Dag 1

IMG_0922I dag är det torsdag. Igår skjutsade jag hem Gabriella till sig. Det var ingen rolig dag. Det är nästan som om det har varit varannandagsyndromet. Dagen innan var hon nämligen jätteglad och trevlig. Vi åkte till samhället och handlade och sen till ett slussområde med stora forsar i närheten som vi stannade och tittade på. I området fanns även väldigt söta och fina hus med snickarglädje och fina trädgårdar. Det tyckte hon var kul att se så vi åkte vidare åt ett annat håll där det fanns en sjö. Jag var ritktigt chockad, hon brukar inte vilja åka iväg på måfå så där utan vill ha ett ordentligt mål. Vi åkte sen tillbaka och maten blev sen men det funkade också.

Däremot var gårdagen ett helvete. Det kan ha ett samband med dagen innan och dess annorlunda mattid och spontanitet. Sånt kan komma i efterhand även om det verkar bra just då. Men i alla fall, så vaknade vi sent och hennes morgonrutiner och packande tog oändligt lång tid. Jag gjorde mat och sa att jag skulle strunta i att diska så vi kunde komma iväg i tid, men likförbannat tog det väldigt lång tid för henne. På nåt sätt kändes det som mitt fel eftersom jag borde ha gjort allt i rätt ordning och inte ”slöat”. Det är så svårt. Man tror att allt är okej när humöret är bra (som dagen innan), och så har det i alla fall blivit fel. Maten blev som sagt försenad men vi kom iväg med alla tusen driljoner saker hon hade med sig. MEN hittade inte hennes dörrnyckel. En personal från boendet kom och låste upp åt oss och erbjöd sig samtidigt att handla och hjälpa till att packa upp. Jag blev så glad, men samtidigt rädd för att saker skulle bli fel igen. Vi bestämde att pesronalen skulle handla och jag skulle packa upp. Saker som var glömda eller packade på fel ställen så vi inte hittade dom och så hade hon glömt att säga till om att hon behövde vaniljyoughurt och personalen hade ingen mobiltelefon med sig. Allt löste sig ju med Gabriella var så slut så hon grät. Vi sa hej då och hon gick in i duschen. Dörr nyckeln hittades och jag åkte hemåt.

Idag sov jag tills jag vaknade och det var faktiskt i rätt bra tid även om jag varit uppe ganska sent. Jag åt frukost på altan. Läste lite. Även om det var lite gråmulet så var det inte kallt. Nere på vägen kom en bil jag kände igen; en ”granne” i byn bredvid eller hur man ska uttrycka det. På landet gör dom storaIMG_0946 avstånden att man är grannar trots att man kan bo flera km från varandra. Den här killen umgås med min man men jag känner honom förstås väl också. Han visste inte när Peter skulle åka till fjällen så  han kom och pratade lite med mig. Jag gick och mötte honom på parkeringen på andra sidan huset. Jag tycker jättemycket om honom, men (förlåt gode gud) hade ingen lust alls att fika med honom, så vi stod där på parkeringen. Han var nog sugen på kaffi och sällskap, men jag låtsades vara dum och inte fatta det, så till slut åkte han.

En glutt på facebook och så såg jag att min goaste barndomsvän inte kunde komma och hälsa på mig idag som eventuellt var tänkt. Det kommer fler dagar. Nu kan jag äta upp bakelsen jag köpte själv! 😉 Nej det gör jag nog inte, nåt stopp i magen finns det nog 🙂

Jag svarade på en kommentar här i bloggen om att jag nu hoppades att denna vecka blir skön. Och när jag skrivit meningen så tänkte jag att NÄ så brukar det inte bli. Om jag hoppas på egentid så händer alltid NÅNTING!

Och så ringde telefonen. Med en dotter som storgrät i andra änden. Förvånande? Nej inte ett förbannat dugg. Hon hade glömt sitt becelsmör hos oss och var jättehungrig. Hon hade även ringt till personalen som inte hörde vad hon sa eftersom hon grät så. Den som svarat frågade om hon ville prata med en annan personal och då skrek Gabriella väldigt fula ord. När hon berättat detta för mig blev jag IMG_0947faktiskt riktigt förbannad. Jag blir sällan förbannad eftersom jag vet att det kan göra situationen ännu värre, men den här gången blev jag det… och G blev tyst och faktiskt mera sansad. Hon sa att hon inte vågade ringa och be om ursäkt men jag förklarade sakligt att jag minsann inte kunde göra det åt henne utan det var hon tvungen att göra själv.

Jag förklarade även att man visst kan äta mackor utan smör, man får hålla i pålägget mer istället. Hon hade inte tänkt så. Ibland låser det sig totalt, och att tänka ut alternativa lösningar kan vara helt omöjligt.

Nu återstår ett telefonsamtal så småningom om hur det gick att äta utan smör och om hon fick nån hjälp att handla Becelsmör.

Här är inte vidare varmt kanske, men inte direkt kallt heller, så jag funderar nästan på att ta ett dopp ändå. Vi får se.

Kram på er därute. Have a nice life!

IMG_0948

6 tankar om “Dag 1

  1. S skriver:

    Ja du har alltid att stå i verkar det som… hoppas eftermiddagen blir lugnare så du hinner andas en stund åtminstone.

    Kram ❤

  2. K skriver:

    Vad roligt att Gabriella tyckte om slussområdet och de pittoreska husen. Kul att ni får såna stunder tillsammans. Trist att det blev så fel vid telefonsamtalet men bra gjort av henne att ringa själv. Hoppas det redde ut sig mellan henne och personalen. Bra att du vägleder och berättar att vissa beteenden inte är okej. En trygghet att någon visar vår gränsen går. Samtidigt som jag förstår om du önskar att hon var ännu mer självständig. Just för att hon ben dag ska klara sig utan dig. Fast jag tror att hon kommer ha med sig en grundtrygghet av allt du har lärt henne och stöttat henne i. Tycker du är beundransvärd. Vad bra nyckeln kom till rätta tillslut. Det där med grannar är inte lätt alltid när man inte orkar vara så social som man önskar att borde vara. Jag har ju mina väldigt nära inköp och är tufft när jag har mina osociala perioder. Man får göra så gott man kan, vilket du gjorde. Kram/K

  3. K skriver:

    Ursäkta knasiga ”stavfel” men tror du förstår sammanhanget ändå. Lär hända fler gånger också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s