SE. I was very happy to find your blog to get a chance to understand an average Swede’s everyday life.
    Sorry I didn’t check replies these days. Now I have moved back to Beijing China, new job, new apartment, new life. Still I recall some life details in Sweden. I remembered you once moved to some other site, was it google blogger? Anyway, please keep blogging, you have many followers, including one from another continent thousands of miles away.

    • Polär Marielle skriver:

      Hi! What a nice presentation! I like it very much. You’ve been at my side before and I did not know anything about you, so now I can learn to know you and that I like!
      I hope you still can tell me about you too, in the comments. The other site blogg you mention is not there anymore. Soo this is the one I use and write in.
      I hope you stay here and read my texts. I am very pleased
      🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s